Skuggan av ett liv #tbt

Förra året avslutades med en recension av trilogin Wolf Hall av Hilary Mantel, en romansvit jag ägnat många år åt att läsa. Hilary Mantel avled tragiskt, och alldeles för tidigt, i september förra året och jag har lite svårt att släppa hennes författarskap. Här kommer därför en repris på recensionen av hennes självbiografi Skuggan av ett liv.

I memoarboken Skuggan av ett liv skildrar Hilary Mantel en mycket udda uppväxt i en otraditionell katolsk familj. Gradvis, och utan att det talas om det, ersätts fadern med en styvfar och när modern färgat håret knallrött har barnet Hilary svårt att veta om modern alltid sett ut så. Den lilla tycks vara ganska främmande i sin värld. Som ung juridik­student får hon hälsoproblem och bemöts med misstro då läkarvetenskapen inte kan förklara hennes svårigheter. Symtomen tolkas som psykiatriska och behandlas därefter. Först långt senare får Mantels tillstånd en korrekt diagnos, men innan dess har hon tvingats genomgå mycket komplicerade och smärtsamma ingrepp. Ändå är det kanske bemötandet och öknamnet Fröken Aldrigkry som svider mest.

Mantels barndom präglas av utanförskap och osäkerhet. Rädslan att bli ensam och övergiven är stor och Mantel har också svårt att se sammanhang i sin tillvaro och lita på sina sinnen. Som läsare kan jag känna att det gungar obehagligt i mitt inre när jag föreställer mig den lilla Hilarys famlande i tillvaron.

"När vi kliver på tåget med de breda automatiska dörrarna tar jag mina föräldrars händer och ser till att alla stiger på samtidigt och börjar med samma fot. Jag är rädd att någon ska lämnas kvar, och jag tror att när dörrarna väl har slagit igen går de inte att öppna igen. Tänk om någon skulle stiga på först och dörrarna stängdes, och den personen blev ensam på tåget, skickades i förväg: eller ännu värre, tänk om den personen skulle vara jag?"

Redan som barn söker sig Mantel till berättelsernas värld för att uppleva samhörighet och förståelse. Men även här finns en rädsla, ett förbud mot att kräva för mycket, att vara för glupsk.

"Jag hade läst böckerna så häftigt att när jag lämnade tillbaka dem var trycket blekt och grått av utmattning, och jag tänkte att en dag skulle bibliotekarien märka att jag hade tömt dem på kraft och riva mitt lånekort."

För den unga Hilary präglas tillvaron av kroppslig smärta, udda symtom som ingen läkare förstår och behandlingar som inte ger önskad effekt. Att inte riktigt bli tagen på allvar, att hela tiden uppleva att man inte kan bli förstådd måste ha varit en ohygglig upplevelse. Slutligen får Mantel diagnosen endometrios och behandlas med operationer och hormoner, vilket leder till en enorm viktökning. Så tvingas hon även uppleva hur samhället ser på och bedömer överviktiga. Att skriva sin memoarbok var ett "försök att få upphovsrätten till sig själv", som hon uttrycker det.

Hela Mantels historia präglas av kroppslighet och vad som händer när kroppen sviker, när man helt enkelt inte kan välja om eller när man vill bli mor. Mantels ord om dottern hon aldrig fick skär som knivar genom skör hud och får mina tårar att strömma. Jag fick ju min dotter och för det är jag oändligt tacksam. Framför allt gentemot hennes biologiska mor.

"De ofödda, oavsett om de fått namn eller ej, oavsett erkännande, har en förmåga att pocka på: en förmåga att göra sin närvaro känd. Inga medicintekniska framsteg skulle frambringa Catriona; hon var förlorad. Men när biologiskt öde avviker från normen är det delar av psyket som behöver tid att komma ikapp."

Texten i Skuggan av ett liv är skriven på ett sätt som speglar det lilla barnets upplevelse av världen. Vi får ta del av hennes historia utifrån fragmentariska minnesbilder - t ex av olika sinnesintryck - på ett mycket konkret sätt. Ofta får läsaren ta del av en liten glimt ur ett längre händelseförlopp, där man själv får vara med och skapa en förståelse, ett sammanhang.

"Lita på din läsare, sluta skedmata din läsare, sluta vara nedlåtande mot din läsare, beröm din läsare för att vara åtminstone lika smart som du, och sluta vara så jäkla behagsjuk: du är i raden längst bak, kan du vara snäll att koppla av charmen! Enkla ord på enkelt papper. Minns vad Orwell säger, att prosa är som en fönsterruta. Koncentrera dig på att slipa minnet och skärpa din mottaglighet. Kapa varje sida du skriver med åtminstone en fjärdedel. Sluta snickra ihop dina tarvliga små liknelser. Tänk ut vad du vill ha sagt. Säg det sedan med så mycket klarhet och kraft du kan." 

Sammantaget är Skuggan av ett liv en upprörande kvinnohistoria och en smärtsam, mycket personligt berättad historia om en kvinna som, trots svåra motgångar, skapar sitt eget liv.

SKUGGAN AV ETT LIV
Författare: Hilary Mantel
Översättare: Marianne Mattsson
Förlag: Weyler Förlag (2015)

Veckans kulturfråga v.3 2023

Vilka tunna böcker vill du lyfta fram? undrar Linda i veckans Kulturfråga, en utmaning jag tänker börja delta i. Ja hjälp, vilka vill jag inte lyfta fram? Jag läser ju allra helst kortare texter och uppskattar författare som inte breder ut sig, utan lämnar lite till läsaren att tolka. I 2022 års novellkalender finns mängder av tips på fantastisk litteratur i det kortare formatet, men idag ska jag välja några andra fina texter.

 
I Onda stenar av Milena Agus berättar ett barnbarn om sin mycket speciella farmor. Det här är en kort, engagerande berättelse, som rymmer starka känslor och ovanliga upplevelser. 
Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe handlar om en kvinna som helt lever för sin familj, kärleken till mannen är passionerad, uppslukande. Tills det en dag står klart att maken har en annan kvinna. 
Kärlekens geografi av Nina Bouraoui handlar om en passionerad kärlekshistoria mellan en medelålders kvinna och en yngre man. Romanen är mycket intensiv och tar upp intressanta frågeställningar om den verkliga individen kontra hur man framställer sig. 
Alla böckerna ovan, och många fler därtill, är utgivna av Elisabeth Grate Bokförlag.

Halvvägs i Andromeda

Lyssnar just nu på en fantastisk roman, Andromeda av Therese Bohman, med otroligt bra inläsning. Den unga kvinnliga huvudpersonens röst läses av Ella Schartner och den äldre mannen Gunnars röst läses av den underbare Krister Henriksson. Boken handlar, så långt jag nu kommit, d v s drygt halvvägs, om något så ovanligt som vänskapen mellan en ung kvinna och en äldre man. Den unga kvinnan gör sin praktik på ett gammalt, ärevördigt förlag och tas där under den litteräre chefen Gunnars vingar. En ovanlig vänskap mellan två personer av olika kön, i olika ålder och med olika positioner utvecklar sig under deras samtal om vad litteratur egentligen är/borde vara. Stämningen är nostalgisk i en melankolisk insikt om att allt snart kommer att vara förbi.  

Jag har läst och uppskattat Therese Bohmans tidigare romaner Den drunknade och Aftonland, men Andromeda håller en helt annan klass, tycker jag. Den här romanen är så oerhört bra! Det retar mig verkligen att jag missade att köpa och få boken signerad på Bokmässan, men jag fick en fin bild i alla fall.

Naturliga beteenden

Sedan slutet av 1980-talet har jag studerat och arbetat med föräldraskap - främst mödrande. Den psykologiska kunskapen om hur den egna uppväxten, det egna anknytningsmönstret, påverkar föräldraförmågan är stor. Det vi vet är att otrygghet föder otrygghet, barn som växer upp med bristfälliga relationer till sina föräldrar har svårt att skapa trygga, lyhörda relationer till sina barn. Tyvärr satsar samhället alldeles för lite på tidigt föräldrastöd för att motverka att negativa mönster ärvs generation efter generation. Naturliga beteenden av Golnaz Hashemzadeh Bonde är en roman som på ett fint sätt skildrar hur en flickas känslomässigt torftiga uppväxt leder till ett mödrande som utgår från mammans behov snarare än barnets. 

Berättelsen om Lily skildras växelvis ur barnet Lilys och mamman Lilys perspektiv. Lily växer upp med en ensamstående, i hög grad frånvarande, mamma. Mamman arbetar mycket och Lily får tidigt lära sig att ta hand om sig själv. Och om katten Majsan, som inte heller hon klarar av att vara en omhändertagande mamma. Den enda hjälp Lily har är grannen, en medelålders kvinna som blir misshandlad av sin son. Lilys mamma orkar inte med nära relationer, även när hon är hemma är hon känslomässigt frånvarande. När Lily blir mamma kretsar allt kring den fysiska närheten till barnet.

Stundtals är Naturliga beteenden oerhört smärtsam läsning. Texten är rakt på sak och oftast osentimental. Huvudpersonen Lily vacker starkt engagemang och stor medkänsla, det är svårt att orka ta till sig att barn faktiskt lever så utsatta som Lily. Sammantaget är detta en viktig roman som berör läsaren. 

När jag läser andras reaktioner på romanen ser jag att man ibland tolkar det som positivt att Lily, som mamma, ger så stora mängder närhet. Tyvärr ser jag snarare en nybliven mamma som är så utsvulten på närhet att hon ger barnet det hon själv hade behövt/behöver i stället för att avläsa och tillfredsställa hans behov. Ett litet barn har behov av en enorm mängd närhet, men också hjälp att lära sig stå ut med egna affekter, att kunna vänta på behovstillfredsställelse (typ 1 minut i början) och att få rutiner som strukturerar hjärnans utveckling. Risken är tyvärr stor att Lilys son utvecklas till en i grunden otrygg, ängslig kille med egna svårigheter att skapa hälsosamma nära relationer. 

NATURLIGA BETEENDEN

Författare: Golnaz Hashemzadeh Bonde

Uppläsare: Siham Shurafa

Förlag: Wahlström & Widstrand (2022) Storytel (2022)

En smakebit ur Färskt vatten till blommorna

Efter en veckas jobb börjar jag bli lite piggare, men kommer att arbeta hemifrån/digitalt en period för att återhämta mig från covid. Tursamt nog har jag ett jobb där 90% går att utföra på distans. Igår storstädade jag bloggen, fixade ny header och gjorde i ordning nya sidor. Det är några små detaljer jag inte lyckats fixa än, men ska rota mer i html koden.

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Den här veckan blir det ett citat ur en bok jag läser inför bokcirkel på bokbloggarträff. Längtar! Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin är en vackert formulerad, humoristisk, varm och ömsint berättelse om en medelålders kvinna som arbetar som vaktmästare på en kyrkogård i en liten by i Bourgogne. Franskt, elegant och lättsamt, trots en del tragik. 

Jag heter Violette Toussaint. Jag har varit banväktare, nu är jag kyrkogårdsväktare.

Jag smuttar på livet, jag dricker det i små klunkar som jasminte blandat med honung. Och när kvällen kommer, när mina kyrkogårdsgrindar är stängda och nyckeln upphängs på min badrumsdörr,  är jag i paradiset.

Inte samma paradis som mina närmaste grannar. Nej.