Veckans kulturfråga v.3 2023

Vilka tunna böcker vill du lyfta fram? undrar Linda i veckans Kulturfråga, en utmaning jag tänker börja delta i. Ja hjälp, vilka vill jag inte lyfta fram? Jag läser ju allra helst kortare texter och uppskattar författare som inte breder ut sig, utan lämnar lite till läsaren att tolka. I 2022 års novellkalender finns mängder av tips på fantastisk litteratur i det kortare formatet, men idag ska jag välja några andra fina texter.

 
I Onda stenar av Milena Agus berättar ett barnbarn om sin mycket speciella farmor. Det här är en kort, engagerande berättelse, som rymmer starka känslor och ovanliga upplevelser. 
Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe handlar om en kvinna som helt lever för sin familj, kärleken till mannen är passionerad, uppslukande. Tills det en dag står klart att maken har en annan kvinna. 
Kärlekens geografi av Nina Bouraoui handlar om en passionerad kärlekshistoria mellan en medelålders kvinna och en yngre man. Romanen är mycket intensiv och tar upp intressanta frågeställningar om den verkliga individen kontra hur man framställer sig. 
Alla böckerna ovan, och många fler därtill, är utgivna av Elisabeth Grate Bokförlag.

Halvvägs i Andromeda

Lyssnar just nu på en fantastisk roman, Andromeda av Therese Bohman, med otroligt bra inläsning. Den unga kvinnliga huvudpersonens röst läses av Ella Schartner och den äldre mannen Gunnars röst läses av den underbare Krister Henriksson. Boken handlar, så långt jag nu kommit, d v s drygt halvvägs, om något så ovanligt som vänskapen mellan en ung kvinna och en äldre man. Den unga kvinnan gör sin praktik på ett gammalt, ärevördigt förlag och tas där under den litteräre chefen Gunnars vingar. En ovanlig vänskap mellan två personer av olika kön, i olika ålder och med olika positioner utvecklar sig under deras samtal om vad litteratur egentligen är/borde vara. Stämningen är nostalgisk i en melankolisk insikt om att allt snart kommer att vara förbi.  

Jag har läst och uppskattat Therese Bohmans tidigare romaner Den drunknade och Aftonland, men Andromeda håller en helt annan klass, tycker jag. Den här romanen är så oerhört bra! Det retar mig verkligen att jag missade att köpa och få boken signerad på Bokmässan, men jag fick en fin bild i alla fall.

Naturliga beteenden

Sedan slutet av 1980-talet har jag studerat och arbetat med föräldraskap - främst mödrande. Den psykologiska kunskapen om hur den egna uppväxten, det egna anknytningsmönstret, påverkar föräldraförmågan är stor. Det vi vet är att otrygghet föder otrygghet, barn som växer upp med bristfälliga relationer till sina föräldrar har svårt att skapa trygga, lyhörda relationer till sina barn. Tyvärr satsar samhället alldeles för lite på tidigt föräldrastöd för att motverka att negativa mönster ärvs generation efter generation. Naturliga beteenden av Golnaz Hashemzadeh Bonde är en roman som på ett fint sätt skildrar hur en flickas känslomässigt torftiga uppväxt leder till ett mödrande som utgår från mammans behov snarare än barnets. 

Berättelsen om Lily skildras växelvis ur barnet Lilys och mamman Lilys perspektiv. Lily växer upp med en ensamstående, i hög grad frånvarande, mamma. Mamman arbetar mycket och Lily får tidigt lära sig att ta hand om sig själv. Och om katten Majsan, som inte heller hon klarar av att vara en omhändertagande mamma. Den enda hjälp Lily har är grannen, en medelålders kvinna som blir misshandlad av sin son. Lilys mamma orkar inte med nära relationer, även när hon är hemma är hon känslomässigt frånvarande. När Lily blir mamma kretsar allt kring den fysiska närheten till barnet.

Stundtals är Naturliga beteenden oerhört smärtsam läsning. Texten är rakt på sak och oftast osentimental. Huvudpersonen Lily vacker starkt engagemang och stor medkänsla, det är svårt att orka ta till sig att barn faktiskt lever så utsatta som Lily. Sammantaget är detta en viktig roman som berör läsaren. 

När jag läser andras reaktioner på romanen ser jag att man ibland tolkar det som positivt att Lily, som mamma, ger så stora mängder närhet. Tyvärr ser jag snarare en nybliven mamma som är så utsvulten på närhet att hon ger barnet det hon själv hade behövt/behöver i stället för att avläsa och tillfredsställa hans behov. Ett litet barn har behov av en enorm mängd närhet, men också hjälp att lära sig stå ut med egna affekter, att kunna vänta på behovstillfredsställelse (typ 1 minut i början) och att få rutiner som strukturerar hjärnans utveckling. Risken är tyvärr stor att Lilys son utvecklas till en i grunden otrygg, ängslig kille med egna svårigheter att skapa hälsosamma nära relationer. 

NATURLIGA BETEENDEN

Författare: Golnaz Hashemzadeh Bonde

Uppläsare: Siham Shurafa

Förlag: Wahlström & Widstrand (2022) Storytel (2022)

En smakebit ur Färskt vatten till blommorna

Efter en veckas jobb börjar jag bli lite piggare, men kommer att arbeta hemifrån/digitalt en period för att återhämta mig från covid. Tursamt nog har jag ett jobb där 90% går att utföra på distans. Igår storstädade jag bloggen, fixade ny header och gjorde i ordning nya sidor. Det är några små detaljer jag inte lyckats fixa än, men ska rota mer i html koden.

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Den här veckan blir det ett citat ur en bok jag läser inför bokcirkel på bokbloggarträff. Längtar! Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin är en vackert formulerad, humoristisk, varm och ömsint berättelse om en medelålders kvinna som arbetar som vaktmästare på en kyrkogård i en liten by i Bourgogne. Franskt, elegant och lättsamt, trots en del tragik. 

Jag heter Violette Toussaint. Jag har varit banväktare, nu är jag kyrkogårdsväktare.

Jag smuttar på livet, jag dricker det i små klunkar som jasminte blandat med honung. Och när kvällen kommer, när mina kyrkogårdsgrindar är stängda och nyckeln upphängs på min badrumsdörr,  är jag i paradiset.

Inte samma paradis som mina närmaste grannar. Nej.

Norma Jeane Baker av Troja

Ann Carson spekuleras det om i samband med Nobelpriset, och visst vore hon en mycket intressant pristagare. Jag har tidigare undvikit att läsa henne utifrån misstanke att hon är "svår" och, ja, det är hon väl på sätt och vis. Men också väldigt intressant. 

Norma Jeane Baker av Troja går inte att enkelt kategorisera, här blandas lyrik, drama och "fackprosa" till en mycket speciell, alldeles egen konstform. Den som inte är oerhört beläst och bevandrad i allt från grekisk mytologi, via Marilyn Monroes liv, till psykoanalytiska teorier av Jacques Lacan behöver läsa översättarens efterord först. Det är mycket informativt och ger djup åt läsningen. 

Ann Carson utgår i texten från Euripides drama Helena, där det inte är den verkliga sköna Helena som rövas till Troja, utan en skenbild. Hon väver dessutom samman sköna Helenas och Marilyn Monroes liv och låter dem symbolisera alla dessa "fresterskor" som i evig tid utsatts för övergrepp och förvanskningar. De män som gestaltas (alla män?) är krigshetsande våldsverkare, vissa avsnitt i boken innehåller lektioner i krigshistoria.  

Läsning av den här texten ger en fördjupad förståelse för, och upplevelse av, det förtryck kvinnor levt under i tusen och tusen år. Den här texten är verkligen inte likt något annat jag läst, men kärnan är ändå inte så svår att förstå.

”Att bli tagen med våld

är Helenas historia,

Persefones,

Norma Jeanes,

Trojas.

Krig är sammanhanget

och Gud är en pojke.”

NORMA JEANE BAKER AV TROJA
Författare: Ann Carson
Översättare: Lars-Håkan Svensson
Förlag: Ellerströms (2021)