
"Daniel var lång, litet framåtböjd, med ett gulblekt ansikte. Munnen var vek som hos ett barn. Över hela hans utseende var något slappt och karaktärslöst, som gjorde att man efter det man sett honom strax skulle glömt honom igen, om det ej varit för ögonens skull. Stora, svarta, brunno de djupt inne i ögonhålorna med en underlig orolig glans."
Här finns också inslag av mer skandalös karaktär:
"Här slogo de sig ned, heta, med flämtande andedräkt. Han sökte hennes händer och fann dem. Icke nöjd härmed trevade han med sina långa smala fingrar i hennes kläder. Liksom han förut jagat efter henne på skogsstigen, jagade han nu med sina händer efter hennes kropp under kläderna. Där han rev upp, knäppte hon åter till om sig i en förtvivlad och ändamålslös strid, som gjorde deras blod brinnande. Och när han äntligen tog henne, kände hon det, som om hon plötslig stupat omkull mitt i sin hetsiga språngmarsch, men det var icke döden utan livet som spred sig genom hennes domnade lemmar."
Båda citaten lånade från Projekt Runeberg, där boken kan läsas.
Sammantaget är Den blå rullgardinen en långsamt berättat historia, med många utvikningar kring sidokaraktärer. Jag uppskattar det långsamma berättartempot och gestaltningen av relationen mellan Angela och Petra, och ser fram emot att följa dem framöver.
DEN BLÅ RULLGARDINEN
Författare: Agnes von Krusenstjerna
Uppläsare: Marika Lagercrantz
Förlag: Albert Bonniers (2013), Storytel (2022)


