Novellkalender 17 – Den nya Isabel

Katherine Mansfield var en nyazeeländsk-brittisk författare och en av de författare som utvecklade en ny berättarteknik, byggd på stämningar och impulser. Hon anses vara en av den engelskspråkiga litteraturens främsta och mest inflytelserika novellförfattare. Den nya Isabel, från 1921, är en av dessa stämningsfulla noveller.

Äntligen är det lördag, William sitter på tåget på väg hem till sin familj som bor på landet utanför London. Men hur kommer detta veckoslut att bli? Hustrun Isabel har förändrats, hon tillbringar numera all tid med en grupp bohemiska konstnärer. William hoppas att den här helgen ska bli annorlunda. Men tyvärr kommer inte Isabel ensam för att möta vid tåget och under helgen ser han inte så mycket av henne.

Den här novellen är intressant eftersom den skildrar en kvinnas förändring utifrån mannens perspektiv. Innan förändringen var hon maka och mor och förväntades vara nöjd med detta. Men Isabel var inte nöjd, hon ville något annat. Ville hon ha det liv hon nu lever? En bohemisk tillvaro präglad av glada fester, upptåg och ständigt umgänge? Eller har hon inte heller denna gång valt utifrån egen vilja, utan mer utifrån andras förväntningar? Novellen förtäljer inte allt, den väcker i stället många tankar hos läsaren. William är dock olycklig över den vändning livet tagit, han saknar den gamla Isabel.

Miljön är engelsk landsbygd på 20-talet, man undrar om Virginia Woolf eller kanske Sebastian Flyte (från En förlorad värld) finns med bland Isabels gäster. Boken utspelar sig i den dekadenta överklassmiljön bland konstnärer och "lättingar". Trots det lilla formatet lyckas författaren skildra miljön så väl att man tydligt kan se hela scenariot framför sig.

Min läsupplevelse överstiger alla förväntningar. Här är en författare som verkligen lyckas fånga livets väsentligheter på bara några få sidor. Jag är också mycket nöjd med den lilla novellens utformning, jag tycker verkligen om att läsa noveller styckvis. Dessutom innehåller boken ett mycket intressant efterord om författarens liv. Missa inte den här lilla pärlan.

DEN NYA ISABEL
Författare: Katherine Mansfield
Översättare: Camilla Jacobsson
Förlag: Collings förlag (2012)

Novellkalendern 16 – Hafia

Lagom till Internationella Kvinnodagen 2011 publicerade Elisabeth Grate Bokförlag sin första novell i en planerad serie. Vid första ögonkastet såg den lilla boken rar och lättläst ut, men det visade sig snart att innehållet var allt annat än lättsamt. Libanonfödda Vénus Khoury-Ghata bor numera i Paris och skriver ofta om teman som döden, våldsamma relationer och förtryck. 

Hafia handlar om den unga fattiga byflickan Hafia (Barfota) som kommer till Beirut för att arbeta och bo hos författaren. Hafias traditionella levnadssätt gör det omöjligt för henne att lära känna andra ungdomar, men en dag lyckas författaren övertala henne att låna en röd klänning och gå ut i denna. Något inträffar under denna kväll som får katastrofala konsekvenser.

Hafia är en liten, men tyvärr mycket angelägen berättelse om kvinnors livssituation i vissa (alltför många!) delar av världen. Boken är en smärtsam påminnelse om att en del kvinnor inte är annat än mäns leksaker och ägodelar.

Den grymma handlingen i berättelsen kontrasteras effektfullt mot författarens underbart vackra prosa. I inledningen skapas omedelbart höga förväntningar både på innehåll och språk, förväntningar som infrias med råge:

"HAFIA, "Barfota" på arabiska, kom från en by i södern som var så fattig att till och med gräshopporna vände om när de fick se den.

HAFIA
Författare: Vénus Khoury-Ghata
Översättare: Maria Björkman
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2011)

Novellkalendern 15 – Pojken & gunghästen

D H Lawrence är mest känd för sin skandalösa roman Lady Chatterleys älskare från 1928 (finns nu filmatiserad på Netflix) som på grund av erotiska scener och ett direkt språk förbjöds i många länder eller gavs ut endast i censurerat skick. Romanen skildrar konflikten mellan naturen och civilisationen, med betoning på de sexuella drifterna. Jag minns vagt att jag läste romanen på 80-talet (tillsammans med drivor av tantsnusk) men den tycks inte ha gjort stort intryck. Kanske dags för en omläsning.

Pojken och gunghästen innehåller inte några vågade scener, däremot samma typ av samhällskritik som i Lady Chatterleys älskare. Berättelsen handlar om en familj, vars behov av att framstå som välbärgad långt överskrider dess faktiska inkomster. Orden "[d]et måste finnas mer pengar" präglar vardagslivet i familjen och hörs som ett eko genom hela huset. Modern är en kvinna utan tur; trots de bästa förutsättningar tycks lycka och kärlek rinna mellan hennes fingrar. Sonen Paul tar på sig uppgiften att vara den tursamme i familjen, han ska ge modern allt hon vill ha och vinna hennes kärlek. För detta får han betala ett högt pris.

Pojken & gunghästen är en ganska typisk klassisk novell med ett tydligt "budskap". Här får läsaren klart och tydligt besked om vad girighet kan leda till. Samtidigt blir man som läsare djupt berörd av den unge pojkens längtan efter moderns kärlek och hans villighet att offra allt för henne. Pojken & gunghästen är en gripande berättelse som med en hårsmån avhåller sig från att bli alltför sentimental.

Den lilla boken är i sig mycket fin och förlaget bjuder på en del godbitar som uppskattas i hög grad av mig. På insidorna av omslagets flikar kan man läsa lite om författaren och lite om översättaren. Dessutom finns här ett läsvärt kort förord om översättarens upplevelse av texten. Föredömligt! Tyvärr existerar inte förlaget längre.

Sammanfattningsvis är Pojken & gunghästen en fängslande berättelse som väcker starka känslor. Och förhoppningsvis även några tankar kring människans besatthet av sken och rikedom.

POJKEN & GUNGHÄSTEN

Författare: D H Lawrence

Översättare: Camilla Jacobsson

Förlag: Collings förlag (2013)

Novellkalendern 14 – Nattsidan

Joyce Carol Oates är en mycket produktiv amerikansk författare, som skriver romaner, noveller, dramatik, lyrik och faktaböcker. Hon är mest känd för romanen Blonde, baserad på Marilyn Monroes liv. Kanske är hon också lika känd för att inte tilldelas Nobelpriset i litteratur, trots att många av hennes läsare hett önskar detta. 

Berättarjaget i Nattsidan och hans kollega Perry Moore arbetar med att undersöka och kartlägga personer som utger sig för att vara förmedlare av röster från andevärlden. Moore står för ett utpräglat materialistiskt tänkande och ser ingen anledning att betvivla att mediet Fru A. är en bedragerska. Berättaren är dock lite mer tveksam, vissa saker inträffar vid seanserna som skrämmer och är svåra att förklara. Moore tvingas dock att mycket bryskt omvärdera sin position när någon han tidigare känt dyker upp under en seans...

Nattsidan är berättad i dagboksform, vilket ger ett mycket autentiskt intryck. Berättelsen är en klassisk skräckhistoria som utspelar sig i USA under slutet av 1800-talet. Den ruggiga stämningen, där fantasi och verklighet blandas samman, byggs mycket skickligt upp med små medel. Som läsare blir man nästan mot sin vilja indragen i en berättelse, som inte släpper taget förrän långt efter sista bokstaven.

Sammantaget är Oates som novellförfattare sparsam och stram med orden. Ändå lyckas hon i detta lilla format förmedla ett vetenskapligt resonemang kring verklighetens beskaffenhet, berätta en ruskigt fängslande historia och gestalta människans sökande efter svar på de eviga frågorna. Mästerligt.

NATTSIDAN
Författare: Joyce Carol Oates
Översättare: Johan Theorin
Förlag: Novellix (2013)

Novellkalendern 13 – Mannen som planterade träd

Jean Giono var en fransk författare av italiensk härkomst, han är mest känd för berättelser som utspelar sig i Provence i Frankrike. Mannen som planerade träd är en novell jag läst många gånger – för att få tröst. 

Mannen som planterade träd handlar om en människa som genom hängivet arbete förändrar världen. Den gamle ensamme herden –  huvudpersonen i novellen – hade en gång en hustru och en son och han levde på en gård nere på slätten. När han förlorade sin familj drog han sig undan uppe bland kullarna med sin hund och sina får. Där fann han sin mission –  att plantera träd och ge liv åt den karga, ökenliknande naturen som åt sig in i människornas hjärtan och gjorde dem ovänliga.

Berättelsen om den stoiske mannen som, närmast Gudalikt, ägnar sitt liv åt att få marken att blomstra är en helt underbar "saga" om vad en människa kan åstadkomma om hon arbetar oförtrutet. Utan att låta sig påverkas av de världskrig som äger rum i närheten fortsätter mannen som planterar träd med sitt värv och resultatet blir paradisiskt. Som läsare blir man varm ända in i hjärteroten av att läsa en berättelse som visar ett alternativ till den moderna människans hektiska liv som baseras på konsumtion och egennytta.

Gionos lyriska prosa är lättläst, samtidigt som den är rikligt fylld av liknelser och metaforer, vilka skapar bilder, dofter och ljudupplevelser hos läsaren. 

"Vinden spred också en del frön, så att samtidigt som vattnet kom tillbaka uppenbarade sig åter vide och pil, ängar, trädgårdar och blommor, och tillvaron fick ny mening".

I den lilla, vackert illustrerade, boken finns också ett underbart efterord av författarens dotter om hur berättelsen skrevs och togs emot. Missa inte detta.

MANNEN SOM PLANTERADE TRÄD
Författare: Jean Giono
Översättare: Pontus Grate
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2006)