I dina händer

Idag läste jag klart I dina händer av Malin Persson Giolito, en roman som handlar om ett barn som dödar ett annat barn. Och jag grät. Idag tvingades jag också som skolpsykolog vara med och fatta beslut som strider emot allt jag egentligen vill att samhället ska göra för de allra minsta och mest utsatta. Då grät jag inte, men inombords rasade jag över hur vi prioriterar, hur vi kommer allt längre från ett solidariskt samhälle där alla kan vara trygga och få sina basala behov av omsorg och kärlek tillgodosedda. I dina händer är inte rolig läsning, men den är en skarp påminnelse om vad som händer när samhället totalt sviker sina minsta. 

Handlingen utspelar sig i de två fiktiva förorterna Rönnviken och Våringe, två områden som ligger nära varandra trots att de på många sätt är varandras motsatser. I Våringe, där biblioteket och annan service redan stängt, växer Billy upp tillsammans med en kämpande mamma, flera syskon och en pappa som kommer och går. Familjen har invandrarbakgrund, en varm, kärleksfull mamma som gör allt för sina barn och oddsen emot sig. I Våringe kämpar polisen mot en växande gängkriminalitet som tidigt rekryterar unga pojkar. I Rönnviken bor de rika i tjusiga villor, spelar golf och seglar. Där växer Dogge upp som enda barnet i en välbärgad familj med föräldrar som missbrukar och är allmänt olyckliga. Billy och Dogge träffas på lekplatsen redan som 6-årigar och förblir oskiljaktiga ända tills den dag Dogge skjuter Billy till döds i en av gungorna. De är då 14 år.

I romanen får läsaren följa olika personer, förutom Billy och Dogge och deras familjer, även polisen Farid och närbutiksinnehavaren Sudden. Farid kämpar för att mentalt lämna den förort han i verkligheten flyttat från och Sudden kämpar för värna sin lilla butik mot lokala gangsters som plockar på sig vad de vill. Och alla ensamstående mammor kämpar för att deras barn ska få möjlighet till ett bättre liv, ett liv utan hot och kriminalitet. Berättelsen inleds med dödsskjutningen och berättas parallellt genom återblickar och det som sker fortlöpande efter skotten. Handlingen är spännande både i nuet och i den historia som avslöjas allteftersom. Jag uppskattar de omväxlande perspektiven som ger en fyllig bild av samhället runt de båda pojkarna. 

Om jag minns rätt sa författaren i Babel att romanen naturligtvis är en berättelse om klassamhället. Och det sociala perspektivet i romanen är givetvis uppenbart. Men inga händelser kan förstås enbart utifrån samhälleliga och sociala faktorer, de behöver fördjupas med ett psykologiskt perspektiv. Just detta gör författaren, framför allt i slutet av romanen, när Dogges tidiga barndom och uppväxt beskrivs. Utan den trygga anknytning som skapar tillit till en själv och omvärlden kan det faktiskt gå hur illa som helst.

Romanen har fått ett ganska blandat, relativt kritiskt mottagande av professionella recensenter. Det tror jag inte kommer att påverka den vanlige läsaren överhuvudtaget. I dina händer är spännande, lättläst, engagerande, uppfordrande och svår att lägga ner innan sista sidan lästs. 

I DINA HÄNDER
Författare: Malin Persson Giolito 

Förlag: Wahlström & Widstrand (2022)

Köp: Adlibris, Bokus

Recensioner: Enligt O, Kapprakt

En smakebit på söndag

Då var det söndag igen och den här veckan tänker jag ånyo ansluta till utmaningen "En smakebit på søndag" som administreras av  Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips.

Den här veckan har varit oerhört intensiv. Jag har arbetat mer på plats än tidigare (under pandemin) och märker att jag lätt blir uttröttad av all social stimulans. Samtidigt tycker jag att det är helt underbart att kunna vara mer tillsammans med andra. Vi har det tufft på jobbet, med barn som far illa i sina olika miljöer. Det är ibland oerhört svårt att se vad barn behöver och veta att det faktiskt inte finns. Den här veckan väljer jag därför att dela en snutt ur en av mina favoriter: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. 

"Jag blir inte nostalgisk när jag tänker på vår barndom, den var full av våld. Allt möjligt hände i hemmen och utomhus, varenda dag, men jag minns inte att jag någonsin tänkte att det liv som vi fått på vår lott skulle vara särskilt dåligt. Det var som det var, och vi växte upp med vetskapen om att vi måste göra livet surt för andra innan de gjorde det surt för oss. Självklart hade jag gärna velat att folk skulle bete sig så där väluppfostrat som fröken och prästen predikade om, men jag kände på mig att ett sådant beteende inte fungerade i vårt kvarter, ens för flickor och kvinnor." (s 31)

Hamnet

Maggie O'Farrell vann mycket välförtjänt det prestigefyllda priset Women’s Prize for Fiction 2020 med romanen Hamnet. Boken är löst baserad på Shakespeares liv. Jag har haft en gigantisk lässvacka sedan 2020 med pandemi, jobbyte, livsstilsbyte m m men nu äntligen lyckats läsa ut den här enastående, helt underbara romanen. Den är verkligen värd alla priser och lovord man kan ösa över den. 

Hamnet utspelar sig i 1500-talets England där en ung latinlärare förälskar sig i byns mycket speciella unga kvinna. Latinläraren blir sedermera en av världens allra största diktare och dramatiker, den unga kvinnan blir stadens kloka kvinna som hjälper till vid sjukdomar och andra besvär. Passionerad kärlek uppstår mellan de unga tu och efter en del komplikationer blir de lagligen vigda. Agnes flyttar till makens familj, där allt inte är frid är fröjd. Paret får tre barn; först en flicka, därefter tvillingar. Den äldre av tvillingarna, pojken Hamnet, är robust och stark. Den yngre tvillingen Judith är liten och klen och en konstant källa till moderns omsorger och oro. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid då pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar unga Judith i feber. 

Handlingen i romanen skulle kunnat utspela sig var som helst och när som helst. Att den är förlagd till en historisk period ger en illusion av avstånd som krävs för att jag ska orka läsa om föräldrar som förlorar ett barn. Samtidigt överbryggar författaren detta illusoriska avstånd med en gestaltning av huvudpersonerna som väcker genklang i mitt inre. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

HAMNET
Författare: Maggie O'Farrell
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Förlag: Etta/Sekwa (2020)
Köp: Adlibris, Bokus

Det omätbaras renässans

Foto: Linnéa Jonasson Bernholm/Appendix Fotografi

Jag har nyligen läst Det omätbaras renässans - En uppgörelse med pedanternas världsherravälde och vill dela några tankar och framför allt några citat med er. Författaren Jonna Bornemark är filosof, verksam på Södertörns högskola. Boken är en uppgörelse med allt pedantiskt räkneri och den förpappring som innebär att verksamheter mäter irrelevanta petitesser i stället för att arbeta med omdömesgillhet och empati. Inom vissa delar av psykologin har det psykologiska behandlingsarbetet manualiserats för att man ska kunna beräkna evidens. Det gör verkligen ont i själen att se så stora delar av skolan, vården och omsorgen förvandlas till verksamheter med fokus på granskningsbara smårutor och pinnar i stället för verksamheter som genomsyras av lyhördhet, flexibilitet och inlevelseförmåga. 

Författarens beskrivning av den KBT hon genomgick i samband med en sjukskrivning för utmattning är gränslöst absurd och sorglig:

"Det som förvånade mig var dess fokus på att vi skulle bli mer effektiva. Vi fick lära oss att planera vår tid, mäta hur lång tid saker och ting tar, och skriva ned exakt vad vi gör för att hitta tidstjuvar. Vi uppmuntrades till och med att stanna kvar på jobbet efter efter arbetstid för att städa våra skrivbord. 

...

Utgångspunkten var i terapin, liksom för Descartes, att vi inte kan ändra på samhället eller det runtomkring, utan bara på oss själva. Därför måste vi som blev sjuka av vår egen effektivitet vässa den ytterligare" (s. 99).

 

Att läsa Det omätbaras renässans har varit mkt omtumlande och gjort mig både oerhört lycklig och outsägligt nedstämd. Vårt samhälle är helt enkelt galet på så många sätt att man faktiskt blir sjuk av att fundera över det. Och sannolikt ännu sjukare av att ingenting göra åt det. I mitt tycke borde den här boken ingå som kurslitteratur i alla utbildningar som sysslar med förvaltning, vård och skola. Vi måste helt enkelt vända upp och ner på alla pedanter och återta inflytandet på våra arbetsplatser.

DET OMÄTBARAS RENÄSSANS - EN UPPGÖRELSE MED PEDANTERNAS VÄRLDSHERRAVÄLDE
Författare: Jonna Bornemark
Förlag: Volante (2028)
Köp: Adlibris, Bokus

Maya Angelou på Världspoesidagen

Maya Angelou, 1928 - 2014, var en amerikansk författare och medborgarrättsaktivist. Hon arbetade tillsammans med både Martin Luther King och Malcolm X. Det litterära genombrottet kom med romanen I Know Why The Caged Bird Sings (Jag vet varför burfågeln sjunger), en självbiografi om barndomen och uppväxten som svart kvinna i Sydstaterna. Romanen blev en enorm succé och fanns t o m i mina föräldrars bokhylla. Jag läste den när jag var ung och tyckte att den var fantastisk. Det här är en roman jag gärna skulle vilja läsa igen, hoppas att den snart ges ut i nyutgåva. 

The caged bird sings 

with a fearful trill 

of things unknown 

but longed for still 

and his tune is heard 

on the distant hill 

for the caged bird 

sings of freedom.

Maya Angelou skrev lyrik som kommer att påverka människor många generationer framöver. En av de mest kända dikterna är Still I rise, nedan kommer ett par strofer ur den. Leta gärna upp Maya Angelous egen uppläsning på Youtube, den är mäktig!

You may write me down in history

With your bitter, twisted lies, 

You may trod me in the very dirt 

But still, like dust, I’ll rise. 

Does my sassiness upset you? 

Why are you beset with gloom? 

’Cause I walk like I’ve got oil wells 

Pumping in my living room. 

Just like moons and like suns, 

With the certainty of tides, 

Just like hopes springing high, 

Still I’ll rise.