Utmaning: Authors & Characters - Emil

Utmaning Authors & Characters: Emil

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Émile Ajar är pseudonym för Romain Gary, som därmed är den ende som vunnit det prestigefyllda franska litteraturpriset Prix Goncourt två gånger. 1956 fick han priset för Himlens rötter och 1975 fick han det således för Med livet framför sej. När man googlar på Romain Gary får man fram många olika uppgifter om hans bakgrund. Det verkar oklart både var han föddes och vem hans far var. Det man tycks vara överens om är att han växte upp med en självuppoffrande mor, som hade grandiosa planer för sonen. Och dessa planer och drömmar får man lov att säga att sonen levde upp till. Romain Gary blev under sitt liv krigshjälte, diplomat och hyllad författare. 1963-1970 var han gift med den firade amerikanska skådespelerskan Jean Seberg. Men i den postumt utgivna Émile Ajars liv och död skriver Romain Gary:

"Jag ville börja om på nytt, leva om mitt liv; att vara en annan var mitt livs stora frestelse. Jag var trött på mig själv."

1980 begick Romain Gary självmord.

I Med livet framför sej växer Momo upp hos Madame Rosa, tillsammans med ett gäng andra "horungar". Madame Rosa är en pensionerad prostituerad, tillika en omfångsrik matrona och judinna som suttit i koncentrationsläger. Hon tar emot de prostituerades barn för en månatlig summa. Momo är en brådmogen och samtidigt en besynnerligt oskuldsfull pojke, som försöker lära sig allt han kan om livet. Hans läromästare, förutom Madame Rosa, är den Victor Hugo-älskande, förvirrade monsieur Hamil, sytenören monsieur M'Da och den godhjärtade transvestiten Lola.

Kortfattat kan man säga att Med livet framför sej handlar om en pojke och hans relation till en döende mor. Här blandas djup tragik med komiska inslag på ett hjärtskärande sätt. Det är en bok om hur vänskap och kärlek uppstår på platser man inte väntar sig att finna dem. Det är också en livsbejakande bok om ett barns inneboende styrka, vilja och förmåga att tillgodogöra sig de kärlekssmulor som bjuds.

Madame Rosa och Momo tar hand om varandra så gott det går. Den här sortens ombytta roller leder ofta till omfattande svårigheter hos barnet, som alltför tidigt tvingas ta ansvar. Även i berättelsen om Momo finns denna oerhört tragiska sida, men bokens språk fungerar närmast förförande så att läsaren förleds att inte se eländet och misären i dess verkliga ljus. Det charmerande språket i denna roman är helt unikt, här blandas gatuslang med gammaldags formuleringar och bildar en helt egen värld. Mycket beröm bör ösas över den fantastiska översättningen gjord av Bengt Söderbergh.

"I början visste jag inte att jag inte hade nån mor, och jag visste inte ens att det behövs. Madame Rosa talade sällan om saken för att inte sätta griller i huvet på mej. Så jag vet inte riktigt varför jag är född och inte heller hur det gick till."

Att läsa om Momo, Madame Rosa och de andra älskliga personerna i romanen har varit en ren njutning. Det här är en alldeles fantastisk berättelse, som kommer att finnas med mig under många år framöver. Jag vill helhjärtat rekommendera er att läsa denna varma, fina roman.

William Faulkner (1897 - 1962) är mest känd för sina romaner som utspelar sig i det fingerade Yoknapatawpha County, i amerikanska södern. Hans romaner är pessimistiska och handlar ofta om söderns rasproblem och svårigheterna efter inbördeskriget. Faulkner brukar anses tillhöra den modernistiska traditionen, texterna är experimentella, de innehåller långa meningar och berättas ofta ur olika perspektiv och innehåller inre monologer. Faulkner tilldelades Nobelpriset i litteratur 1949 "för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur".

En ros åt Emily är Faulkners mest kända novell. Den handlar om fröken Emily Grierson och utspelar sig i en liten stad i amerikanska södern. Novellen berättas av en allvetande berättare som uttrycker stadens åsikter om fröken Emily och hennes familj. Berättelsen inleds med fröken Emilys begravning, därefter får vi följa hennes liv från det hon var ung och giftaslysten tills dess att hon helt slutade att gå ut. Berättelsen är inte kronologisk, utan kräver en alert läsare.

Fröken Emily blev aldrig gift trots att hon hade mängder av friare. Fadern accepterade inte någon av dem. Familjen Grierson höll sig för sig själva och höll sig för mer än andra. Efter att fadern avlidit inledde fröken Emily en relation med en nordstatsarbetare på tillfälligt besök i staden. Detta förfasade sig många av stadsborna över. Det blev dock inget bröllop med Homer Barron heller, historien slutade helt enkelt med att karlen försvann och fröken Emily blev än mer isolerad i sitt hem. Den enda som någonsin såg fröken Emily under lång tid var hennes tjänare. Efter hennes död upptäcktes dock husets hemligheter.

"När fröken Emily Grierson dog kom hela vår stad till hennes begravning: männen på grund av ett slags respektfull tillgivenhet för ett fallet monument, kvinnorna huvudsakligen av nyfikenhet på att få se hennes hus invändigt, vilket ingen utom en gammal negertjänare - som skött både matlagningen och huset - hade gjort på minst tio år."

En ros åt Emily är en helt fantastisk novell som jag nu läst tre gånger. Läsaren får lära känna fröken Emily genom stadsbornas beskrivningar, men ingen känner henne egentligen. Emily förblir en undflyende karaktär, en kvinna vars sorgliga, ensamma liv berör.

Tips i denna tid: Snöstormen

I Snöstormen av Vladimir Sorokin gör den lätte koleriske doktor Platon Iljitij Garin och kusken Harkel en farofylld resa i Harkels självgångare, som dras av ett 50-tal rapphönsstora hästar, till befolkningen i en avlägsen by för att rädda dem från svartsoten, en zombieepedemi från Bolivia. Resan kantas av äventyr, olyckor och möten med egenartade jättar, pyttemänniskor och knarkare.

Just nu läser dottern litteraturhistoria i åk 8 och pluggar på om begrepp som allegori och satir när det gäller Jonathan Swifts Gullivers resa. Och det hon lär sig om Gullivers resor passar lika bra in på doktor Garins resa. Samhällskritiken ligger under ytan och uttalas inte explicit, men är hela tiden enormt tydlig. Man kan komma undan med mycket genom att skriva "sagor" och sci-fi och tur är väl det. På ytan är således Snöstormen en helgalen, humoristisk och fantastisk berättelse, under ytan är kritiken mot den samtida maktförskjutningen i Ryssland hela tiden närvarande.

Sorokins roman bygger på ett par berättelser av Lev Tolstoj och i Snöstormen refereras också till Gogols novell Näsan. Därutöver finns säkerligen mängder av referenser till rysk historia, politik och kultur som går mig förbi. Sorokin har även tidigare skrivit samhällskritiska texter och är hett omdebatterad i sitt hemland.

Uppläsningen av Rolf Lassgård är givetvis magnifik.

SNÖSTORMEN
Författare: Vladimir Sorokin
Översättare: Ben Hellman
Uppläsare: Rolf Lassgård
Förlag: Norstedts (2013) Storytel
Köp: Adlibris, Bokus

Antikens berättelser: 10-lista

Mitt intresse för de antika berättelserna växer ju fler återberättelser jag läser. Här kommer en 10-lista över mina favoriter.

Giovanni Domenico Tipeolo, Procession of the Trojan Horse in Troy.

A Thousand Ships av Natalie Haynes är en engagerande roman om de många kvinnor som var inblandade i kampen om Troja. Författaren utmanar idén om den stridande mannen som hjälten, och framhåller det heroiska i att ta hand om barn och skapa en fungerande vardag.

Flickornas tystnad av Pat Barker är en oerhört fängslande, inlevelsefull och lättläst berättelse, som handlar om kvinnorna som kom i grekernas väg under deras strid mot Troja. Framför allt är det den komplexa relationen mellan slavinnan Briseis och hjälten Akilles som gör boken så läsvärd.

Herakles av Theodor Kallifatides handlar om pojken, mannen, monstret och hjälten Herakles, som genomförde 12 storverk, det ena blodigare än det andra. Författaren gestaltar en karaktär som om och om igen försöker göra goda gärningar, men som ideligen misslyckas. Utan att begripa varför.

Kirke av Madeline Miller är en engagerande berättelse om gudinnan/häxan Kirke, vars magiska krafter leder till att fadern Helios förvisar henne till en öde ö. Där skapar hon sig ett liv i harmoni och lärdom, tills en dag Odysseus skepp anländer ...

Namnens hus av Colm Tóibín bygger på myten om Agamemnon, Klytaimnestra, Ifigenia, Elektra och Orestes av bl a Sofokles. Det är en suggestiv och klaustrofobisk berättelse ur tre perspektiv om blind gudstro, vanvettig sorg och ursinnig hämnd.

Penelopiaden av Margaret Atwood handlar om Penelope, Odysseus hustru, som ensam och troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelopiaden är en skicklig gestaltning av kvinnans villkor både under antiken och i samtiden.

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en grym och våldsam antikrigsroman som väver samman handlingen i Iliaden med händelser som utspelar sig på en liten ockuperad grekisk ö under andra världskriget.

Strändernas svall av Eyvind Johnson gestaltar en Odysseus som är mänsklig och som plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. Romanen är en allmängiltig, tidlös berättelse om människans svårigheter att hantera sin fria vilja, benägenheten till onödig grymhet och ånger.

The Song of Achilles av Madeline Miller är en medryckande och spännande berättelse om Akilles, sedd genom bästa vännen och älskaren Patroklos ögon. Det är inte alltid lätt att älska en stor hjälte, som ibland drabbas av hybris.

Vår älskade av Kamila Shamsie är en nytolkning av Sofokles Antigone, som är minst lika dramatisk och tragisk som förlagan. Handlingen utspelar sig i nutid i ett England där utanförskap och misstro mot muslimer råder. Och där ändå kärleken övervinner allt, eller?

Tips i denna tid: Pesten

Pesten av Albert Camus är återigen en aktuell klassiker, som dyker upp lite här och var i diskussioner. Albert Bonniers ger ut en nyöversättning i dagarna, det kanske är dags för mig med en omläsning. Recensionen nedan är från 2009, d v s i en annan översättning än nyutgåvan. 

I den nordafrikanska staden Oran börjar råttorna dyka upp överallt. Och med råttorna kommer pesten. Ryktena börjar löpa, men myndigheterna har relativt lätt att lugna medborgarna. Ingen vill tro att faran är verklig. Men pesten bryter verkligen ut, människor insjuknar och dör. Oran blir en stad i belägringstillstånd, sjukdomen sprider sig allt snabbare och bristen på förnödenheter blir snart märkbar. Läkaren Bernard Rieux och en grupp frivilliga gör vad de kan för att minska lidandet och hejda spridningen av sjukdomen.

Pesten är en fantastisk allegori över mänskligt beteende i alla slags krissituationer. Inledningsvis är det oerhört svårt för Rieux att få gehör för den reella fara som hotar staden. När pesten härjat en tid har människorna blivit avtrubbade, de har inte längre någon kontroll över sina liv. De blir likgiltiga inför lidandet, allt känns meningslöst. Vissa kapitaliserar på andras behov och roffar åt sig allt de kan, medan andra osjälviskt och solidariskt kämpar för att göra situationen bättre för befolkningen som helhet.

Pesten är en roman som handlar om människans livsvillkor, vår existens, vänskap och kärlek. Här finns givetvis en hel del filosofiskt och religiöst resonerande, men också oerhört vackra beskrivningar av kärleken mellan två människor. Det är kanske just denna spännvidd som gör Pesten till en fantastisk berättelse.

Det jag emellertid saknar i Pesten är upplevelsen av att vara delaktig. Boken är skriven på ett generaliserande (och generaliserbart) sätt om människan som varelse. Detta har givetvis sina fördelar, men jag vill gärna bli mer berörd när jag läser och hade därför velat "lära känna" en del av stadsborna lite bättre.

PESTEN
Författare: Albert Camus
Översättare: Jan Stolpe
Förlag: Albert Bonniers (2020)
Köp: Adlibris, Bokus

A Thousand Ships

A Thousand Ships av Natalie Haynes är en roman om de många kvinnorna som finns i utkanten av alla berättelser om de manliga hjältarna i antikens Grekland. Där Flickornas tystnad av Pat Barker fokuserar på drottningen/slavinnan Briseis och en handfull kvinnor runt henne, väller kvinnornas perspektiv fram i A Thousand Ships. Och alla beskrivs de som hjältinnor på något sätt. För nog måste det vara lika hjältemodigt att kämpa på i ensamhet och uppfostra sina barn som att dra ut i strid?

Berättare i boken är Calliope, den episka poesins musa, som Homeros vänder sig till för att få inspiration. Och oändligt många är de kvinnor Calliope vill berätta om. Kriget i Troja orsakas av att tvedräktens gudinna Eris är förbittrad över att hon inte bjudits på ett bröllop och därför skapar osämja mellan Hera, Afrodite och Athena, som alla vill anses vara den vackraste. Prins Paris utses att välja en av dem och han väljer Afrodite eftersom hon lovar honom att få sköna Helena. Paris lämnar sin hustru Oinone, reser till Sparta och rövar bort Helena. Hennes make, kung Menelaos, ber då sin bror Agamemnon, och alla andra som tidigare friat till Helena, om hjälp att hämta hem hustrun. Agamemnon har dock förnärmat gudinnan Artemis, som orsakar stiltje så att skeppen inte kan avresa. För att blidka Artemis offrar Agamemnon sin äldsta dotter Ifigenia. Vinden vänder, skeppen kan ge sig av och det långa kriget mot Troja inleds.

Detail of painting The Muses Urania and Calliope by Simon Vouet, in which she holds a copy of the Odyssey

I romanen varvas ett stort antal olika karaktärers perspektiv och det krävs att läsaren är alert och lägger många namn på minnet. Det är en stor fördel att ha läst andra romaner om det trojanska kriget innan. Det som framför allt intresserar mig är de berättelser jag inte känner till sedan tidigare, t ex den trojanska drottningen Hecubas öde och hämnd på den man som skulle ha beskyddat hennes son. I Colm Tóibíns roman Namnens hus har jag tidigare läst om Agamemnons hemkomst, nu får jag ta del av den händelsen utifrån den tillfångatagna slavinnan/prästinnan Cassandras perspektiv. Natalie Haynes ger i romanen röst åt många kvinnor som endast funnits med som biroller tidigare, t ex Hektors änka Andromake, amazondrottningen Penthesileia och Paris hustru Oinone.

A Thousand Ships är en engagerande, spännande och lättläst bok som ger många olika perspektiv på händelserna i samband med grekernas strid mot trojanerna. Författaren utmanar idén om den stridande mannen som hjälten, kanske var det minst lika hjältemodigt att som Penelope uppfostra sin son och hålla friarna stången, som det var för Odysseus att besegra diverse vidunder på resan hem.

A THOUSAND SHIPS
Författare: Natalie Haynes
Uppläsare: Natalie Haynes
Förlag: Mantle/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus