Flickornas tystnad

Under de senaste månaderna har jag läst många omtolkningar av antikens berättelser och flera av dem har handlat om grekernas belägring av Troja. I Slaget om Troja av Theodor Kallifatides berättar en lärarinna för barnen om det trojanska kriget samtidigt som andra världskrigets bomber faller över den ockuperade grekiska byn. I The song of Achilles av Madeline Miller berättar Akilles bästa vän Patroklos sin berättelse om den berömde hjälten. I Flickornas tystnad av Pat Barker är så äntligen kvinnorna och framför allt Briseis i fokus. Här får vi äntligen höra mödrarnas, hustrurnas, döttrarnas och slavinnornas historier. Briseis är dock inte den enda huvudpersonen, romanen innehåller också en mångfasetterad gestaltning av Akilles, delvis sedd genom Briseis ögon, delvis utifrån hans eget perspektiv.

Hjälten Akilles.
Strålande Akilles.
Ädle Akilles.
Gudalike Akilles.
Epiteten staplas på varandra.
Det var inte vad vi kallade honom.
Vi kallade honom "slaktaren".

Briseis heter hon. Briseis heter den unga drottningen av Lyrnessos, den unga kvinnan som blir Akilles "pris" efter erövringen av Lyrnessos. Många gånger önskar hon att hon haft mod att kasta sig ut från citadellets tak för att slippa se sin bror dödas, för att slippa se kvinnor våldtas framför ögonen på sina barn, för att slippa höra Akilles säga att hon får duga. Men även i det nya livet som slav inträder en form av vardag, där kvinnorna hjälper och tröstar varandra, där de tvättar alla lik och sköter om de pestsjuka. Briseis uppgifter omfattar också att servera kvällsvin till de stridande männen, som om kvällarna samlas i Akilles salar. Och hon är Akilles sällskap nattetid. Briseis blir även en viktig bricka i maktspelet mellan Agamemnon och Akilles. En bricka vars önskningar ingen tar någon hänsyn till. Förutom Akilles bäste vän Patroklos, som är den enda som visar Briseis omtanke.

Léon Cogniet (1794–1880), Briseis Restored to Achilles in his Tent Discovers the Body of Patroculus (1815), oil on canvas,  Musée des Beaux-Arts, Orléans, France. By VladoubidoOo, via Wikimedia Commons.

Flickornas tystnad är en oerhört spännande, fängslande, inlevelsefull och lättläst berättelse som jag hade mycket svårt att lägga undan på kvällarna. Det är en roman som står på egna ben och mycket väl kan läsas även av den som inte alls är insatt i handlingen i Iliaden. För den som kan sin Homeros är Flickornas tystnad ett mycket värdefullt tillskott, ett kvinnligt perspektiv, men också ett mer nyanserat porträtt av Akilles. Framför allt är det den komplexa relationen mellan Briseis och Akilles som gör boken så läsvärd.

FLICKORNAS TYSTNAD
Författare: Pat Barker
Översättare: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers (2020)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Fiktiviteter

Utmaning: Authors & Characters - Karl

Utmaning Authors & Characters: Karl

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Carl Jonas Love Almqvist, född 1793, studerade i Uppsala och fick därefter tjänst vid ecklesiastikverket i Stockholm. 1824 flyttade han till Värmland, där han och några vänner, inspirerade av Rousseau, skulle leva som idealiserade bönder. Det föll tydligen inte väl ut, redan 1828 var Almqvist tillbaks i Stockholm, nu som lärare (och sedermera rektor) vid den experimentella Nya Elementar-skolan. Almqvist var medarbetare på olika tidningar, bland annat Aftonbladet, från 1839. 1851 gick han i landsflykt, misstänkt för bedrägeri och giftmordsförsök på en ockrare han var skyldig pengar. Almqvist flydde till USA, där han gifte han sig med en pensionatsvärdinna och därmed gjorde sig skyldig till tvegifte. 1865 försökte Almqvist återvända till Sverige men kom bara till Bremen där han år 1866 avled.

Det går an av av Carl Jonas Love Almqvist är en kortroman, ursprungligen utgiven 1839. Under en resa förälskar sig sergeanten Albert och glasmästardottern Sara Videbeck i varandra. Men för att gifta sig kräver Sara att de skall leva i ett jämlikt äktenskap utan formell vigsel och utan delad egendom. Boken ansågs vara ett angrepp på äktenskapet och den är en del av den tidiga feministiska litteraturen.

I den här självbiografiska romanen I skuggan av min bror av Uwe Timm berättar författaren om sin uppväxt, sin familj och framför allt om den äldre brodern Karl-Heinz. Karl-Heinz ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider. Kvar efter brodern finns några småsaker i en låda, några brev och en dagbok. Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Karl-Heinz var hans favorit, den som bar hoppet om en glansfull och ärorik seger. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens körsnärs- och konserveringsfirma går allt sämre. Modern och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring.

Med utgångspunkt från den egna familjen och broderns dagbok skapar författaren en mycket intressant, nyanserad skildring av människorna under andra världskriget. Genom hela berättelsen skymtar frågeställningar om hur alla övergrepp kunde ske, författaren utger sig dock inte alls för att ha några svar. Ändå tycks han vara något på spåret när han beskriver hur hela tillvaron präglades av våld, barn blev ordentligt agade både i hemmen och i skolan.

"Våldet i hemmet och på gatan hade sitt rättfärdigande i statens våld och politikens beredskap till våld. Krigsberedskapen." (sid 153)

Uwe Timm har en fantastisk förmåga att med små, till synes, enkla medel skapa närhet till läsaren. Läsningen ger mig upplevelsen att ha haft en förtroligt samtal med författaren, ett samtal vari han undersökande och ärligt försökt dela berättelsen om sitt liv med just mig. Det personliga i tilltalet gör boken lättläst, trots tyngden i ämnet.

En smakbit ur Flickornas tystnad

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Den här veckans smakbit kommer från Flickornas tystnad av Pat Barker, en helt fantastisk roman som berättar om kvinnorna som blev slavinnor i samband med grekernas krig mot Troja. Hittills en av de allra bästa omskrivningarna av Iliaden.

"Jag avskydde att servera vin under middagarna men för Akilles spelade det naturligtvis ingen roll om jag avskydde det eller ej, och lustigt nog slutade det snart att spela någon roll för mig. Det är något som fria människor aldrig förstår. En slav är inte en människa som behandlas som ett föremål. En slav är ett föremål, lika mycket i sina egna ögon som i andras."

Vinst Frankissstein

Titta sån tur jag har! Bästa Hannele lyckades dubbelbeställa Frankisstein av Jeanette Winterson och lottade ut ett ex, som jag vann! Och inte nog med det, i paketet fanns också fina bokmärken av flera typer. Eftersom jag bott på Hisingen var det väldigt kul med just biblioteksbokmärket. Tack! Återkommer med synpunkter när jag läst.

Herakles av Kallifatides

Herakles av Theodor Kallifatides handlar om pojken, mannen, monstret och hjälten Herakles, som genomförde 12 storverk, det ena blodigare än det andra. I bokens inledning berättar författaren om Antigones öde i samband med att pojken Herakles är närvarande då hon blir levande begravd. Redan som ett litet barn är Herakles så stark att han kan bära sin mor från begravningsplatsen. Därefter får läsaren ta del av myten om Herakles tillblivelse och gudomliga ursprung. Gestaltningen av den stammande pojken, som är starkare än alla andra, engagerar och väcker empati. Herakles har dock tyvärr inte kontroll över sin fysiska styrka och inte heller över sina svartsjuka tankar kring faderskap, vilket leder till de händelser som tvingar honom att sona dessa genom att utföra storverk.

Kallifatides gestaltar en karaktär som om och om igen försöker göra goda gärningar, men som ideligen misslyckas. Utan att begripa varför. Inledningsvis känner jag som läsare empati med huvudpersonen och hans strävan. Men i takt med slaktande, skövlande och massvis av våldtäkter blir dock Herakles mer och mer ett monster, även för mig. Trots att han egentligen är en offer för gudarnas maktspel, svartsjuka och hämndbegär.

”Han hade velat göra världen till en bättre plats att leva i. Ingenting tydde på att han lyckats. Mycket ont hade han åstadkommit. Inte heller det syntes. Världen var lika vacker som alltid.”

By Marie-Lan Nguyen (September 2009), Public Domain

HERAKLES
Författare: Theodor Kallifatides
Förlag: Albert Bonniers (2013)
Uppläsare: Reine Brynolfsson på Storytel
Köp: Adlibris, Bokus