Spår av Antigone

En del böcker läser man mer intellektuellt, en del mer känslostyrt. Åtminstone är det så för mig. Nu har jag läst några sidor i en bok som omedelbart rör upp starka känslor och väcker obehagliga minnen till liv. Boken är Spår av Antigone av Christina Ouzounidis, ett lyriskt drama om flickors utsatthet. Hittills påminner mig texten om det utsatthet Sara Stridsberg förmedlar genom sina ord, särskilt i romanen Darling River. Jag återkommer snart med mer reflektioner om jag klarar av att ha tankarna med mig när jag läser. Tills dess tycker jag att ni ska läsa den här intressanta intervjun med Christina Ouzounidis i Nöjesguiden. Nedan kommer ett kort citat.

– Jag tänker att "inte alla män" är en negation... Det blir ett slags rundgång av den där typen av försvar som i någon bemärkelse erkänner samma struktur som den försöker förneka. Innebörden i begreppet våldtäktskultur är ju inte att alla män våldtar, utan handlar om hotet om våldtäkt som en del av mänskligheten föds in i och lever under. Den maktstrukturen. Och den är högst aktuell. Att tala om våldtäktskultur är ingen anklagelse, det är en analys. "Inte alla män" är att byta ämne. 

Tema antiken i romanform

Som många av er säkert lagt märke till gillar jag att temaläsa och antiken har varit ett hett ämne det senaste halvåret. Här kommer några tips på bra romaner, fler kommer så småningom. Har ni tips får ni jättegärna kommentera!

I Penelopiaden av Margaret Atwood berättar författaren om Penelope, Odysseus hustru som troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Vi får lära känna Penelope som ung och vi får följa hennes möte med Odysseus och flytten till Ithaka. Penelope berättar om den stora ensamheten och om svårigheten att handskas med de oförskämda friarna, som belägrar ön i väntan på att hon ska välja någon av dem som ersättare, då Odysseus hemkomst dröjer. Till sin hjälp har hon tolv tjänarinnor, som spionerar på inkräktarna. Då Odysseus kommer hem hänger han de tolv tjänarinnorna i tron att de varit skalkaktiga och oförskämda mot hustrun. Penelope sörjer detta och de tolv tjänarinnorna bildar en antik kör som sjunger vackra, sorgsna och bittra sånger mellan kapitlen.

Penelopiaden är en skicklig gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden. Språket är enkelt och precist. Sammantaget är detta en suverän tolkning av den klassiska myten om Odysseus i en berättelse som kombinerar antikens förklaringsmodeller med det moderna samhällets teknik och fokus på individens hälsa och konsumtion.

I Strändernas svall återberättar Eyvind Johnson myten om Odysseus, författaren gestaltar en Odysseus som är mänsklig och som plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. Via Odysseus tankar och minnen får vi ta del av berättelsen om hur sköna Helena rövades bort, vilket ledde till långvariga bittra strider mellan greker och trojaner. Till slut segrar grekerna, genom Odysseus krigslist med trähästen och kriget är äntligen slut. På hemresan råkar dock Odysseus ut för många faror och äventyr, han strider mot jättar och älskar med gudinnor. Under tiden väntar hustrun Penelope troget och uppfostrar ensam sonen Telemachos. Penelopes situation är dock mycket besvärlig, hennes hem översvämmas av påträngande friare som vill tvinga henne till giftermål. Sonen ger sig iväg för att försöka leta upp fadern och friarna lägger sig i bakhåll för honom. Odysseus kommer hem i rättan tid, besegrar och dödar alla friarna och återförenas med familjen.

Strändernas svall är en allmängiltig, tidlös berättelse om människans svårigheter att hantera sin fria vilja, benägenheten till onödig grymhet och ånger. Odysseus kan inte glömma de barbariska handlingar han deltog i efter att Troja erövrats, framför allt plågas han av tankar på de dödade spädbarnen. Minnena är påträngande och dyker upp under både sömn och vakenhet. Odysseus drömmer om ett liv i fred, en önskan som går stick i stäv med gudarnas planer. De grekiska gudarna tar stor plats i berättelsen, de ges stor makt av människorna och de roar sig ofta på människornas bekostnad. Framtiden tycks vara förutbestämd, människans lott är att leva de liv gudarna stakat ut.

Handlingen i Ulysses utspelar sig den 16 juni i Dublin, och den är intrikat baserad på Homeros Odysséen. Så intrikat att det är mycket svårt för en oskolad läsare att se parallellerna. I fjärde kapitlet dyker Odysseus alter ego, Leopold Bloom äntligen upp. Han är en mycket vardaglig, medelålders, lite ärrad Odysseus. Bloom fixar frukost åt frugan Molly, blir sugen på njure, införskaffar sagda njure och bränner vid den. Samtidigt samtalar han med katten och tänker på den begravning han ska på senare under dagen. Efter att noggrant ha tömt tarmen och torkat sig med dagens tidning ger sig Bloom ut på stan igen.

Under dagen ägnar sig Bloom åt att vandra runt i Dublin, medan han funderar över livet i allmänhet och kroppens behov i synnerhet. Judar smädas, kvinnors kön väcker fantasier och gommen frestas av allehanda läckerheter. De gamla grekerna hyllas, medan romarna beskrivs som kloakmakare. Lärda diskussioner om litteratur och filosofi förs på ett bibliotek. Efter att ha rumlat runt en hel dag och större delen av natten kommer Bloom äntligen hem hem igen. Men kanske inte till en kvinna som bara väntat troget och hängivet.

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en antikrigsroman som väver samman handlingen i Iliaden med händelser som utspelar sig på en liten ockuperad grekisk ö under andra världskriget. När bomberna faller över den grekiska byn tar lärarinnan med sig barnen till en grotta och berättar för dem om händelserna i Iliaden. Detta gör att barnen får annat än sin egen situation att tänka på och rädslan blir mer hanterbar. De antika strider barnen får ta del av är dock inte alls hjältemodiga, utan grymma och blodiga.

I den grekiska byn bor greker och tyskar tätt tillsammans. Romanens berättarjag är en tonårig pojke som går i skolan tillsammans med den flicka alla förväntar sig att han ska gifta sig med. Men den unge pojken är förälskad i lärarinnan, och han är medveten om att hon i sin tur är förälskad i någon hon inte kan få. Inte endast våldet, utan även människans omöjliga förälskelser, knyter samman berättelserna från de olika tidsepokerna.

Kirke är den första häxan i litteraturen. Hon omnämns av Homeros i Odysséen där hon gestaltas som en som en häxliknande gudinna som förför Odysseus på hans hemväg från kriget i Troja. I Kirke av Madeline Miller får vi för första gången höra huvudpersonens egen berättelse. Kirke är dotter till solguden Helios och växer upp som en synnerligen obetydlig najad vid hans hov. Tidigt i livet blir Kirke nyfiken på de dödliga, hon blir så småningom förälskad i en dödlig man och använder sina nyfunna magiska kunskaper till att göra honom odödlig. Stor blir sorgen och hämnden när han sviker. Kirkes magiska krafter leder till att hon blir förvisad av fadern till ön Aiaje, där hon lever sitt liv i stor ensamhet. Hon ägnar tiden åt att lära sig mer om naturen och om sina krafter. Men då och då lägger ett skepp till, och så småningom anländer Odysseus och hans besättning på väg hem från Troja.

Kirke är en mycket mänsklig gudinna, hon tvivlar och sörjer och hon strävar efter att visa medkänsla och göra gott. Men hon drar sig inte för att hämnas när hon blivit förrådd och med moderskärleken väcks de allra starkaste känslorna till liv. Den psykologiska gestaltningen av Kirke, Odysseus och andra karaktärer i den antika gudavärlden gör romanen mycket intressant.

Just nu läser jag Namnens hus av Colm Tóibín som handlar om Agamemnon, Klytaimesta och deras barn. Efter den ska jag läsa Vår älskade av Kamila Shamsie som utgår från Sofokles tragedi Antigone. Bland mina olästa böcker hittade jag också Spår av Antigone av Christina Ouzounidis, en text som ser mycket intressant ut. Senare i vår kommer Flickornas tystnad av Pat Barker ut, den längtar jag verkligen efter.

Har ni mer tips tar jag gärna emot, jag läser helst på svenska.

Slaget om Troja

”Den är i mina ögon den starkaste antikrigsdikt som har skrivits”, säger Theodor Kallifatides om Homeros Iliaden. Nu har han själv skrivit en bok som väver samman handlingen i Iliaden med en berättelse om en liten grekisk by, som var ockuperad av nazisterna under andra världskriget. I mitt tycke är Slaget om Troja en antikrigsroman, som jag önskar skall påverka dem som ser våld som en utväg i konfliktsituationer. Hur kan man se krig som en rimlig lösning efter att ha läst om de grymma akajerna/grekerna som till slut besegrade Ilion/Troja och om de minst lika vedervärdiga krigsförbrytelser som ägde rum på den lilla ockuperade ön?

När bomberna faller över den grekiska byn tar lärarinnan med sig barnen till en grotta och berättar för dem om händelserna i Iliaden. Detta gör att barnen får annat än sin egen situation att tänka på och rädslan blir mer hanterbar. Enligt de grekiska myterna inleds det trojanska kriget med att prins Paris från Troja blir förälskad i kung Menelaos hustru, sköna Helena, och rövar bort henne. Därefter strider greker och trojaner bittert under nio år, ända tills grekerna genom Odysseus krigslist med trähästen lyckas ta sig in i den belägrade staden och segra. Striderna är mycket våldsamma och kvinnorna i Troja utsätts för fruktansvärda övergrepp.

"Fröken, varför var akajerna så grymma? Varför skulle de ge sig på trojanernas fruar och döttrar?" frågar en flicka. "Inte för att njuta i kvinnornas famn, utan för att förödmjuka deras män. Så gjorde man då och så gör man än idag", svarar fröken.

I Kallifatides återberättelse har Helena följt med Paris frivilligt och för hennes del kan kriget bara sluta i sorg. Kriget gestaltas som totalt vansinniga utbrott av våldshandlingar, blandade med obeskrivlig sorg och vrede över förluster av vänner och släktingar. Kriget avslutas när Akilles dödar Trojas prins Hektor och därefter släpar honom efter sin krigsvagn för att håna trojanerna.

I den grekiska byn bor greker och tyskar tätt tillsammans. Romanens berättarjag är en tonårig pojke som går i skolan tillsammans med den flicka alla förväntar sig att han ska gifta sig med. Men den unge pojken är förälskad i lärarinnan, och han är medveten om att hon i sin tur är förälskad i någon hon inte kan få. Inte endast våldet, utan även människans omöjliga förälskelser, knyter samman berättelserna från de olika tidsepokerna.

Romanen är skriven med Kallifatides vanliga enkelhet och elegans, här finns en skönhet i orden som gör att man som läsare står ut med allt blod, alla kluvna skallar och alla våldtagna kvinnor.

Slaget om Troja är sammantaget mycket lättläst och oerhört fängslande. Läs den!

SLAGET OM TROJA
Författare: Theodor Kallifatides
Förlag: Albert Bonniers (2018)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna, Enligt O

Fortsättning utmaning Authors & Characters

Dags för lite nya namn på författare och karaktärer om ni vill (fortsätta) hänga med på utmaningen Authors & Characters. 

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Namnlista:
v.3 Johannes
v.4 Marianne
v.5 Henrik
v.6 Alexander
v.7 Ester
v.8 Josef
v.9 Jenny
v.10. David
v.11 Sara
v.12 Karl
v.13 Camilla
v.14 George
v.15 Gabriella

v.16 Susanne
v.17 Emil
v.18 Martin
v.19 Paula
v.20 Samuel
v.21 Gustav
v.22 Therese
v.23 Robert
v.24 Simon
v.25 Kerstin


Har ni lust att hänga med?

En smakbit ur Namnens hus

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Årets första smakbitar kommer från Namnens hus av Colm Tóibín och det är en variant av berättelsen om Agamemnon och Klytaimestra. Jag har hittills bara läst några sidor, men så långt är den fantastisk.

Jag gav order om att liken skulle ligga kvar i solen en dag eller två tills det söta övergick i stank. Och jag tyckte om flugorna som kom, surrande med sina små invecklade och orädda kroppar efter skrovmålet, upphetsade av den ständiga hunger som de kände inom sig, en hunger jag också kommit att erfara och uppskatta.

De skar av henne håret innan de släpade henne till offerplatsen. Min dotter hade händerna hårt knutna bakom ryggen, huden på handlederna var avskavd och vristerna var bundna. Hon hade munkavle för att inte kunna förbanna sin far, sin fega tvetungade far. Likväl hördes hennes dämpade skrik när hon slutligen förstod att fadern verkligen tänkte mörda henne, att han avsåg att offra hennes liv för härens skull.