Atypical

Vill du veta mer om hur det är att inte vara neurotypisk och samtidigt asgarva åt träffande dialoger? Titta då på Atypical på Netflix.

Utmaning: Authors & Characters - Maja

Utmaning Authors & Characters: Maj

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Maya Angelou, 1928 - 2014, var en amerikansk författare och medborgarrättsaktivist. Hon arbetade tillsammans med både Martin Luther King och Malcolm X. Det litterära genombrottet kom med romanen I Know Why The Caged Bird Sings (Jag vet varför burfågeln sjunger), en självbiografi om barndomen och uppväxten som svart kvinna i Sydstaterna. Romanen blev en enorm succé och fanns t o m i mina föräldrars bokhylla. Jag läste den när jag var ung och tyckte att den var fantastisk. Det här är en roman jag gärna skulle vilja läsa om igen, hoppas att den snart ges ut i nyutgåva.

Karaktären Maj är lätt att välja, Kristina Sandbergs Maj glömmer jag aldrig. Jag blev så indragen i hennes liv att boken ibland framstod som mer verklig än verkligheten. Och saknaden när sista sidan var utläst var stor. Maj är huvudperson i en trilogi som består av böckerna Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris. Om någon sagt när jag läst en bit in i första boken att jag inte skulle kunna få nog av Maj hade jag tvivlande ruskat på huvudet. Jag var galen på människan som inte kunde fatta beslut, stå upp för sig själv och kräva något på ett rättframt sätt. Men, jag lärde mig faktiskt att älska henne. Inte i början, men i tredje boken kröp hon helt enkelt in i mitt hjärta. Det är här författarens styrka blir så tydlig; trots att Maj är egocentrisk, krävande, neurotisk och irriterande osäker gestaltar Sandberg henne konsekvent med empati, förståelse och värme. Sammantaget är trilogin om Maj en av de allra bästa kvinnoskildringar jag någonsin läst.

En smakbit ur Där livet är fullkomligt

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Idag bjuder jag på två korta smakbitar ur Där livet är fullkomligt av italienska Silvia Avallone. Författaren skildrar ett Italien som ligger långt från turiststråken, här är fattigt, skitigt och traditionellt. Läsaren möter unga människor, vars framtid tycks vara förutbestämd och de som i förtid blivit gamla. Romanen handlar om längtan efter barn och om oönskade graviditeter. Mycket bra!

Den kom från en värld som dolde sig inuti henne. Från en punkt så djupt inne i kroppen att det kändes som ett främmande land.

Och den ökade i styrka, var omåttlig när den strålade ut från naveln. Exakt och regelbundet: sextio hela sekunder. Hon visste att den skulle krossa ländryggen. Och sedan skulle den bli ännu starkare. Den skulle bli jättelik, som hennes mamma när hon låg i en hög på soffan kvällen innan, som telefonen i hallen som inte hade ringt på flera år och Zenos ögon när han sa: ”Ja, vi åker härifrån.”

Den skulle få hennes hjärta att stanna, som allt som är oläkligt. Adele visste det.

Andas. Det var det de sa åt henne att göra. Men hon kunde inte andas. Lungorna var fulla av sågspån. Smärtan pressade samman bröstkorgen, klöv den mitt itu som ett äpple. Smärtan var den enda, rena sanningen. Oändlig, som Adriatiska havet i februari.

”Jag vill inte ha henne.”

Utsikten från fjärde våningen var förresten inte så dum. Bortom betongen, bortom de identiska höghusen med bleknade jalusier och fasader översållade med parabolantenner bredde landsbygden ut sig, lugn och stum som en grön sjö.

Om man blundade kunde man till och med låtsas att trafikbruset från ringleden var vattenbrus.

Kanske var det just det hon föreställde sig, att hon befann sig på en flod. Varje dag satt hon i samma ställning, med håret i en knut som hölls uppe av ett fjärilsformat plastspänne.

Jag for ner till bror & Vi for upp med mor

Under senaste månaden har jag delvis läst, delvis lyssnat på Karin Smirnoffs böcker om Jana Kippo och hennes familj. Det är inte så enkelt att summera läsupplevelsen, men framför allt har jag varit väldigt tagen över hur folk faktiskt kan ha det. När jag läst om andras upplevelser har jag ibland sett funderingar kring exotifiering av Norrland och glesbygdens misär, men tyvärr är inte Smirnoffs skildring av trasiga hemförhållanden vare sig överdrivna eller spekulativa. En del ungar har det helt enkelt så här förfärligt.

I första boken, Jag for ner till bror, återvänder Jana Kippo till sin hemby Smalånger i Västerbotten. Här bor hennes tvillingbror Bror fortfarande kvar i deras barndomshem, Kippogården. Jana, som egentligen bara planerat ett kort besök, sugs snabbt in i det liv hon lämnat och börjar arbeta inom hemtjänsten, där hon efterträder Maria, barndomsvännen som nyligen avlidit. I mötet med alla de gamla kommer Janas liv ikapp henne och minnen av övergrepp och våld tränger sig på.

I andra boken, Vi for upp med mor, har modren avlidit och ska begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Där lever större delen av befolkningen på strikt, gammaltestamentligt, religiöst sätt. Männen styr och kvinnorna föder barn. Bror lockas av gemenskapen, medan Jana försöker få honom att ta sitt förnuft till fånga.

Båda böckerna är nattsvarta skildringar av destruktiva familjer som präglas av våld, missbruk och misär. Ändå finns här utrymme för underfundig humor som glimmar till när man som minst anar det. Texten är suggestiv med sina korta meningar, avsaknad av skiljetecken och sammanskrivningar av namn. Det här är läsning som påverkar både andning och hjärtfrekvens. Det här är i mitt tycke fantastisk litteratur!

JAG FOR NER TILL BROR
VI FOR UPP MED MOR
Författare: Karin Smirnoff
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Polaris (2019)
Köp: Adlibris, Bokus

Utmaning: Authors & Characters - Charlotte

Utmaning Authors & Characters: Charlotte

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Charlotte Brontë är den äldsta av författarinnorna Brontë och hon är mest känd för romanen Jane Eyre, vars handling jag gissar att de flesta av er är bekant med. Romanen Villette är mindre känd, men mist lika bra. Villette handlar om den föräldralösa Lucy som försöker försörja sig och klara sig själv. I staden Villette lyckas hon få arbete på en flickskola. Romanen utmanar genom avsaknaden av traditionell romantik och genom att berättaren inte är öppen mot läsaren.

Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf är andra delen i trilogin om den Löwensköldska ringen. I första delen möter läsaren den gotiska Selma Lagerlöf i en klassisk spökhistoria, där de allra mörkaste känslor svallar. Här skildras de fattigas hunger och utsatthet samt överhetens svek och hämndgirighet. Stämningen i Charlotte Löwensköld är ljusare och präglas av den unga Charlottes kärlek och förhoppningar. Charlotte Löwensköld är en riktig såpa, som innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. En såpa av högsta kvalitet, naturligtvis. Här fokuserar författaren på att skapa ett nyanserat porträtt av den unga Charlotte, och det är denna komplexa gestaltning av en ung kvinna som är berättelsens stora behållning. Trots den ljusa, livsbejakande stämningen är dock handlingen även i Charlotte Löwensköld ödesbestämd.