Nicole Krauss på Bokmässan

Bild: Goni Riskin 

Många av mina författarfavoriter kommer till Bokmässan i år och jag har planerat ett rigoröst program för att inte missa någon. En av dem är Nicole Krauss, som är aktuell med en ny roman Dunkel skog. Den nya romanen har fått ett lite blandat mottagande och verkar kräva lite av sin läsare. Det gör mig mkt nyfiken. Jag planerar att lyssna när författaren samtalar med Ingrid Elam om "Irrfärder i Israels öken" tors, 14.00. Nicole Krauss medverkar även i ett monterprogram på fredagen som är tillgängligt även utan seminariebiljett.

Jag har sedan tidigare läst och älskat Kärlekens historia, en roman om kärlek som gjorde mig helt betagen. Och ändå tyckte jag kanske ännu mer om Det stora huset, en mörkare historia.

I denna sinnrikt konstruerade roman får läsaren möta fyra huvudpersoner, vars liv på olika sätt berör varandra. Berättelsen byter perspektiv och någon som varit en bifigur i ett avsnitt blir nästa avsnitts huvudperson. Det som binder samman de olika berättelserna är ett stort vidunder till skrivbord, ett skrivbord vars betydelse är mångbottnat. I första kapitlet möter vi författaren Nadja som tar hand om poeten Daniels möbler då han återvänder till hemlandet Chile. Daniel återvänder dock aldrig från Pinochets tortyrkammare och skrivbordet blir centralt för Nadjas författarskap. Många år senare blir Nadja kontaktad av en ung kvinna som säger sig vara Daniels dotter, hon vill gärna ha tillbaks sin fars skrivbord. Som läsare får man dessutom stifta bekantskap med en man, som efter hustruns död upptäcker hennes livs hemlighet, en ung kvinna som blir kär i en mycket udda man och en far vars relation till sonen är mycket komplicerad. Denna mosaik vävs på slutet samman genom att vi får möta en femte berättare, antikhandlaren Weisz som vigt sitt liv åt att återbörda de möbler Gestapo stal till deras rättmätiga ägare.

När jag läste Kärlekens historia blev jag förälskad i Nicole Krauss. Jag blev stormförtjust i bokens värme och upplevde läsningen som stor njutning. Därför hade jag mycket höga förväntningar på Det stora huset. Och jag måste först och främst slå fast att dessa förväntningar infriades med råge, trots att läsningen av Det stora huset innebar en helt annan typ av känslomässig resa. Kärlekens historia präglas av ljus och glädje, medan stämningen i Det stora huset är mörk och dyster. Romanen handlar om förluster och människans svårigheter att handskas med dessa. Faktum är att mina ögon fylldes av tåras vid flera tillfällen under läsningen, berättelserna berörde mig på djupet. Det här är en roman som gestaltar ett stort lidande.

Jag har länge försökt formulera några kloka reflektioner kring denna roman, men får nog medge att jag inte lyckats särskilt bra. Visst kan man skriva om författarens genomtänkta konstruktion och möjligen uppleva denna som onödig och/eller övertydlig. Men det är inte alls på detta plan jag upplever Det stora huset. Jag funderar faktiskt inte alls särskilt mycket över romanbygget och språket när jag läser, jag bara låter mig uppslukas av berättelsen och de mycket starka känslor som uttrycks i texten.

Det stora huset är en roman som rymmer många olika teman och stilar. Här gestaltas komplicerad kärlek mellan unga människor, en närmast incestuös relation mellan bror och syster, en medelålders mans sorg över en förlorad hustru och hans reaktioner då det visar sig att hustrun inte riktigt varit den han trodde hon var och en yngre generations kamp för att bryta sig loss från historien, en kamp att få leva sina egna liv. Här finns kärlek, här finns vrede, här finns sorg.

Det stora huset är en roman man kan analysera framlänges och baklänges. Men inga analyser kan fånga allt som ryms i denna roman, det här är en bok man kan läsa många gånger och hela tiden hitta nya detaljer i. Det här är helt enkelt en av de bästa böcker jag läst.

DET STORA HUSET
Författare: Nicole Krauss
Förlag: Brombergs (2010)
Översättare: Ulla Danielsson
Köp: Adlibris, Bokus

Utmaning: Authors & Characters - Julia

Utmaning Authors & Characters: Julia

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Jules Verne var sannolikt den första "vuxenförfattare" jag läste i de tidiga tonåren. Jag uppfattade honom i alla fall då som en författare för vuxna, idag tänker jag att hans äventyrsböcker är perfekta för äldre barn/tonåringar. Men jag har tyvärr ingen koll på hur de har åldrats. 

Jules Verne levde i en period av tekniska framsteg och allsköns uppfinningar och han utnyttjade detta, plus sin egen fantasi, i sina berättelser. Han skrev Från Jorden till månen 1865, mer än hundra år innan vi i verkligheten kunde göra motsvarande resa. En av mina favoriter var Jorden Runt på 80 dagar från 1873. Flera av hans berättelser har filmatiserats, just Jorden Runt på 80 dagar relativt nyligen. Men ibland är det allt skönt med ett äldre, långsammare berättande, även i filmmediet.

Fröken Julie av August Strindberg, 1888, är en av de mest spelade Strindberg-pjäserna i världen. Pjäsen kan i korthet beskrivas som ett kammarspel med tre närvarande och en frånvarande huvudperson. Det är midsommarnatt och känslorna tar överhanden, den unga adliga fröken Julie har ihop det med betjänten Jean. Inledningsvis tycks Jean vara betuttad, men så snart besöket i sovrummet är avklarat blir han mycket hånfull. Då Julie nu är en fallen kvinna anser han sig stå över henne. Julie planerar att paret ska rymma tillsammans, men Jean har andra planer.

Varför "föll" då Julie? Jo, hon hade brister både vad gäller arv och miljö. Julie uppfostrades som en pojke, vilket (enligt  Strindberg) skapade stor förvirring hos henne. Jean, å andra sidan, är en manipulativ streber på väg uppåt. En streber som inte tycks ha minsta känsla för de han trampar på under klättrandet. Som någon form av moraliskt rättesnöre, som en "riktig kvinna" framträder köksan Kristin, som talar om svårigheterna för den rike att komma in i himlen. Den fjärde huvudpersonen, greven, finns aldrig med som person på scenen, men hans patriarkala skugga vilar tungt över både Julie och Jean.

Sammantaget kan Fröken Julie beskrivas som en avskalad, naturalistisk pjäs om klass, kön, sexualitet, makt, arv och miljö. Den är mycket läsvärd, även om man inte kan låta bli att reta sig på författarens kvinnosyn.

En smakbit ur Lanny

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Idag vill jag dela lite ur den bok jag just nu läser, Lanny av Max Porter. Tyvärr är det inte möjligt att dela så mkt som skulle behövas för att göra denna bok rättvisa, den innehåller så många lager, nyanser, perspektiv att jag skulle behöva dela större delen av boken. Men ni ska i alla fall få ett par små smakbitar, som jag hoppas kommer att locka till läsning.

"Lanny sjunger och sprider en doft av utomhus när han dansar in i rummet.
Veeeet du en saaak, säger han, att alla clownfiskar föds som hannar och när drottningen dör blir en av hannarna hona och sen blir han den nya drottningen? Så vad kom först, hannen eller drottningen?
Pax för drottningen, lurifax.
Jag slår armarna om honom.
Vad håller du på med mamma?"

"Jag undrar var han är.
Ännu en sekund.
Var är Lanny?
I det här skedet är orden fortfarande oförargliga, inbäddade i min vanliga vardagsstruktur, precis som Var är lappen med wifi-lösenordet? Varför kliar det fortfarande trots att jag klippt bort märkeslappen? Varför ska de här kycklingbrösten ta så lång tid att tina?
Var är min son?"

Recensionsböcker och planer för Bokmässan

Höstens recensionsböcker lockar till omedelbar läsning! Jag kan höra dem småkivas i bokhögen om vem som ska bli läst allra först. Förutom att jag tror att detta är tre av höstens allra bästa böcker, finns det ytterligare en sak som gör dem speciella. Alla författarna kommer till Bokmässan!

Tessa Hadley medverkar vid fem olika programpunkter! Jag planerar att gå på ett seminarium där hon samtalar med sin förläggare Maria Såthe (Romankonstens okrönta drottning, tors 16.30) och ett längre seminarium där hon samtalar med Anneli Dufva om sin senaste roman och sitt författarskap (Tessa Hadley skildrar våra inre liv, fre 16.00). Jag har helt nyligen upptäckt Tessa Hadley genom att lyssna lite på romanen Sent på dagen på engelska. Jag blev faktiskt helt golvad! Den är så bra! Jag kände omedelbart att detta är en roman jag måste läsa ordentligt och med ögonen. När jag nu läser i Bokmässans program att Tessa Hadley skämtsamt kallats för "en Justin Bieber för medelålders kvinnliga läsare" förstår jag precis vad de menar. Tessa Hadley medverkar även i Wahlström & Widstrands monter vid ett par tillfällen för den som inte har seminariebiljetter.

Max Porter blev jag omåttligt förtjust i när jag läste hans debutroman Sorgen bär fjäderdräkt, en egensinnig och underbar roman om sorg. Hans nya roman Lanny beskrivs som en "djärv och märklig berättelse där fabler möter nutida liv i engelsk by". Vem kan motstå en sådan beskrivning? Jag kommer att gå på ett seminarium där Max Porter och Maggie O'Farrell samtalar om skrivande (Skrivandets drivkrafter, lör 13.00). Båda författarnas böcker ges ut på svenska av Sekwa/Etta. Max Porter medverkar även vid ett monterprogram på torsdagen som alla har tillgång till.

Silvia Avallone slog igenom i Sverige med dunder och brak med sin debutroman Stål, som skildrar två flickors uppväxt i ett patriarkalt, skitigt och eländigt Italien. De båda flickorna gestaltas ömsint och lyhört, med ett enkelt, rakt språk som väcker engagemang hos läsaren. Den nya romanen Där livet är fullkomligt utspelar sig i samma miljö som Stål. Jag ska gå på seminarium där Silvia Avallone samtalar med Pontus Kipowski (från förlaget Natur & Kultur) om unga kvinnors situation i dagens Italien (Silvia Avallone, fre 14.30). På lördagen medverkar Silvia Avallone i ett scenprogram som är tillgängligt för alla.

Utmaning: Authors & Characters - John

Utmaning Authors & Characters: John

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

John Steinbeck tilldelades Nobelpriset i litteratur 1962 med motiveringen "för hans på en gång realistiska och fantasifulla berättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn". Steinbecks verk är samhällskritiska och han ställer sig alltid på den lilla människans sida. Särskilt tydligt märks detta i Möss och människor och i Vredens druvor. 

Möss och människor utspelar sig på 30-talet under depressionstiden i Kalifornien. Det urstarke, svagbegåvade Lennie och hans kamrat George arbetar på olika gårdar och drömmer om ett eget ställe. Många missförstånd uppstår kring Lennie som är så stark att han råkar göra illa, fast han inte vill. Steinbecks styrka ligger i förmågan att gestalta värmen och närheten mellan de två vännerna, trots en tuff jargong. Denna korta berättelse gestaltar komplicerade frågor om klass, skuld, ansvar och straff.

Även Vredens druvor utspelar sig i USA under depressionen. Tom Joad och hans familj vräks och ger sig iväg mot Kalifornien för att få arbete. Drömmen om ett bättre liv finns dock bara i reklambladen. Många fattiga familjer har sökt sig till västkusten och blir offer för giriga, samvetslösa arbetsgivare. Trots fattigdom och umbäranden finns dock en stark solidaritet bland de utsatta människorna.

Min favorit av författaren är dock Öster om Eden, som sannolikt var en av de första nobelprisade verk jag läste. Romanen är en släktsaga som handlar om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det här är en hisnande episk berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja.

Stina Aronsons Hitom himlen utspelar sig i en liten fiktiv by i Tornedalen i Norrbotten och kretsar runt Emma Niskanpää och hennes klene, men oändligt älskade son John. Pojken blir tidigt faderlös och får försöka axla ansvaret för den lilla gården tillsammans med den åldrande modern. Karaktäristiskt för romanen är dess skildringar av naturens krafter och människans utsatthet. Känslan i romanen är karg, torftig och öde. Emma pratar inte i onödan med någon och att gnälla över krämpor skulle aldrig falla henne in. Hon bekänner sig till en sträng kristendom och lever utan krusiduller. Men hon har ju i alla fall sonen John att leva för. Och det gör hon fullt ut, utan att skämmas.

"Ty modern och sonen talade fortfarande ett joltigt barnspråk sinsemellan. De kallade varann för mitt John och mammet. Och de lade inte bort sin barnsliga vana fastän sonen var en vuxen man som räckte upp till taksparrarna i pörtet."