onsdag 21 augusti 2019

I höst ser jag fram emot ...

Ett litet axplock av höstens längtansböcker. Beskrivningarna är lånade av respektive förlag.


Lanny av Max Porter (SEKWA):

Inte långt från London ligger en liten by. Den här byn tillhör människorna som bor där, och de som bott där under hundratals år. Den tillhör Englands mystiska förflutna och förbryllande nutid. Den tillhör Mad Pete, ensamvarg och konstnär. Gamla Peggy som hänger över grinden och skvallrar med alla som går förbi. Den tillhör familjer som är borta sedan generationer, och dem som bara nyligen flyttat hit. Den tillhör Lanny, pojken som plötsligt försvinner spårlöst. Men också Dead Papa Toothwort som vaknat från sin slummer djupt inne i skogen. Dead Papa Toothwort som lyssnar till dem allihop.

Max Porters efterlängtade nya roman är lika osannolik som den är djärv, märklig och fantastisk. Det är en salig blandning av fabel, folksaga och roman med inspiration från muntlig berättartradition. Resultatet är ren magi och storartad litteratur, en bok full av uppfinningsrikedom och hejdlös berättarglädje. Du har aldrig läst något liknande."



Kirke av Madeline Miller (Wahlström & Widstrand):

"Kirke är den första häxan i litteraturen. En kvinna med mer makt än vad samhället ansåg lämpligt. Hon var gudinnan som förförde Odysseus med trollformler och förvandlade hans manskap till svin. Madeline Miller lyfter ut Kirke ur Odysséen och ger henne en egen bok – som blir något så ovanligt som en kvinnlig äventyrsberättelse. Det är en kraftfull och tidlös saga för vuxna, om en kvinnas kamp för överlevnad och frihet.

Kirke är Madeline Millers andra roman och henne första på svenska. För debuten Song of Achilles erhöll hon flera priser, bl.a. det prestigefyllda Orange Prize. Båda romanerna gick raka vägen in på New York Times bästsäljarlistas första plats. Kirke har valts till en av årets absolut bästa böcker för 2018 av bland andra Time Magazine, Publishers Weekly och bokhandelskedjan Waterstones."



Den vita boken av Han Kang (Natur & Kultur):

"I Den vita boken möter vi en författare som befinner sig i Warszawa för att arbeta. Med den slags hypersensibilitet som blivit Han Kangs signum fäster berättaren sin uppmärksamhet på sin omgivning, dess historia, struktur, färger. En snötäckt europeisk stad långt hemifrån utgör fonden för en stramt poetisk undersökning av sorg genom en ovanlig prisma – färgen vit.

Stadens och naturens vita – snön, saltet, månen, en vit fågel – öppnar rum mot en privat sorg, som har med lindor, en spädbarnsskjorta och svepning att göra. I denna mäktiga bok om tomrummet efter en syster som dog efter bara några timmar i livet får Han Kangs centrala teman – liv, död, historia, minne – en mjukare och närmare behandling.

Den är en text som vibrerar av smärta och skönhet, som tecknar den mänskliga anden som både spröd och segt motståndskraftig. Många kritiker menar att den utgör en höjdpunkt i författarskapet."



Svenska hjältinnor av Colette van Luik, Anna Nordlund (Max Ström):

"Det här är den stora boken om hjältemodiga kvinnor som har åstadkommit något speciellt, stått upp för sina ideal eller förverkligat sina drömmar. Här är hundra inspirerande berättelser om tappra rösträttskämpar, coola musiker, tuffa miljöaktivister, engagerade läkare, smarta uppfinnare och banbrytande författare. Här finns en astronaut och till och med en sjörövare.

Boken spänner över nästan tusen år, från en mäktig vikingakvinna till dagens moderna rebeller. Boken är illustrerad av ett stort antal av Sveriges främsta kvinnliga illustratörer. Detta är den förmodligen mest fängslande barnbok som har skrivits om verkliga kvinnor i Sverige – förebilder som inspirerar tjejer i alla åldrar."



Trollet är inte hemma av Lars Lerin (Bonnier Carlsen):

"Trollet är inte hemma är en berättelse i ord och akvarell.

Dörren till källaren står på glänt. Hallå! ropar Rafael och kikar in i det svala mörkret. Hallå trollet! Men ingen svarar. Allt är tyst, bara småfåglarna som kvittrar och en skata som skrattar ur ett snår. Trollet är nog inte hemma, kanske ligger det och sover. Kanske, kanske inte. Det är väl så, säger pappa, att troll, liksom spöken, måste sova hela dagen för att orka vara vakna om natten. Om solen skiner på ett troll så spricker det, sägs det i sagorna. Ingen vet, man får tro vad man vill. Man får gärna tro att det bor ett troll i skogen."




Jag hade så mycket av Trude Marstein (Albert Bonniers):

"Monika är 13 år och vet att allt hon upplever kommer att tillhöra en annan tid. Hon är 27 och en äldre professors älskarinna. Hon är 37 och bor hos Geir, de har Maiken som rytmiskt suger på sin napp och saknar hår i nacken. Monika är också 46, har en bakgård med höns och tycker att livet består av hopplösa försök till gemenskap. Hon är 50 år och möter sin mors ansikte i spegeln över grönsaksdisken i mataffären.

Jag hade så mycket är en roman om längtan efter passion och mening, men också om känslan av att allting glappar, att ingenting går att hålla kvar och att man kanske varken vill eller kan höra ihop med någon."



Gileads döttrar av Margaret Atwood (Norstedts):

"I slutscenen av Tjänarinnans berättelse stiger Offred in i skåpbilen efter att ha anklagats av Anföraren och hans hustru. Vart hon förs vet ingen. I sin alldeles nyskrivna fortsättning på Tjänarinnans berättelse, Gileads döttrar, kommer Margaret Atwood förmodligen att avslöja vad som hände med Offred. Så här säger hon i ett pressmeddelande:

"Kära bokläsare. Allt ni frågat mig om Gilead och hur den världen är uppbyggd har tjänat som inspiration för denna roman. Fast inte bara. Den andra inspirationskällan är den värld vi lever i idag."

Sedan Tjänarinnas berättelse gavs ut 1985 har Atwoods framtidsvision bara ökat i betydelse och givit upphov till kvinnors protester över hela världen, inte minst efter valet av Donald Trump till Amerikas president. Romanen fick också nytt liv genom den prisbelönade och populärar tv-serien The Handmaid's Tale med Elisabeth Moss i huvudrollen.

Gileads döttrar utspelas femton år efter Tjänarinnans berättelse och utgår från tre andra kvinnor som berättar om sina liv i den kristna fundamentalistiska staten Gilead. Boken ges ut samtidigt som det engelska originalet."

måndag 19 augusti 2019

Sydkoreanska fabler



Hönan som drömde om att flyga och Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang är underbara sydkoreanska fabler som jag vill lyfta fram lite extra nu inför Bokmässan, där Sydkorea är ett tema.

Hönan Knopp i Hönan som drömde om att flyga har en mycket stark egen vilja och stor förmåga att fantisera om olika mer eller mindre tänkbara framtidsutsikter. Hon är också en mycket nyfiken och modig liten höna som tröttnat på att värpa ägg efter ägg bara för att se bondens fru komma och ta dem ifrån henne. Knopp bestämmer sig för att vägra värpa och försöka rymma. Friheten utanför ladan lockar och drömmen är att få ruva ett ägg och få en liten kyckling. Med stor tur lyckas Knopp levande lämna ladan och dessutom lyckas hon hitta ett övergivet ägg ute i trädljungen. Det är bara att börja ruva. När ägget väl kläcks visar det sig dock att det inte var ett hönsägg hon ruvat, för ut kommer en liten andunge. Olikheterna gör dock inte Knopp mindre benägen att skydda sin lilla unge och överösa den med kärlek, trots att tuppen och de andra hönorna hånar henne för att ungen är av annan sort.
"Knopps tankar var i en enda röra, men hon var allt annat än skamsen. Hon hade ruvat sitt ägg med hela sin själ. Hon hade önskat att han skulle födas. Hon hade älskat honom ända sedan han låg i ägget. Hon hade aldrig funderat över vad som fanns inuti. Visst, han är en and, ingen kyckling. Vem bryr sig? Han vet ändå att jag är hans mamma!"
Berättelsen om den lilla frihetslängtande hönan är lättläst och säger mycket om både höns och människor. Den lilla hönan grubblar en del över meningen med livet och oroar sig för att inte kunna lägga ägg och få en liten kyckling. Detta är tankar de flesta som längtat efter barn lätt kan känna igen sig i. Att kärleken inte heller har något med likhet att göra vet också många av oss. Sun-Mi Hwang lyckas så befriande enkelt beskriva alla svåra tankar och alla starka känslor ett efterlängtat föräldraskap medför, den här boken är en liten pärla jag hoppas att många kommer att upptäcka.

Farfar Gaphals i Hunden som vågade drömma är en mångsysslare som förtjänar sitt levebröd både på skrot och på valpar. När valpen Tufsen föds märker Farfar Gaphals genast att det är något speciellt med henne, hon är helt olik sina syskon. Tufsen förstår också snabbt själv att hon inte är som de andra. Hon känner sig ofta ensam och utanför. När hennes mor och syskon blir stulna av en hundhandlare gör hon sitt yttersta för att försvara dem. Hon misslyckas tyvärr och blir därmed farfar Gaphals nya avelstik. Under sin livstid får Tufsen många valpar. Och hon förlorar många valpar. Varje gång blir hon förtvivlad, aggressiv och slutar äta. Men hon slutar aldrig drömma.

Hunden som vågade drömma är en en underbar berättelse om en hund och hennes relation till sin husse. Men boken om Tufsen handlar inte bara om en hund och hennes husse, utan också om en hundmammas kärlek till alla sina valpar. Det här är en vacker, sorglig berättelse om trofasthet. Läs den och våga drömma!

söndag 18 augusti 2019

En smakbit ur Skärmhjärnan


Dags för söndagens delande av en smakbit. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Den här veckan väljer jag att dela lite ur en populär faktabok som handlar om vår samtids stress, psykiska ohälsa och oförmåga att fokusera: Skärmhjärnan av Anders Hansen. Delar av författarens resonemang känner jag verkligen igen, men vissa delar ifrågasätter jag definitivt. Bland annat tycker jag att författaren, liksom så många andra experter, ställer skärmanvändning och mänskliga relationer i motsats till varandra. När jag tänker tillbaka på tiden när dottern och jag tillsammans tittade på Dora, utforskaren och Små Einsteins där hennes intresse för engelska och musik väcktes, önskar jag en mer nyanserad debatt. Dottern lärde sig klockan via en app, som vi använde tillsammans, hon lärde sig läsa och skriva då hon satt bredvid mig och skrev på sin dator när jag skrev på min och vi lyssnar fortfarande gemensamt på ljudböcker, spelar Zelda och tittar på film. Hon är nu en nybliven 14-åring, som även tränar dans och gör styrkeövningar utifrån Youtube-inslag. Det jag uppfattar som ett bekymmer med skärmanvändande handlar egentligen om att samma föräldrar som engagerar sig fullt ut i ett barns fotbollsspelande, lämnar ett annat (eller samma) barn helt självt att ägna sig åt skärmen. De vuxna behövs så att samspel runt det som finns på skärmen kan uppstå. Då kan glädjen över det som finns på skärmen delas och det eventuellt pedagogiska innehållet leda till utveckling.

Det är dock rätt uppenbart att förmågan att uthålligt fokusera försämrats hos många, vi har blivit mer lättdistraherade. Och det kan ställa till med bekymmer på sikt.
"De flesta stora kulturella, tekniska och vetenskapliga framsteg har gjorts av personer som haft förmågan att kunna fokusera intensivt. Att upptäcka relativitetsteorin, DNA-molekylen, eller utveckla iPhonen - ironiskt nog det optimala distraktionsverktyget - krävde ett oerhört fokus. Du behöver inte gå längre än till dig själv, för oavsett om du är bra på sport, ett instrument, programmering, att skriva artiklar eller matlagning, har du förmodligen behövt anstränga dig och fokusera på en sak för att bli duktig. (s 172)

lördag 17 augusti 2019

Vegetarianen av Han Kang


Som jag skrev i förra inlägget är Sydkorea ett tema på årets Bokmässa. En av hedersgästerna från Sydkorea är den oerhört spännande Han Kang. Jag måste erkänna att det ilar lite i magen vid tanken på att få möjlighet att lyssna till henne. Han Kang föddes 1970 i Kwangju och flyttade  senare till huvudstaden Seoul. 1980 inträffade den studentmassaker i födelsestaden, som Han Kang gestaltar i romanen Levande och döda2016 tilldelades hon Man Booker International Prize för romanen Vegetarianen. Inom kort utkommer ytterligare en roman av författaren på svenska, Den vita boken.

Jag har läst och fascinerats av Vegetarianen, här kan ni ta del av mina tankar.

En del romaner är enkla att förstå och lockar med en tydlig yttre handling. Så är inte fallet med Vegetarianen av sydkoreanska Han Kang. Det här är i stället en suggestiv text som lurar in läsaren i tankar och upplevelser som till slut blir kvävande. När jag hade läst den första delen av texten skrev jag: "Jag har bara läst en tredjedel, men är redan sprängfylld av tankar. Och framför allt känslor. Det här är klaustrofobisk läsning som ger andnöd. Så otroligt bra. Och otäck. I korthet handlar romanen om en ung kvinna i ett traditionellt sydkoreanskt äktenskap, som beslutar sig för att ta makten över sitt liv och sin kropp. Detta tillåts hon inte göra ostraffat".

Romanen är uppdelad i tre delar där huvudpersonen Yeong-hye mestadels betraktas genom andras blickar. I första delen berättar maken om hur Yeong-hye beslutar sig för att sluta äta kött, i andra delen berättar svågern om sina sexuella fantasier som kretsar runt svägerskan, i tredje delen försöker systern nå en en kvinna som närmar sig ett vegetativt stadium. Emellanåt hörs Yeong-hyes röst i monologer som vibrerar av starka känslor.

Med tiden blir Yeong-hyes tankar, fantasier och drömmar alltmer otäcka. Romanen utforskar ett gränsöverskridande mellan verklighet och inre världar. Ju mer Yeong-hye hävdar sin egen vilja, desto mer utsätts hon för omvärldens krav och maktutövande. Våldet är brutalt och otäckt. Vegetarianen är en text som låter sig tolkas på många sätt, för mig är en kvinnas kamp för självbestämmande det centrala.

Språket är enkelt och kortfattat, samtidigt som innehållet tangerar sagans och drömmens förtätade karaktär.

Sammantaget är Vegetarianen en oerhört otäck, fascinerande och mycket läsvärd bok om en alldaglig kvinnas kamp att få vara sig själv, och det motstånd hon då stöter på. En minnesvärd roman.

VEGETARIANEN
Författare: Han Kang
Översättare:  Eva Johansson
Förlag: Natur & Kultur (2017)
Köp: Adlibris, Bokus

torsdag 15 augusti 2019

Bokmässan 2019



Det börjar dra ihop sig till Bokmässa, hotell och tågbiljetter är bokade. I år är det lyxvarianten med boende på Gothia Towers som gäller. Jag har börjat kika på seminarier och har som vanligt svårt att välja. På torsdagen kommer jag att kolla in mycket från Skolspåret, därutöver är jag också intresserad av det sydkoreanska temat.

När jag kikar i min bokhylla finns där bara fyra böcker skrivna av sydkoreanska författare: Vegetarianen av Han Kang (som också gästar Bokmässan!), Hönan som drömde om att flyga och Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang (underbara fabler) och Den gamla trädgården av Hwang Sok-Yong (tyvärr oläst). Fyra böcker känns ju lite klent, vi får väl se om det hinner bli flera innan Bokmässan. Efteråt har det garanterat blivit det.

Ses vi på Bokmässan i år?