Bokmässan 2019

Det börjar dra ihop sig till Bokmässa, hotell och tågbiljetter är bokade. I år är det lyxvarianten med boende på Gothia Towers som gäller. Jag har börjat kika på seminarier och har som vanligt svårt att välja. På torsdagen kommer jag att kolla in mycket från Skolspåret, därutöver är jag också intresserad av det sydkoreanska temat.

När jag kikar i min bokhylla finns där bara fyra böcker skrivna av sydkoreanska författare: Vegetarianen av Han Kang (som också gästar Bokmässan!), Hönan som drömde om att flyga och Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang (underbara fabler) och Den gamla trädgården av Hwang Sok-Yong (tyvärr oläst). Fyra böcker känns ju lite klent, vi får väl se om det hinner bli flera innan Bokmässan. Efteråt har det garanterat blivit det.

Ses vi på Bokmässan i år?

Toni Morrison avliden

Författaren och Nobelpristagaren Toni Morrison har avlidit, vid 88 års ålder. Hon är mest känd för sina skildringar av afroamerikaners historia och samtid i USA. Morrison erhöll Nobelpriset 1993 med motiveringen att hon ”i böcker karaktäriserade av visionär kraft och poesi blåser liv i en väsentlig aspekt av den amerikanska verkligheten”. Hon blev därmed den första svarta kvinnan som tilldelades priset. Morrison gav röst åt de svarta, framför allt åt de svarta kvinnorna. Och hon eftersträvade att ge dem ett språk med djup, med många nyanser, med en dubbelhet som passar de svartas livssituation. I roman efter roman skildrade Morrison de svartas kamp för att skapa en identitet och en social position.


Jag har läst tre romaner av Morrison och tycker att jag får allt lättare att ta till mig och förstå hennes språk. Berättelserna är alla ohyggliga och handlar om hur slaveriet slog sönder allt och gjorde kärleken riskabel. Män och kvinnor användes för avel och barnen skildes ofta från föräldrarna. Vad detta gjorde med människorna skildrar Morrison med skrämmande detaljrikhet.

De blåaste ögonen är en berättelse om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.

Älskade är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form.

En välsignelse handlar om en handfull människor i Amerika i slutet av 1600-talet, handlingen utspelar sig således innan slaveriet satts i system på nationellt plan. Här berättas om olika kvinnors livsöden och om moderskapets plågor i en värld där ditt barn inte är ditt.

Dessutom finns ett antal olästa romaner i hyllan, som jag nu fick lust att bekanta mig med.

Måna är död

Nu har jag läst ut min första roman av Ivar Lo-Johansson, Måna är död, och här sitter jag och är totalt utmattad av alla dessa häftiga känslokast, av denna lynnighet, av denna intensitet. Den här boken var inte alls vad jag förväntade mig.

Romanen om Måna berättas av den andre huvudpersonen, Bo Propst, och utspelar sig en sommar då paret lever tillsammans i en norrländsk fäbodvall i närheten av en älv där man flottar timmer. Bo är författare med ursprung i arbetarklassen, medan Måna lever på räntor från ex-maken. Under den varma sommaren har Bo svårt att få till skrivande, hans tankar blir mer och mer upptagna av Måna och och funderingar kring vad hon gör hela dagarna. Svartsjukan växer sig allt starkare tills en urladdning är oundviklig.

Under läsningen associerar jag till många andra romaner där manliga författare skriver om mäns bilder av kvinnor, t ex Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa. Kännetecknande för de här romanerna är att kvinnorna inte själva får någon plats, vi ser dem bara genom mannens blick. I Måna är död kompliceras dessutom mannen situation eftersom han känner att han måste välja mellan ära och kärlek.

Romanen är självbiografisk och när den kom ut 1932 fick den ett blandat mottagande av kritikerna. I förordet av Annlie Jordahl kan man läsa att verklighetens Måna i samband med publiceringen hörde av sig och skrev "Måna är inte död, hon lever. Vad du Ivar Lo-Johansson än diktat in i din roman, så lever jag - och min kärlek lever, och mina minnen lever, och vår tid på fäbodvallen lever, detta kan du aldrig ta död på."

MÅNA ÄR DÖD
Författare: Ivar Lo-Johansson
Förlag: Bonnierpocket (2015)
Köp: Adlibris, Bokus 

En smakbit ur Mrs Dalloway

Dags att hänga på utmaningen en smakebit på söndag igen, denna vecka med ett litet, fantastiskt smakprov ur Mrs Dalloway av Virginia Woolf, där huvudpersonen (och läsaren) översköljs av tankar, funderingar och känslor.

"Vad det betydde mycket för henne - att människor skulle lysa upp när hon kom in, tänkte Clarissa och vände och gick tillbaka mot Bond Street, förargad, ty det var fånigt att ha sådana skäl för att göra saker. Hon hade mycket hellre velat vara som Richard som gjorde saker för deras egen skull, medan hon, tänkte hon där hon väntade på trottoarkanten, rysligt ofta inte gjorde saker naturligt, för deras egen skull, utan för att få människor att tycka si eller så. Urfånigt, det insåg hon (och nu höjde polisen handen) ty ingen lät sig en sekund föras bakom ljuset. Å, om hon kunde få leva om sitt liv! tänkte hon när hon nådde den andra trottoaren. Hon kunde till och med ha sett annorlunda ut!"

Bleknande berg

När Kazuo Ishiguro tilldelades Nobelpriset 2017 blev jag nöjd utifrån att jag sedan tidigare läst Återstoden av dagen och Never let me go och verkligen uppskattat dem båda. Författarens senaste roman Begravd jätte tilltalade mig dock inte, jag upplevde den mest som seg och faktiskt lite ointressant. Mest sannolikt är det så klart jag som missade poängen. Inför läsningen av debutromanen Bleknande berg hade jag därför lite blandade förväntningar, skulle detta vara en av de bra, eller? 

Berättarjaget är en äldre, japansk kvinna vid namn Etsuko, som numera lever ensam i en småstad England. Den engelske maken är avliden och den äldsta dottern Keiko, från ett tidigare äktenskap, har nyligen tagit sitt liv. Yngsta dottern Niki besöker därför sin mor för första gången på lång tid. Etsuko ägnar sig till stor del åt att minnas sitt gamla liv i Nagasaki, Japan, strax efter att atombomben föll. Framför allt uppfylls hennes minne av händelser som utspelade sig när hon var gravid med Keiko. Just den varma sommaren blev Etsuko bekant med den unga änkan Sachiko och hennes egensinniga, traumatiserade dotter Mariko. 

Liksom i flera andra romaner av Ishiguro ägnar sig huvudpersonen åt återblickar. Nuet och det förflutna blandas i diffusa bilder. Minnet är undflyende och traumatiska upplevelser förvränger och förvrider. Händelser antyds, men liksom i verkligheten är det svårt att veta vad som sker. Sorgen och tomheten är påtaglig. Delar av berättelsen är utelämnad, t ex vad som skedde med Etsukos japanske make och hur hon kom till England. Detta skapar hos mig som läsare många funderingar och nyfikenhet. 

Romanen är lågmäld och stillsam, samtidigt som den skildrar oerhört dramatiska skeenden. Jag blev omedelbart fängslad av huvudpersonen och hennes berättelse och tycker att detta kanske är den bästa av de romaner jag läst av författaren. 

BLEKNANDE BERG
Författare: Kazuo Ishiguro
Förlag: Wahlström & Widstrand (2018)
Översättare: Niclas Hval
Köp: Adlibris, Bokus