Bokmässan, första intrycket och hästböcker

Trots mycket bristfällig förberedelse var det precis lika upphetsande som vanligt att kliva in på Bokmässan. Ljudet, vimlet, alla böcker, bokbloggarkompisarna och författarna ger en ordentlig adrenalinrush.

Första seminariet handlar om hästböcker för olika åldrar av författarna Helena Dahlgren, Emelie Novotny och Katja Timgren med Johanna Lindbäck som moderator.  

Tematrio - BLÅ

Dags för Bokmässa! Vilken färg har då den? Hmmmm lila, det temat har vi ju redan haft. Det får bli den snarlika färgen blå i stället. Berätta om tre böcker på temat blå, tolka uppgiften så fritt som möjligt.

1. Joburg Blues av sydafrikanske Nthikeng Mohleleär en kort text som omfattar och omfamnar ett helt land och ett helt liv. Författarens dröm är att förändra litteraturen på samma sätt som Miles Davies förändrade jazzen.

2. De blåaste ögonen av Toni Morrison är en berättelse om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig.

3.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Helgfråga om Bokmässan

Dags för Mias helgfråga som den här veckan handlar om den kommande Bokmässan. Ska jag dit och vad ska man göra där?

JAAAAA, jag ska dit! Torsdag till lördag. Det är nionde gången och en del av nyhetens behag har ju försvunnit, men det är ändå så kul att åka. Och ska jag vara helt ärlig är det mest för att träffa andra bokbloggare det är så kul. Sen finns det ju en del förläggare jag tycker om att träffa och har man tur kan man få en pratstund i vimlet med någon intressant författare också.

Men ska man dit behöver man ha ett seminariekort, tycker jag. I alla fall om man är intresserad av annat än kommersen på golvet. Visst finns med gratis monter- och scenprogram, men lugnet på seminarierna är väl behövd.

Det är varmt, hög ljudvolym och trångt på Bokmässan, framför allt på lördagen. Sköna skor, bekväma, svala kläder, en vattenflaska och en ryggsäck till allt man garanterat handlar behövs.

Om ni ser mig kom fram och hälsa!

Livet med en ponny

Så här såg det ut förra helgen strax innan dottern och ponnyn genomförde dressyrprogrammet lätt C:1. Det gick jättebra, resultat 65%. På bilden under kommer ekipaget flygande över ett hinder, denna bild är tagen på en av sommarens alla hopptävlingar. Foto: Nils Lidén.

Idag är det dags för höstens första hopptävling inomhus, håll en tumme för oss.

Sydafrikanska Agaat

Kulturkollo har Sydafrikatema denna vecka, vilket väcker blandade känslor hos mig. Vi hade nämligen planerat att resa till Sydafrika till jul, men ombestämde oss och köpte en ponny i stället. Inget vi ångrar, men jag vill fortfarande mycket gärna resa till Sydafrika. I vilket fall har jag läst en hel del bra romaner från Sydafrika och vill dela min recension av favoriten med er.

Den sydafrikanska lantbrukarhustrun Milla de Vet ligger för döden. Hennes kropp förtvinar i ALS, hon har förlorat förmågan att röra sig och tala. Som enda hjälp har hon hembiträdet Agaat, en svart medelålders kvinna som haft sitt hem i familjen de Vet sedan hon bara var några år gammal. Milla kommunicerar genom blinkningar, som Agaat på ett mycket lyhört sätt avläser. Och ibland väljer att inte alls förstå. Relationen mellan Milla och hennes hembiträde präglas av maktkamp och hatkärlek. Via tillbakablickar får deras komplicerade relation sin förklaring. Agaat levde i misär och utsattes för övergrepp under de första åren i sitt liv. Milla tog hand om flickan och beslutade sig för att polera henne tills hon blev en halvädelsten - en Agaat. För en vit kvinna var det dock omöjligt att adoptera ett svart barn under apartheidtiden, relationen mellan Agaat och Milla kom att präglas av tidens ideal. När Milla efter många års ofruktsamhet blev gravid ställdes saker och ting ytterligare på sin spets.

Agaat är en roman som kan läsas på olika sätt eller kanske snarare upplevas på olika sätt beroende på om man är mitt i läsningen eller har fått boken på lite avstånd. Under själva läsningen var jag helt uppslukad av den faktiska berättelsen, av de två kvinnornas tysta kamp. Nu efteråt kan jag tydligare se hur de båda kvinnorna får spegla hela det sydafrikanska apartheidsystemet med dess uppdelning av svarta och vita. Och med den vita makten som tynar bort. På ett mycket skickligt sätt åskådliggör författaren ett historiskt skede som är svårt att förstå. Milla behandlar ibland barnet Agaat på ett sätt som väcker avsky hos läsaren, men som ändå är begripligt när man reflekterar över hur de vita faktiskt såg de svarta som mycket lägre stående.

"Åh min lilla Agaat, mitt barn som jag stötte bort, barnet som jag försakade efter att ha lagt beslag på henne, som jag förlöste utan att fånga upp, som jag låste in för att befria." (sidan 561)

Runt de två kvinnorna cirklar ytterligare två familjemedlemmar, Millas make Jak och hennes son Jakkie. Jak och Milla lever i ett mycket olyckligt äktenskap, där ingen förmår leva upp till den andres förväntningar. Båda längtar efter närhet och kärlek - ingen av dem har något att ge den andre. Förutom slag. Sonen Jakkies förlöses på ett dramatiskt sätt och kommer att stå Agaat mycket nära under uppväxten. Och denna närhet väcker svartsjuka hos Milla.

Berättartekniskt är romanen utmanande för läsaren. Berättelsen träder fram genom en pendling mellan det förflutna och nuet. Spänningen stiger konstant och uppslukar läsaren. Fyra röster hörs i berättelsen - alla är de Millas. Vi får ta del av Millas medvetna, kommunikativa tankar i nuet, hennes minnen, hennes dagboksanteckningar och i kursiv stil hennes alltmer fragmentariska associationer. Inte förrän i epilogen tar Agaat till orda, genom Jakkies minnen. Men då skräder hon inte med orden. Och då vrids berättelsen ett litet hack, perspektiven förskjuts, personskildringarna fördjupas, skeendet nyanseras och blir mer komplext. Då tar Agaat steget från att vara en mycket bra bok till att bli en stor berättelse.

AGAAT
Författare: Marlene van Niekerk
Översättare:
Förlag: Weyler (2012)
Köp: Adlibris, Bokus