Hett i hyllan - Morantes Historien

Dags en en ny Hett i hyllan-bok. Den här romanen har inte stått lika länge i hyllan som förra veckans, men det är nog 4-5 år sedan jag köpte den. Orsaken till att den inte blivit läst är helt enkelt att den är så tjock. Jag har svårt för tegelstenar, men kunde ändå inte låta bli att köpa Historien av Elsa Morante.

På förlaget kan man hitta följande om författaren och romanen:

"Elsa Morante hävdade att historien var skandal som pågått i tiotusen år. Hennes mästerverk från 1974, romanen Historien, bekräftar den tesen. Romanen är en rasande anklagelse mot den obönhörliga historiska utvecklingen som sker på den enskilda människans bekostnad.

Historien utspelar sig år för år, från 1941 till 1947. Rom invaderas av tyskarna och faller 1943, är en ockuperad stad som befrias av partisanerna efter 1945. Huvudperson är den fattiga änkan och småskollärarinnan Ida Ramundo, som är halvjudinna men döljer sitt judiska påbrå så väl att hennes tonårige son Nino går med i ungfascisterna.

En dag när Ida är på väg hem från arbetet möter hon den unge tyske soldaten Günther som gått vilse i den eviga staden. Günther tränger sig på Ida, följer efter henne hem och våldtar henne. Frukten av denna våldtäkt är den epileptiske pojken Useppe, berättelsens ljusgestalt, ett slags Kristus i miniatyr. Useppe känner samhörighet med alla levande och döda, djur som människor, och kan inte göra någon illa. Mitt under brinnande krig företar han idylliska promenader runtom i Rom med fårhunden Bella, avsnitt som skildras med stark poetisk lyskraft.

Då ingenting finns kvar av deras bostadshus efter ett bombattentat söker Ida och Useppe sig till ett läger för hemlösa där de lär känna den unge judiske studenten Davide Segre. Davide har förlorat alla sina anhöriga i transporterna till förintelselägren och trots att han vill leva efter sin pacifistiska övertygelse hämnas han och dödar en tysk soldat.

Historien är Elsa Morantes magnum opus och romanen har lockat läsare i generationer sedan den gavs ut första gången 1974 då den också gav upphov till en väldig polemik i den italienska kritikerkåren."

Någon gånga ska jag verkligen läsa den här boken, den finns dessutom med på Världsbibliotekets lista över de 100 bästa böckerna.

Topplista med hösttema

Fina höstböcker är veckans tema hos Johanna.

Mina är valda med tanke på att jag tycker att man ska sitta inne och läsa när löven faller av träden.

Tematrio - SVART

Jag har känt mig rätt nere ett tag och tycker just nu att det passar bra med ett svart tema. Var gärna fria i era tolkningar av temat! Berätta om tre bra böcker på temat SVART.

1. Sirius Black, Harrys pappas bästis är en av favoritkaraktärerna i Harry Potter-böckerna.

2. Mellan rött och svart av Jan Guillou handlar om nazismens framväxt och Europas politiska utveckling. Bäst hittills i författarens svit om 1900-talet.

3. Och så dags för en fin dikt, även denna gång av Tranströmer.

Allegro

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda ­hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte, men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förbli hel.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

En smakbit ur Satans Dostojevskij

Här kommer veckans smakbit, hitta fler hos Flukten fra virkeligheten. 

I Satans Dostojevskij av Atiq Rahimi har författaren inspirerats av Dostojevskijs klassiska roman Brott och straff. I den krigshärjade staden Kabul mördar huvudpersonen Rassul pantlånerskan Alia för att stjäla hennes pengar ochs för att hämnas att hon avskedat Rassuls fästmö Suphia. Efteråt drabbas han av svår ånger. Men frågan är vad som egentligen hänt? Satans Dostojevskij är en intressant roman, fylld av hemska skildringar av lidande och en hel del svart humor. 

"Vem var den där kvinnan, denna satans kärring som förstörde allt?
Var det verkligen hon ... eller Dostojevskij?
Dostojevskij, ja, det är han! Med Brott och straff träffade han mig som en blixt, paralyserade mig. Han förbjöd mig att följa hjälten, Raskolnikovs öde, att döda ytterligare en kvinna - som är oskyldig - att ta med mig pengarna och smyckena som skulle ha påmint mig om mitt brott ... att falla offer för mina samvetskval, sjunka ner i en avgrund av skuld, sluta i fängelse ...
Än sen då? Det skulle vara bättre än att fly som en stackars dum jävel, en idiotisk brottsling. Blod på händerna, men ingenting i fickorna.
Så absurt!
Satans Dostojevskij!"

Den stulna romanen i repris

Inför Nawal El Saadawis besök på Bokmässan vill jag passa på att reprisera ett par recensioner. Det här är en författare jag hoppas att ni verkligen läser något av.

Bodour lever ett privilegierat liv i Kairos moderna kvarter. Ändå är hon långt från lycklig. Hennes korrumperade make bedrar henne, hon har ett arbete som inte intresserar henne och hon kan inte glömma att hon en gång lämnat ifrån sig en dotter. I ungdomen lät sig Bodour svepas med av sina känslor, hon förälskade sig i en ung man som inte tillhörde hennes egen samhällsklass och hon blev med barn. Den unge mannen deltog i uppror mot regimen och torterades till döds, Bodour övergav sin nyfödda dotter Zina. Bodours enda andningshål är den roman hon skriver, en roman vars kvinnliga huvudperson Badriya har ett eget liv. Bodours dotter inom äktenskapet, Magiida tycks vara dömd till ett lika intetsägande liv som modern, medan Zina växer upp till en fri, stark kvinna. En sådan frihet kan dock inte tolereras i ett land vars religiösa fanatism ökar.

Den stulna romanen är på många sätt en roman om kvinnor (vilket inte nödvändigtvis innebär att den är en roman för kvinnor). Författaren är en galjonsfigur för kvinnorörelsen i arabvärlden och hon har även suttit fängslad på grund av sitt författarskap. I Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten.

Berättelsen vindlar sig fram på krokiga vägar, för att kunna följa med gäller det för läsaren att släppa sina hämningar och ge sig hän. För El Saadawis text bär, den bär oss med till miljöer som påminner om Tusen och en natt och den bär oss med till smutsiga tortyrkammare och vidriga övergrepp. Berättelsen byter fokus och tidsperspektiv samt interfolieras av upprepande, drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, en njutning att läsa. Kanske är det den dramatiska diskrepansen mellan den vackra, lyriska prosan och den vidriga verklighet som skildras, som gör boken så oerhört fascinerande.

Den stulna romanen är långt ifrån en enkel, lättläst roman. Både texten och innehållet kräver medveten läsning och vissa inslag är oerhört upprörande. Trots, eller snarare på grund av, detta är Den stulna romanen verkligen en roman i min smak. Kanske är El Saadawis texter för starka, upproriska och emellanåt groteska för att passa alla, men jag hoppas att de aderton läser och begrundar framtida prisutdelningar.

DEN STULNA ROMANEN
Författare: Nawal El saadawi
Översättare: Marie Anell
Förlag: Ordfront (2011)
Köp: Adlibris, Bokus