En smakbit ur Pennskaftet

Denna, ack så viktiga, valdagssöndag sitter jag hemma med snuva och ont i halsen. Lite senare idag ska jag ändå ta mig till en vallokal och lägga min röst på ett parti som står för solidaritet, jämlikhet, jämställdhet och miljökamp. Jag hoppas att alla som vill ha ett demokratiskt samhälle visar det genom att nyttja sin rätt att rösta idag. Vi har inte fått den rättigheten utan kamp och den är tyvärr inte självklar.

Den smakbit jag tänker dela med mig av idag kommer från den klassiska romanen Pennskaftet av Elin Wägner, som handlar om en ung kvinnlig journalist, hennes kamp för kvinnlig rösträtt och hennes kärlek till en ung man. Romanen recenseras här.

– Om det bara vore det, jämrade sig assessorskan, men det är väl värre än så. Högmodet har farit i de styrande, barnen får inte lära sig annat än strunt och skräp i skolorna och arbetarna vill vara lika goda som de, som är av familj, och ingen törs säga emot dem, allt blir som de vill.
– Lika goda, de är mycket för mer, sade redaktören, hade man det lika bra som arbetarna, så kunde man vara nöjd.
– Men varför arbetar inte redaktören då? frågade Pennskaftet.
Man låtsades inte höra henne. Skåningen applåderade ironiskt.
– Nej, det är ingen tanke på att spara med varken statens eller kommunens medel, därför blir vi snart ruinerade på våra skatter, sade värdinnan, som, enligt vad pensionatsskvallret visste att förtälja, deklarerade falskt. Ryktet hade kommit ut därigenom att redaktören, som skrev deklarationen i sin egenskap av litteratör, alltid fick ha ett spelparti 1 mars.
– Min man säger, att det är alla de hundrade kommittéerna, som ruinerar landet, sade assessorskan.
– Ja, och nykteristerna, inföll redaktören.
– Åja, det blir väl än värre, när kvinnorna får rösträtt, då kommer de att avskaffa all sprit, sade författarinnan och smålog mot honom. Men vi skall hoppas, att det inte blir så snart.
Redaktör Jessen hatade om möjligt rösträttskvinnorna än mer än nykteristerna.

Internationella Läskunninghetsdagen

Idag firar vi Internationella Läskunnighetsdagen genom att läsa lite extra här hemma. Det är svårt för barn och ungdomar att prioritera läsning bland alla intressanta saker som lockar, vi gör därför så att vi har stunder då vi läser tillsammans. Oftast var och en för sig, men ändå tillsammans.

Kanske kan vi idag också tänka lite extra på dem som har ännu mindre möjligheter att fokusera på läsning genom att ge ett litet bidrag till någon typ av läshjälp, t ex hos Plan.

Topplista New York

Temat för veckans topplista hos Johanna är den här veckan New York, ett mycket spännande tema där det finns mycket att välja bland. 

1. Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith är en fin uppväxtskildring.

2. Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout utspelar sig delvis i New York och handlar om relationen mellan en mor och en dotter.

3. Vad jag älskade av Siri Hustvedt handlar om vänskapen mellan två män - Leo och Bill - om deras äktenskap och deras söner.

4. Det stora huset av Nicole Krauss är en fängslande berättelse om människans svårighet att hantera sin förgänglighet. Fantastisk!

5. Nederland av Joseph O'Neill handlar om en familj som drabbas av yttre och inre kaos i samband med terrorattackerna 11 september.

Bannerheds nya - Lugnet

Jag totalt älskade Tomas Bannerheds Korparna så när jag igår började läsa hans nya roman Lugnet var det med högra förväntningar och en del oro. Oron lade sig snabbt, förväntningarna infriades omedelbart, jag började nästan gråta då jag läste de första sidorna. Nu ska jag läsa denna bok långsamt och låta mig översvämmas av starka känslor, nostalgi, igenkännande och glädje.

"... att relationen mellan föräldrar och barn är mycket mer sammansatt än man tänker sig och att själva familjebildningen ofta innebär ett inträde i den eviga oron."

Sommarens topp 3

Det blev mycket lite läst den här sommaren och inte är jag så nöjd med mina läsval heller. Därför består sommarens topplista bara av tre titlar. Men de här titlarna är å andra sidan riktigt bra (Andarnas hus kom inte med p g a att det var en omläsning, den skulle annars slå sig in på alla listor).

Guds barn av Lars Petter Sveen utspelar sig vid tiden för Jesu födelse, levnad, död och återuppståndelse. Romanen gestaltar olika personer och händelser från Nya Testamentet, den är en lågmäld, verklighetsnära skildring av mänskligt mörker där ljuset ändå emellanåt glimmar till.

I ett annat land är Mare Kandres debutroman, den gestaltar en flickas barndom genom en serie sammanhängande prosalyriska avsnitt. Författaren skapar en värld som skrämmer och lockar, en barndomsvärld jag känner igen mig i.

Judas av Amos Oz är en fantastisk roman som skildrar de stora frågorna och sammanhangen, som de ter sig i den lilla människans värld. Allt blir begripligt, om än inte enkelt. Den handlar om Judas Iskariot och om olika händelser i samband med staten Israels tillblivelse.