Årets Bok 2018

De böcker som nominerats till utmärkelsen Årets Bok 2018 är följande:

Nej och åter Nej, Nina Lykke (Wahlström&Widstrand)
Kvinnan i fönstret, A J Finn (Albert Bonniers förlag)
Den svavelgula himlen, Kjell Westö (Albert Bonniers Förlag)
Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson (Bokfabriken)
Koka Björn, Mikel Niemi (Piratförlaget)
Mitt hjärtas oro, Malou von Sivers (Norstedts)
Husdjuret, Camilla Grebe (Wahlström&Widstrand)
1793, Niklas Natt och Dag (Forum)
Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan (Massolit)
Mischling, Affinity Konar (Polaris Förlag)
Annabelle, Lina Bengtsdotter (Forum)
Stanna hos mig, Ayobami Adebayo (Piratförlaget) 

Fram till 26 augusti kan nu vara med och rösta på er favorit, priset delas ut på Bokmässan. Här röstar ni.

Lite för många av de nominerade är spänningsromaner för min smak, men några ska jag försöka läsa i alla fall. Sedan tidigare har jag läst Stanna hos mig och Den svavelgula himlen, den första av dem bra, den andra fantastisk. Jag håller en tumme för Westö.

Tematrio - Världsböcker

Det är Världsbokdagen och jag har precis påbörjat omläsning av en av världens allra bästa böcker så temat idag är väl rätt givet. Berätta om tre böcker ni själva vill kalla världsböcker!

1. Andarnas hus av Isabel Allende har nyligen getts ut som ljudbok och det ska bli spännande att ta del av denna fantastiska berättelse igen. Romanen handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets (Chiles) politiska situation.

2. Ibland behöver man inte åka så långt för att hamna mitt i världen. Berömda män som varit i Sunne av Göran Tunström  utspelar sig i slutet av sextiotalet i Sunne då den lilla staden får besök från månen. Detta är en helt underbar berättelse om det storslagna och det lilla livet.

3. Just nu läser jag en bok om en annan typ av värld, en värld där nästan allt förstörts. Andra delen av Margaret Atwoods Maddaddam-trilogi Syndafloden utspelar sig när civilisationen gått under efter att människan experimenterat utan att fundera över etiska aspekter och eventuella följder. Skrämmande bra och alldeles för lätt att föreställa sig.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Tematrio - Sara

Ja, ni förstår ju så klart varför jag tycker att vi denna vecka särskilt ska tänka på och hylla kvinnor som heter Sara. Berätta om tre böcker som är skrivna av eller handlar om någon som heter Sara (massor av stavningar och varianter uppmuntras)!

1. Tjärdalen av Sara Lidman är författarens klassiska debut från 1953. Romanen ställer frågor om vem som är din nästa, frågor som känns mycket angelägna idag.

2. Darling River av Sara Stridsberg innehåller fyra berättelser om tillfångatagna honor, fyra varianter av ett och samma livsöde, det utnyttjade honbarnets öde. Uppskakade bra!

3. I Nattvakten av Sarah Waters får vi möta fyra Londonbor, några år efter krigsslutet, som på olika sätt har trassliga kärleksliv.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Selmas profetia

Gösta Berling och kavaljererna på Ekeby sluter under julnatten förbund med Djävulen för att driva majorskan från gården. På Ekeby lever kavaljererna därefter ett sorglöst liv, med många fester och baler, men litet arbete. Ekeby förfaller, folket svälter, men kavaljererna fortsätter att leva som om det inte finns någon morgondag. Men ingenting varar för evigt, förhoppningsvis inte ens en uråldrig, förlegad institution som inte haft förstånd att anpassa sig till nya normer och värderingar. Kanske majorskan avskedsreplik då hon fördrivs, handlar om fler än kavaljererna på Ekeby.

”Så lägger hon ena handen på dörrlåset, men den andra sträcker hon mot höjden. – Märk det ni, som nu låter mig falla! Märk det, att er stund snart kommer! Nu ska ni förskingras, och er plats ska stå öde.”

Tomma stolar i Akademien

Äntligen fylls nyheterna av litterära frågor! Varje morgon, eftermiddag och kväll kan man lyssna till intelligenta diskussioner om angelägna ämnen! Eller? Nej tyvärr, när den litterära sfären väl står i centrum handlar det om intriger, mobbing, gubbslem och skvaller. Fy, så deprimerande nyheterna om Svenska Akademien är.

Fyra ledamöter har hittills lämnat sina stolar och en har lämnat arbetet. Den här distinktionen tror jag tyvärr är viktig. Här kan ni läsa vad som hänt dag för dag.

I nuläget är det kanske lätt att glömma bort det som är viktigt i den här härvan, att ge upprättelse åt dem som utsatts för övergrepp. Och att förhindra att vissa grupperingar tror sig vara så viktiga att lagen inte gäller dem. Jag har i det här sammanhanget svårt att glömma hur f d ständige sekreteraren hyllar sig vän Arnault som en förebild:

"Som livstilsförebild framhåller Horace Engdahl sin franske vän Jean Claude Arnault, akademiledamoten Katarina Frostensons make som driver kulturscenen Forum i Stockholm. Arnault, berättar Engdahl, har tumme med sommelieren på krogen Wasahof. Jean Claude kan utan bekymmer skaka fram två flaskor Pomerol ur ”restauratörens cave”: ”ja, ni är ju två!”
– Han lever det goda livet, han är nästan ensam om det, den ende som har förstånd, han borde göra om Forum till en stilskola för unga män: bli inte hipsters, bli gentlemen!"

Denne Arnault anklagas nu för trakasserier, sexuella övergrepp och allsköns vidrigheter. Och många av övergreppen ska ha skett i Akademiens lokaler.

Jag blir också upprörd över hur lätt det verkar vara att sko sig inom Akademien. En akademiledamots man tilldelas stora summor för att driva sin klubb, en annans sambo får stora summor i bidrag till sitt språkprojekt. Det olämpliga i detta verkar väl självklart för de flesta av oss. Men inom Akademien tar man bara emot de "köttbullar" som kommer flygande. Jäv tycks man inte ha funderat över och det finns inga regler kring detta.

Riktigt ledsamt tycker jag att det är att läsa alla elaka uttalanden av ledamöterna och lägst av dem alla har utan tvekan Horace Engdahl låtit sig sjunka.

Men visst finns här exempel på hedervärt agerande också, jag ska försöka att bära med mig t ex Per Wästbergs uttalande om hur Sara Danius offrades:

Detta är en skamfläck på Akademien som inte kan tvättas bort. Och allt detta elände på grund av en sexmissbrukare!

Fortsättning följer, men det är svårt att se hur förtroendet Akademien ska kunna återupprättas utan en mer omfattande utrensning.