Eftersnack Nobelpriset 2008 om "läckan"

Här kommer en repris av ett inlägg jag skrev 2008 då Le Clézio tilldelades Nobelpriset. Några timmar innan den nye Nobelpristagaren annonserades hände märkliga saker på vadslagningsbyråerna. Och nu tycks ju sanningen om en läcka krypa fram. Det här är ju långt ifrån det värsta "kulturprofilen" gjort, fy tusan för alla kräk som utnyttjar sin maktställning att förtrycka andra.

Foto: © Beowulf Sheehan/PEN America/Opale

REPRIS

Jag hade inte planerat att skriva något mer om årets Nobelpristagare eftersom jag inte har någon större kunskap om honom, och eftersom det ändå skrivs om honom överallt. Det som sägs om honom verkar ganska likriktat, han talas om i positiva ordalag, dock utan några direkt översvallande beskrivningar. Fast naturligtvis är han en stor Sverigevän... Men artiklarna är lite svala och oengagerade, tycker jag. Urvattnat och slätstruket, har varit mitt intryck.

Då hittade jag den här artikeln i GP. Och säga vad man vill om danskar, slätstrukna är de inte. I Danmark kritiseras årets Nobelpristagare skarpt. Man beskriver valet av Le Clézio som "oinspirerat" och Le Clézio själv anses "höra historien till". Dessutom anser den danske författaren Thomas Thurah att Le Clezio gör sig skyldig till "sentimentala förenklingar och överlastad symbolik som bidrar till att trivialisera problem som krig, svält och miljöhot". Det var ord och inga visor, det. Huruvida det ligger något i danskarnas synpunkter har jag ingen aning om, men jag tyckte att det var intressant är hitta något lite mer engagerat och ifrågasättande om den nye Nobelpristagaren. Det gjorde mig faktiskt lite mer inspirerad att läsa honom.

Ett annat efterspel till torsdagens presentation av Nobelpristagare har varit diskussioner om "läckor". Och att de funnits är väl rätt uppenbart. Jag skrev ju själv om situationen på Ladbrokes någon timme innan det var officiellt att Le Clézio var den utvalde. Maken försökte satsa en slant, men det gick tyvärr inte... Dessutom var det ju redan förra året så att någon började spela kraftigt på Lessing innan hon presenterats som pristagare. Så en läcka finns och den ska Horace "täppa till" (som han sade i bästa macho-stil *hihi*).

Tematrio - Önskade bokklappar

Det känns faktiskt alldeles nödvändigt för mig att få lite bokklappar även i år. Även fast bokhyllan bågnar. Är det lika för er? Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!


1. Jag behöver faktiskt absolut den nyutgivna inbundna utgåvan av Isabel Allendes Andarnas hus. En av de bästa jag läst.

2. Lars Lerins böcker är lika vackra både bild- och ordmässigt. Axels tid skulle jag allt gärna vilja ha.

3. Lyrik vill jag läsa mer, klassiker som Ekelöf och Boye borde bo i min bokhylla.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Tematrio - Poetiska, långa titlar

Jag har nyligen läst en bok p g a att titeln lockade mig och detta får bli veckans tema. Berätta om tre bra romaner med  poetiska, långa titlar!

1. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är en titel som genast gjorde mig nyfiken på innehållet. Och efter att ha läst den här fantastiska, Augustnominerade romanen av Johannes Anyuru är jag betagen. Oerhört och skrämmande bra.

2. Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl är en roman baserad på Ellen Keys liv.

3. Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterhahn är, även den, en litterär fantasi om en författare, Karin Boye.


 "Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

I morgon är det dags för Augustgalan, då får vi reda på vilka författare/böcker som tilldelas de olika priserna i år. En av de nominerade till årets skönlitterära pris är De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru och nu har jag äntligen läst den. Jag har (tyvärr) inte läst någon av de andra nominerade romanerna, men jag måste ändå säga att jag gärna skulle vilja se Anyuru som pristagare i år. Hans roman säger något viktigt om vår samtid/eventuella framtid samtidigt som den är engagerande, underhållande och utmanande.

En mörk vinterkväll i Göteborg går tre maskerade jihadister in i en bokhandel och tar en kontroversiell konstnär samt besökarna som gisslan. De tar på sig självmordsbälten, skjuter gisslan och planerar att skära halsen av ägaren. Flickan, vars uppgift det är att filma och direktsända allt, förändras dock under attentatet när hon inser att något är fel, och vänder sig mot den andra angriparna.

Ett par år senare träffar berättaren, en författare, flickan på en psykiatrisk klink och hon börjar berätta sin version av händelserna. Och det hon har att säga är både förvirrande och skrämmande, flickan hävdar att hon kommer från framtiden, en mycket skrämmande framtid. I hennes samtid har alla "Sverigefiender", mestadels muslimer, samlats ihop av svenska myndigheter och förvaras i olika läger, bland annat Kaningården. Flickans historia får den muslimske författaren att känna stor oro, ska han ens våga stanna kvar i sitt land?

"Jag skriver till dig som inte kommer att kunna tro att det jag berättar kan hända i Sverige. Du kommer att tro att jag ljuger eftersom du fortfarande tror att du är svensk." 

Romanen är en mardrömslik dystopi om vad som händer i framtidens Sverige, i en framtid när rasisterna vunnit och samhället är våldsamt fascistiskt. Oerhört skrämmande! Det är lätt att känna igen verkliga händelser och personer som inspirerat författaren, samtidigt som berättelsen verkligen är unik. Tidsperspektivet är minst sagt komplext och man måste som läsare vara alert under hela läsningen. Jag hoppas att många kommer att läsa den här romanen och att det stärker vårt motstånd mot den alltmer utspridda rasismen och främlingsfientligheten.

DE KOMMER ATT DRUNKNA I SINA MÖDRARS TÅRAR
Författare: Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Just nu, just här, Lacrimamens, Enligt O

Frances

Med jämna (nåja, mer eller mindre) mellanrum försöker jag utmana mig att läsa utanför min bekvämlighetszon. Och ofta slutar det med en positiv upplevelse. Så är fallet även nu, att läsa serieromanen Frances får mig att länga efter mer serier av samma klass som Joanna Hellgrens underbara berättelse om den unga flickan Frances.

Frances D. 1-3 innehåller de tidigare utgivna delarna i trilogin om den föräldralösa flickan Frances och hennes faster Ada. Frances förlorar som 7-åring sin far och skickas till stan för att bo hos faster Ada och den glömske, virrige, vresige farfadern. Hon börjar skolan och lär sig förstå hur världen fungerar. Mest intresserad är hon av den den spännande grannen Louise och hennes vinthundar. Av henne är även Ada intresserad. Frances ägnar stor del av sin vakna tid åt att fundera över hur fadern dog och hon skapar sig en egen berättelse om hans liv. Samtidigt läser hon grannen Louises berättelse och får mer stoff till sina fantasier.

Det är inte lätt att fånga stämningen i Frances med ett par ord, berättelsen innehåller många olika dimensioner. Här finns gotiska element som skapar en mörk fond åt berättelsen. Här finns också en frihetslängtan, gestaltad av både Frances och faster Ada, som båda vill få leva sina egna liv. Och här finns ett vemodigt barnperspektiv som kryper under huden på läsaren. Frances är  sammantaget en mycket vacker berättelse som berör.

FRANCES
Författare: Joanna Hellgren
Förlag: Galago (2017)
Köp: Adlibris, Bokus