Arundhati Roy <3

"A novel is a universe" säger Arundhati Roy och jag sitter här helt star struck.

"There is no such thing as a crowd. Everybody has a name."

Favoritförlag 1

Fotar ett av mina favoritförlag i väntan på att deras författare Arundhati Roy ska äntra mässan.

Idag ska jag ägna mig mestadels åt mässgolvet och skolspåret.

Den yttersta lyckans ministerium

"Oj oj oj, den här måste jag nog läsa igen" var den första tanke som slog mig efter att jag lagt ner Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy. Men det får bli vid ett senare tillfälle då jag har lugn och ro att läsa mer eftertänksamt. Nu har jag faktiskt läst romanen ganska sakta, men den innehåller så mycket att det ändå är svårt att sortera intrycken och formulera ett sammanhängande omdöme. Eller det är kanske ganska lätt att bara säga vad jag tycker om den, men att underbygga det är svårare. Jag tycker ju helt enkelt att det är en fantastisk roman. Den har kastat mig än hit än dit de senaste veckorna och utmanat mig rejält. Men den spretar också så kraftigt att man som läsare mycket lätt tappar bort sig.

Allt är förstorat, förstärkt och magnifikt i Den yttersta lyckans ministerium. Den romantiska kärleken och kärleken till ett barn är uppslukande, förtärande. Det hat människor känner gentemot varandra p g a religion, kastsystem, maktsystem och rädsla är skrämmande att ta del av. Så lite ska till för att du ska utsättas för den allra hemskaste tortyr, så mycket verkar krävas för att förstå och bry sig om varandra. Är människan på sikt dömd att utrota sig själv? Det är ibland känslan jag får när jag läser om alla grupperingar som hatar varandra. Och ändå finns här också så mycket omtanke, vänlighet och medmänsklighet.

Inledningsvis är romanen relativt lätt att hänga med i. Ett tvåkönat barn föds och modern försöker på alla vis dölja och korrigera problemet. Men i stället för att växa upp till en ung man blir pojken Aftab kvinnan, eller hijran, Anjum. Förskjuten av fadern flyttar Anjum till Drömmarnas hus för att försörja sig som prostituerad. Moderns kärlek består dock genom hela livet. Så småningom lämnar Anjum Drömmarnas hus och flyttar till en begravningsplats i Delhi och skapar en plats som välkomnar samhällets utstötta. ”Hon levde på begravningsplatsen likt ett träd.” I andra delar av romanen är, den av många älskade, Tilottama huvudperson. Handlingen förflyttas till Kashmir, blir mer fragmentarisk, satirisk, politisk och våldsam.

Sammantaget är Den yttersta lyckans ministerium en grandios roman som utmanar föreställningar om hur en berättelse "ska" berättas, det är en roman med storhetsvansinne som rymmer allt som är viktigt i livet.

(I morgon ska jag lyssna på författaren på Bokmässan, det ser jag så mycket fram emot.)

DEN YTTERSTA LYCKANS MINISTERIUM
Författare: Arundhati Roy
Översättare: Peter Samuelsson
Förlag: Brombergs (2017)
Köp; Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna

Väskan packad check

Väskan är packad. Jag ska bekämpa snuva, hosta och matthet med alla medel och sitta på tåget i morgon. Det ska bli extra spännande på Bokmässan i år eftersom jag fått en pressackreditering och därmed större möjlighet att skriva direkt på plats. Hoppas jag ser en del av er där.

Tematrio - Starka känslor

Jag sitter här och funderar över valet av veckans tema och det är alldeles tomt i skallen. Eller rättare sagt, det är tomt på tankar och överfyllt av starka känslor. Sorg, ilska och rädsla tränger ut tankarna. Så då får väl helt enkelt veckans tema handla om känslor: berätta om tre böcker som innehåller och/eller väcker starka känslor hos dig!


1. Onda stenar av Milena Agus är en kort berättelse, som rymmer starka känslor och ovanliga upplevelser. Historien engagerar läsaren omedelbart, farmoderns längtan och sorg sipprar ut från sidorna. Denna osentimentala gestaltning av en desperat kvinnas längtan är nyanserad och vittnar om en djupgående psykologisk inlevelseförmåga.

2. Hemligheten av Philippe Grimbert är författarens självbiografiska berättelse om uppväxten i en judisk familj i efterkrigstidens Paris, en tid som präglades av händelser under kriget, händelser som aldrig berördes i ord. Grimbert gestaltar starka känslor och oerhört sorgliga händelser på ett osentimentalt, sparsmakat sätt. Trots det lilla omfånget förmedlar författaren både en familjs och ett lands sätt att hantera obehagliga sanningar genom tystnad.

3. Fokus i Gånglåt av Elin Olofsson är relationer, här finns många krossade drömmar, stor sorg, ensamhet och övergivenhet. Allt skildrat på ett sätt som berör mig. Känslorna är starka, så starka att man nästan blir rädd att de kan vara förgörande. 

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!