Tematrio - Något svenskt

I morgon är det återigen dags att fira nationaldagen, eller svenska flaggans dag, som jag oftast säger. Det är inte så lätt att ändra sånt man lärt sig som barn. Berätta därför om tre svenska favoriter: böcker, författare, sångare, skådespelare, fotbollsspelare etc. Här finns stor frihet att hitta på lite vad som helst.

1. Miss Maja Tjellström skapade en reaktion hos mig som jag vare sig tidigare eller senare varit med om; jag neg när jag hälsade på henne! Jag träffade miss Maja då hon arbetade som volontär på The Four Homes of Mercy, en institution för föräldralösa barn i Betania på Västbanken. Vilken kvinna!

2. K.G. Hammar har gjort mycket för att kyrkan ska bli en institution som aktivt engagerar sig för de utsatta, för detta beundrar jag honom mycket.

3. Vibeke Olsson, min allra största favoritförfattare, visar i sina texter hur de olika folkrörelserna växte fram i Sverige och hur mycket nykterister, frikyrkliga och socialister egentligen har gemensamt. Dessutom har hon skrivit fantastiska romaner om de första kristna i Rom och deras tvivel, rädsla och tro.

Det blev helt enkelt en trio av svenskar jag beundrar.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Feministisk läsning pågår

Sommarens feministiska läsutmaning har startat och jag har både börjat lyssna på en bok, köpt två fina diktsamlingar och börjat planera lite. Ljudboken är Hilma av Anna Laestadius Larsson, en roman om den fascinerande konstnärinnan Hilma af Klint. Det är hittills sorgligt att läsa om hennes känsla av att inte höra till och irriterande att läsa om hur man såg på henne och hennes roll p g a hennes kön. Bra läsning så här inledningsvis. De både lyrikböckerna är skrivna av välkända Sonja Åkesson och Märta Tikkanen, två riktiga klassiker jag ser fram emot.

Vad läser ni? Har ni börjat med något som ryms inom läsutmaningen?

Novell #20 - Kappan

Kappan (ibland även översatt Överrocken) är en novell från 1842 av den ryske författaren Nikolaj Gogol. När det skrevs var Gogol redan en väl etablerad författare. Kappan är en satirisk berättelse om människans utsatthet och fåfänga, den skildrar hur vi vi ser på och värderar oss själva utifrån hur andra bemöter oss. Kappan kan sägas vara både realistisk och romantisk till sin karaktär. Ggogol skildrar detaljerat och realistiskt det vardagliga livet för en fattig tjänsteman, men de övernaturliga inslagen i slutet av berättelsen hör mer henne hos romantiken. Framför allt är dock de ganska elaka, satiriska inslagen mycket roande. Och beklämmande.

Akakij Akakijevitj arbetar som lägre tjänsteman (titulärråd) på ett av St Peterburgs departement. Han är en något äldre, mycket ensam person som arbetar oerhört nitiskt. Ingen på arbetet visar honom någon aktning och de yngre medarbetarna brukar ibland driva med honom. AA bor under mycket enkla omständigheter, hans lön är liten och räcker knappt till det mest nödvändiga. Därför blir oron stor när AAs gamla kappa blir så utsliten att den inte ens går att laga. Lyckan blir desto större när AA efter lång tid lyckats spara ihop nog med pengar att få en ny kappa uppsydd. Första dagen iförd nya kappan blir han bemött på ett helt annat sätt av arbetskamraterna och för första gången medbjuden på fest. Livet ter sig plötsligt helt annorlunda. På hemväg från festen blir dock AA rånad och bestulen på sin kappa. Han försöker få hjälp hos polisen, men blir negligerad. Uppfylld av sorg och kyla drar AA på sig lunginflammation och avlider. Han återkommer dock från de döda för att hämnas på de stulit hans kappa och vägrat hjälpa honom.

Sammantaget är Kappan ett alltför aktuell berättelse om människors utsatthet och hjälplöshet inför byråkratiska myndigheter.

Jag har läst Kappan som den tjugonde och sista novellen i Ugglan & bokens utmaning Läs en novell II. Kappan uppfyller kriteriet att vara skriven på 1800-talet.

Feministsommar - deltagarnas litteraturtips

Då var det dags att tipsa varandra om feministisk litteratur inför läsutmaningen i sommar. Den som vill vara med läser valfri, och valfri mängd feministisk litteratur och postar länkar till skrivna inlägg hos mig, i särskilda inlägg som jag skapar i slutet av varje månad. Läsutmaningen pågår under juni - augusti. Häng med!

An InLinkz Link-up

Bästa novellerna

Jag läste många bra noveller i Ugglan & bokens utmaning Läs en novell II och jag vill med det här inlägget lyfta fram de allra bästa. De här novellerna tycker jag verkligen att ni alla ska läsa.

"Förr grubblade jag mycket över axolotln. Jag gick och tittade på dem i akvariet i Jardin des Plantes och där kunde jag stanna i timtal och betrakta dem, iaktta deras deras orörlighet, deras ofattbart tröga rörelser. Numera är jag själv en axolotl."

Så inleder Julio Cortázar sin berömda novell Axolotl. Det här är är en existentiell novell som kan analyseras och tolkas utifrån teman som identitet, dissociation och människans uråldriga skräck inför att inte kunna röra sig och inte kunna förmedla sig. Men Axolotl är framför allt en text att uppleva, läs den och låt känslan krypa under huden på er. Ja, Axolotl kan nog kallas både svår och konstig, men den är så kort att jag hoppas att många vågar prova den ändå.

Mannen som planterade träd av Jean Giono är en av mina stora favoriter. Berättelsen om den stoiske mannen som, närmast Gudalikt, ägnar sitt liv åt att få marken att blomstra är en helt underbar "saga" om vad en människa kan åstadkomma om hon arbetar oförtrutet. Utan att låta sig påverkas av de världskrig som äger rum i närheten fortsätter mannen som planterar träd med sitt värv och resultatet blir paradisiskt. Som läsare blir man varm ända in i hjärteroten av att läsa en berättelse som visar ett alternativ till den moderna människans hektiska, egocentriska liv.

"När fröken Emily Grierson dog kom hela vår stad till hennes begravning: männen på grund av ett slags respektfull tillgivenhet för ett fallet monument, kvinnorna huvudsakligen av nyfikenhet på att få se hennes hus invändigt, vilket ingen utom en gammal negertjänare - som skött både matlagningen och huset - hade gjort på minst tio år."

En ros åt Emily är William Faulkners mest kända novell. Läsaren får lära känna fröken Emily genom stadsbornas beskrivningar, men ingen känner henne egentligen. Emily förblir en undflyende karaktär, en kvinna vars sorgliga, ensamma liv berör. Efter hennes död upptäcks dock husets hemligheter ...

Till rum nitton av Doris Lessing handlar om Susan som lever ett välordnat medelklassliv tillsammans med make och fyra barn. Trots tryggheten och stabiliteten är det hela tiden något som skaver, Susan känner ett obetvingligt behov av ett eget rum, en vrå att dra sig undan i för att få vara ifred. I rum nitton på ett sjabbigt hotell finner Susan den ensamhet hon längtar efter. På ett mästerligt sätt lyckas författaren gestalta Susans förlust av ett eget jag, av en intighet som blir närmast förlamande.

OBS! BILDEN NEDAN INNEHÅLLER SPOILERS!