Kärlek till De osynliga

Jag fyndade ju en del på bokrean och nu har jag börjat läsa en av mina nykomlingar - De osynliga av Roy Jacobsen. Kanske kan man säga att jag blev förtrollad redan då jag läste baksidestexten och efter c:a 30 lästa sidor är jag helsåld. Detta är fantastisk litteratur. Så lågmält, långsamt och stillsamt att jag sitter och ler när jag läser. Det blåser lite, kanske ska man bygga om huset, kanske ska den utvecklingsstörda systern skickas iväg någonstans. Eller så blir allt som det varit. Inte nog med att innehållet är underbart, boken är dessutom ursnygg! Visst finns det väl en "fortsättning" också?

Tematrio - Tid i titeln

Tiden går, men allt består eller hur är det man brukar säga? Många romaner handlar om tid på olika sätt och många har dessutom någon form av tidsangivelse i titeln. Berätta om tre romaner vars titel innehåller något som anspelar på tid!

1. Åren i Paris av Paula McLain handlar om kärleken mellan Ernest Hemingway och hans fru Hadley under några omvälvande år i Paris.

2. Tiden är inte än av Elin Boardy har jag nyligen läst och hyllat. Den handlar om en tid som var och en tid som är.

3.  Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bäst är I väntan på Godot

Magsjukor och annat ohemult har gjort bloggandet minimalt den senaste veckan. Men jag ska i alla fall svara på förra veckans bästa-utmaning som handlade om irländska favoriter. Min favorit är den existentiella och absurda pjäsen "I väntan på Godot" av Samuel Beckett. Pjäsen innehåller många intressanta citat, bland annat detta: "Kvinnan föder grensle över en grav, dagen glänser till ett ögonblick, och sen är det natt igen."

I går blev det tyvärr ingen utmaning, vi tar omtag på fredag igen.

Tiden är inte än

En del böcker vet man genast att man kommer att gilla, medan andra tar lite längre tid på sig. En del böcker väcker känslor och berör omedelbart (ibland för mycket, lite för medvetet för min smak) medan andra känns distanserade och kräver mer engagemang av läsaren. I de senare fallen är det av tillit till författaren jag fortsätter att läsa och det brukar oftast löna sig. Tiden är inte än är en bok som tar tid på sig innan den griper tag i mig, men när det väl händer är det riktigt omskakande. Jag kan inte fånga i ord hur drabbad av igenkännande jag blev under läsningen när jag började fundera över identitet i relation till omvälvande förluster. Tiden är inte än är en allmängiltig bok som rör och berör oss alla.

Tiden är inte än utspelar sig i Europa i mitten av 1300-talet. Digerdöden har utplånat stora delar av Europas befolkning, i många familjer finns ingen eller bara någon enstaka kvar. En ung kvinna lämnar sitt hem i en sillabåt och ger sig ut Europa för att vandra från stad till stad. Under resan byter huvudpersonen kön, det är lättare att färdas som en ung man, även om inte detta heller är ofarligt. Resan leder bland annat till Danzig, Oswiecim (Auschwitz), Krakow, Prag, Dresden och Köln där huvudpersonen möter de som ännu överlevt. Bland de överlevande finns både de hjälpsamma, vänliga och de man måste akta sig för, här finns pestläkare, köpmän, rånare, skarprättare, gycklare, prostituerade och nunnor.

Den namnlösa huvudpersonen är en undflyende karaktär som byter både kön och namn (Sigrid, Olof, Jon m.m.) många gånger i berättelsen. Det här distanserade sättet att skriva en huvudperson kan nog vara ett hinder för en del läsare, jag tänker att "nyckeln" till att ta till sig berättelsen är att verkligen gå in i sig själv och fundera över vad man skulle göra om man förlorade allt. Precis allt. Den som förlorar allt den håller kär förlorar också lätt sig själv. Läsaren får inte förrän mot slutet veta vad som orsakat att huvudpersonen lämnat allt för att söka döden, men man anar tidigt att något förfärligt hänt. Kanske behöver man inte heller veta allt för att visa medkänsla och omtanke med människor på flykt?

Boardy skriver som vanligt en fin, lågmäld prosa med lyriska inslag. Berättelsen vecklar ut sig under läsningen, inte förrän mot slutet kan man se sammanhangen. Historien berättas av en allvetande berättare, som även knyter an till kommande framtida händelser och visar hur allt går igen. Detta gör att en roman som handlar om medeltidens farsoter och jakt på syndabockar känns obehagligt aktuell.

TIDEN ÄR INTE ÄN
Författare: Elin Boardy
Förlag: Wahlström & Widstrand (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Kulturkollo, Johanna

Debutromanen Skam

Bloggkompisen Robert på Mina skrivna ord har gett ut en bok, stort grattis. Jag blir så imponerad av människor som fullföljer sina drömmar. Romanen är en historisk kriminalroman med titeln Skam. Jag och några andra bloggare har ställt lite frågor till Robert under veckan, här kan du läsa min lilla "intervju".

Hur kom du på att du ville skriva en roman, har du alltid velat det eller är det en "ny" idé?
Idén har funnits i ett antal år. Jag har flera färdiga manus hemma som väntar.

Hur valde du genre? 
I just det här fallet handlade det om att ett förlag efterlyste deckare, gärna i äldre tid. Priset var ett förlagskontrakt. Jag vann inte, men tyckte själv om mitt manus, och nu har jag fått möjlighet att ge ut det i bokform.

Vad har du gjort för historiska undersökningar för att skapa en trovärdig tidsmiljö?
Jag har bland annat fått kolla lite priser. I boken får en fattig kvinna 50 kronor, och då vill hon köpa en ko. Så jag fick söka en del för att hitta priset på kor. En annan sak som jag var tvungen att kolla upp var när en man i boken ska köpa brännvin. Var köpte man brännvin på 1800-talet? Systembolaget fanns inte. Annars har jag lite grann sett min barndoms somrar på den värmländska landsbygden framför mig. Vi besökte ofta några av bönderna som bodde där och som var födda runt förra sekelskiftet. De mjölkade fortfarande korna för hand och hässjade hö. När höet skulle tas in var det hästen som drog vagnen. Så jag har försökt tänka bort WC, el och telefon. I övrigt tror jag att det mesta var sig likt för dem. En av bönderna mätte fortfarande virket i kubikfot :)

Till slut, vad hoppas du att läsarna ska uppleva/tänka då de läser din bok?
Jag vill att de ska känna sig förflyttade till en svunnen tid, men ändå känna att människor nog inte var så annorlunda då än nu. Vi drar fortfarande förhastade slutsatser och vi kan vara rädda för vad andra ska tänka om oss.