måndag 6 mars 2017

Tematrio - Kvinnor

Den här veckan är kvinnodagsveckan här på bloggen, jag ska bjuda på både lite gammalt och nytt med kvinnotema. Temat för trion den här veckan blir därför väldigt lätt, berätta om tre bra texter som handlar som kvinnor. Klassiker, lyrik, faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor o s v välj själv! Eller blanda hejvilt.

Jag väljer att skriva lite om tre klassiska kvinnor jag fastnat för.

1. Sapfo i tolkning av Emil Zilliacus.

"Gudars like"

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyssnar till din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt, som alltid
i mitt bröst fått hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.  

2. "Vierge moderne" av Edit Södergran

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

3. Under litteraturpluggandet stötte jag på en 1880-talsförfattare jag inte tidigare hört talas om - Alfhild Agrell. Hon var samtida med de mer välkända Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler. Agrell skrev framför allt samhällskritisk dramatik - s k tendensdramatik. I sin samtid var hon stor, t ex spelades hennes dramer ofta fler ggr på teatrarna än Strindbergs.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 5 mars 2017

Saknad


"När mammor dör"

När mammor dör,
då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag,
då förlorar man en glänta.
När mammor dör, då växer sly överallt.

Göran Tunström


Livlöst är livet,
där inte du är kvar.
Världen är ett väldigt skal.
som ingen kärna har.

ur "Tillägnan" av Karin Boye

lördag 4 mars 2017

Snigeln & flickan - novell #13


Familjen von Stockenstam gör en dagsutflykt till sitt lantställe en vacker höstsöndag. 9-åriga Rosa är lycklig och ser fram emot att återse sommarens paradis. Men sommarens ljusa, soliga dagar är borta. Huset är mörkt och dystert, naturen översvämmas av löv. Rosa upplever förvandlingen som skrämmande och tänker att allt orsakats av en klibbig och fet snigel. Inte blir det bättre när hennes docka insisterar på att bada, trots att föräldrarna bestämt förbjudit bad ...

Flickan & snigeln är en kort text som, trots sin enkelhet, förmedlar en känsla av något instängt, ångestfyllt och hotfullt. Detta är mitt första möte med författaren och jag lockas helt klart att ta itu med någon av hennes romaner.
"O fruktansvärda slemmiga trollsnigel, som vållar små flickor förtret och förgriper dig på underbara dockors ben!"
Novellen är läst som en del i novellutmaningen Läs en novell II.
FLICKAN & SNIGELN
Författare: Agnes von Krusenstjerna
Förlag: Novellix (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

fredag 3 mars 2017

Bästautmaningen - ödsliga hus


Jag hänger på Kulturkollos tema om karga och ödsliga platser och vill att ni idag berättar om den bästa bok ni läst som utspelar sig i en fyr, ett ödsligt spökslott, en oåtkomlig fästning eller liknande.

Jag återkommer under helgen med min favorit, det blir nog en om en fyr.

torsdag 2 mars 2017

Rum 213, filmen

Igår var jag med dottern på bio. Det var länge sedan sist och vi var båda överens om att se Rum 213. Både dottern och jag har läst boken och älskar Ingelin Angerborn. Vi visste dessutom båda två att filmen nog skulle kunna vara lite läskig. Men hur läskig den var hade jag ingen aning om. Jag skulle närmast beskriva den som motsvarigheten till När lammen tystnar, för 11-åringar. Många ungar på bion satt mkt nära sina vuxna och även min dotter ville hålla handen. Hon har sett alla Harry Potter-filmer och hela Sagan om Ringen, men Rum 213 var ruskig på ett annat sätt, den där krypande spänningen när huvudpersonen gå omkring i mörkret, ni vet ... Nåväl, förutom att vara läskig, var filmen också mycket bra. Vi gillade skådespelarna och det allra mesta av handlingen. Särskilt relationsaspekterna var bra skildrade, både krånglet mellan tjejerna och den första kärleken. Titta på trailern här nedanför och gå och se filmen. Men läs boken först.