Snigeln & flickan - novell #13

Familjen von Stockenstam gör en dagsutflykt till sitt lantställe en vacker höstsöndag. 9-åriga Rosa är lycklig och ser fram emot att återse sommarens paradis. Men sommarens ljusa, soliga dagar är borta. Huset är mörkt och dystert, naturen översvämmas av löv. Rosa upplever förvandlingen som skrämmande och tänker att allt orsakats av en klibbig och fet snigel. Inte blir det bättre när hennes docka insisterar på att bada, trots att föräldrarna bestämt förbjudit bad ...

Flickan & snigeln är en kort text som, trots sin enkelhet, förmedlar en känsla av något instängt, ångestfyllt och hotfullt. Detta är mitt första möte med författaren och jag lockas helt klart att ta itu med någon av hennes romaner.

"O fruktansvärda slemmiga trollsnigel, som vållar små flickor förtret och förgriper dig på underbara dockors ben!"

Novellen är läst som en del i novellutmaningen Läs en novell II.

FLICKAN & SNIGELN
Författare: Agnes von Krusenstjerna
Förlag: Novellix (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

Bästautmaningen - ödsliga hus

Jag hänger på Kulturkollos tema om karga och ödsliga platser och vill att ni idag berättar om den bästa bok ni läst som utspelar sig i en fyr, ett ödsligt spökslott, en oåtkomlig fästning eller liknande.

Jag återkommer under helgen med min favorit, det blir nog en om en fyr.

Rum 213, filmen

Igår var jag med dottern på bio. Det var länge sedan sist och vi var båda överens om att se Rum 213. Både dottern och jag har läst boken och älskar Ingelin Angerborn. Vi visste dessutom båda två att filmen nog skulle kunna vara lite läskig. Men hur läskig den var hade jag ingen aning om. Jag skulle närmast beskriva den som motsvarigheten till När lammen tystnar, för 11-åringar. Många ungar på bion satt mkt nära sina vuxna och även min dotter ville hålla handen. Hon har sett alla Harry Potter-filmer och hela Sagan om Ringen, men Rum 213 var ruskig på ett annat sätt, den där krypande spänningen när huvudpersonen gå omkring i mörkret, ni vet ... Nåväl, förutom att vara läskig, var filmen också mycket bra. Vi gillade skådespelarna och det allra mesta av handlingen. Särskilt relationsaspekterna var bra skildrade, både krånglet mellan tjejerna och den första kärleken. Titta på trailern här nedanför och gå och se filmen. Men läs boken först.

Utmaning läsa klassiker

Linda har utmanat sig och andra hågade att läsa 10 klassiker i år. I tillägg skulle de vara skrivna innan 1950, vilket begränsar urvalet en hel del. Men visst kommer jag att hinna läsa 10 klassiker i år, jag har redan läst 2-3 st. Här är lite olästa klassiker från min bokhylla, kanske jag kan lyckas läsa hälften av dem i år?

Anatole France och Drottning Gåsfot

Under 1890-talet var fransmannen Anatole France en av Europas mest lästa författare, han tilldelades 1921 nobelpriset i litteratur "såsom ett erkännande av hans lysande författarverksamhet, präglad av ädel stilkonst, av vidhjärtad humanitet, av behag och franskt lynne". France skrev humoristiska satirer där han kritiserade orättvisor, vidskepelse och den katolska kyrkans dogmer. Alla hans verk hamnade på kyrkans lista över bannlysta böcker.

Drottning Gåsfot från 1893 anses vara är ett av den europeiska litteraturens stora klassiska verk. Romanen utspelar sig under 1700-talet i Paris där huvudpersonen Jacques arbetar som stekvändare i sin fars stekstuga Drottning Gåsfot. En dag besöks stekstugan av den lärde abbé Coignard, som erbjuder Jacques att, mot fri mat, undervisa honom i latin, grekiska och kristendom. Abbén är av åsikten att man inte kan komma till himlen genom späkningar och avhållsamhet, utan menar att dygden är den kristnes fiende. Att ta emot Guds förlåtelse är det heligaste i tron och för att detta ska ske måste man ju begå förbrytelser att få förlåtelse för. Ju större synder, desto mer ånger och därmed mer helighet. Ja, så resonerar den försupne abbén. Jacques är med om olika äventyrligheter tillsammans med abbén och stöter på udda personligheter och även lite kärlek.

Drottning Gåsfot är delvis rolig och underfundig, delvis långtråkig och ordrik. Jag missar naturligtvis en hel del bildade referenser, vilket säkert medför att jag inte uppskattar humorn efter förtjänst. Trots detta tycker jag att boken är läsvärd.

DROTTNING GÅSFOT
Författare: Anatole France
Översättare: Hjalmar Söderberg
Uppläsare: Anna Tulestedt
Förlag: Saga Egmont/Storytel