Ett helt liv

En del böcker kan verka lite intetsägande och kanske läser man dem mestadels för att man känner till författaren och hoppas på något bra. Och så helt plötsligt under läsningen inser man att man sitter där med en av årets allra bästa böcker, en helt unik berättelse som kommer att dröja sig kvar i minnet. Precis så var det för mig när jag läste Ett helt liv av Robert Seethaler. På uppslag 27-28 insåg jag att jag skulle komma att älska boken. När jag förra året läste Tobakshandlaren av författaren beskrev jag den som "en riktig "lyran-bok", här finns allt det avskalade, långsamma, lågmälda och oavslutade jag älskar i romaner". Nu få jag nog lov att kategorisera Robert Seethaler som en av mina favoritförfattare.

Andreas Egger blir tidigt föräldralös och växer upp i en liten alpby hos en vedervärdig fosterfar, som ger honom stryk och tvingar honom att arbeta hårt. Andreas är en stillsam, lite naiv pojke utan läshuvud, men med starka muskler. Han lär sig tidigt i livet att inte kräva mycket för egen del. Inte förrän han träffar servitrisen Marie och drabbas av kärleken. Senare i livet får Andreas uppleva stora förluster, han deltar i andra världskriget och blir krigsfånge och han är med och bygger upp turistnäringen i Alperna. Allt på sitt alldeles egna sätt.

Ett helt liv är en lågmäld, finstämd berättelse om just ett helt liv. Läsaren får följa Andreas från barndomen fram till hans död på ålderns höst. Kanske kan man beskriva Andreas som en anti-hjälte, men framför allt är han en genuin människa som gör det bästa av de smulor livet erbjuder honom. Han påminner mig om William Stoner i John Williams Stoner, men även om den ensamme herden i Jean Gionos Mannen som planterade träd. Gemensamt för dem alla är att de anspråkslöst går genom livet, samtidigt som de lever högst meningsfulla liv i det lilla.

Utan ett enda överflödigt ord, inlevelsefullt och utan åthävor gestaltar författaren livets stora och små händelser mitt i historiens brus. Linbanor byggs och krig utkämpas, men det viktiga är den enskilda människans liv, ett värdigt liv. Berättelsen om Andreas är osentimentalt gripande och vacker i sin enkelhet. Att läsa Ett helt liv gör mig helt enkelt lycklig.

ETT HELT LIV
Författare: Robert Seethaler
Översättare: Jörn Lindskog
Förlag: Thorén & Lindskog (2016)
Köp. Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokmania

Kyrie eleison

Jag har försökt få till ett inlägg som speglar vad jag tänker om den politiska situationen i världen, men ger nu upp och lägger in ett litet klipp i stället. Vi ber om barmhärtighet. Och vi gör vad vi kan i det lilla.

Bokutrensning ...

Oj, oj, oj, jag rensar ut böcker. Det är ett oerhört besvärligt arbete för jag vill inte skiljas från någon av böckerna. Det är mestadels bra böcker jag rensar ut och jag gör det endast p g a att fontstorleken är så liten så att jag faktiskt inte kan läsa böckerna. Men det måste bli gjort, det är så irriterande trångt i bokhyllorna och ser illa ut med så många olästa böcker. Nåja, jag har lyckats identifiera 28 som ska få resa iväg, jag har drygt 300 olästa kvar i alla fall.

Det bästa med att rensa i bokhyllan är att jag hittar så många spännande böcker jag blir sugen på att läsa. Böcker jag totalt glömt bort att jag äger. Nästa år måste jag nog lite mer seriöst försöka läsa mer ur bokhyllan och mindre allt annat som liksom bara dyker upp. Hur ser det ut i era bokhyllor? Hinner ni läsa allt som flyttar in hos er?

Tematrio - Autifiktion och annat som kanske är sant

Just nu råkar jag faktiskt läsa två böcker samtidigt som har det gemensamt att de är baserade på "sanna" historier. För i den här genren finns mer än "bara" lite smådåligt skrivna, förenklade BOATS, här finns också alla typer av biografier och mer eller mindre detaljerade, "verklighetstrogna" autofiktioner. Berätta om tre bra böcker som på något sätt är baserade på verkligheten!

1. I De oroliga berättar Linn Ullman mycket kärleksfullt, varmt och nyanserat om sina föräldrar och om sin barndom. En mycket fin läsupplevelse.

 2. Just nu läser jag också Delphine de Vigans Baserad på en sann historia, som handlar om efterreaktionerna på att en författare skrivit en självutlämnande bok. Mycket intressant och spännande även om jag inte alls vet (eller bryr mig) om hur mycket som är sant.

3. I Beckomberga - ode till min familj berättar Sara Stridsberg om hur hon som barn besökte fadern som var patient på det stora mentalsjukhuset. En av de allra bästa böcker jag läst.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bästa dystopien är Blindheten

Bästa dystopien ever är Blindheten av José Saramago. Nu är ju inte Blindheten någon dystopi i en snävare bemärkelse och inte ens en postapokalyps. Den utspelar sig liksom mitt i en apokalyps. Men jag tycker nog att den kan räknas i alla fall. Och den är så oerhört ruggig.

En man sitter i sin bil vid ett rödljus och väntar på att det ska slå om till grönt. Detta kommer dock mannen aldrig att få uppleva, han blir helt utan förvarning blind. Den ögonläkare mannen senare besöker kan inte hitta några fysiologiska förklaringar till den plötsliga blindheten. Blindheten är inte heller som man väntat sig ett mörker, den blinde lever i ett konstant vitt ljus. Dagen därefter blir ögonläkaren blind och den oerhört smittsamma epidemin av blindhet sprider sig mycket snabbt. Myndigheterna försöker begränsa smittan genom att spärra in de blinda och de med smittorisk på ett gammalt mentalsjukhus. I den isolerade miljön på sjukhuset skapas ett samhälle som bygger på den starkes rätt. Övergrepp är slentrianmässiga, det finns ju inga vittnen. Blindheten har beskrivits som en roman om nedstigningen i ett helvete alltför likt vår egen värld och det är en perfekt beskrivning.

"Om du kan se, betrakta. Om du kan betrakta, var uppmärksam."