Brev till en ung poet

Brev till en ung poet av Rainer Maria Rilke är en utsökt liten text, bestående av 10 brev, som Rilke skrev till en ung blivande författare. Här finns kloka små, betraktelser kring det mesta i livet som är viktigt.

"Det enda som behövs är trots allt detta: ensamhet, stor inre ensamhet. Att befinna sig i sin egen värld i timmar utan att möta någon - det måste man förr eller senare klara av."

Vredens druvor - 4th of July-läsning

Om man vill ha hjälp får man be en fattig, sammanfattar handlingen i John Steinbecks klassiker Vredens druvor. Det är 30-tal i USA och jordägarna ser om sina hus genom att vräka sina arrendatorer och lägga beslag på hela skördarna. Tusentals familjer ger sig iväg mot Kalifornien för att där få jobb med att plocka frukt, bomull m.m. De lockas dit av tjusiga reklamblad som lovar arbete och möjlighet att "lyckas". Fler och fler beger sig iväg och inte förrän de är framme inser de att de blivit lurade. Plantageägarna på västkusten vill ha många arbetssökande att välja och vraka mellan, på så sätt kan lönerna hållas på ett minimum och vinsterna bli stora. De som protesterar misshandlas och dödas i bråk som iscensätts av vakter och poliser. Familjen Joad är en av alla familjer som beger sig västerut, bara för att uppleva hur allt faller samman och familjen splittras. Vreden i deras hjärtan skapas av enorma orättvisor, de rikas maktmissbruk och totala nonchalans inför människors lidande. Det är omöjligt att läsa den här texten utan att se likheterna med dagens politik som leder till att människor hellre får dö någon annanstans, än att komma hit och orsaka besvär.

"I människornas hjärtan mognar vredens druvor och blir tunga, och i deras hjärtan väntar tunga klasar på skördetiden."

Vredens druvor blev vid utgivningen 1939 mycket populär och den väckte våldsam debatt i USA. Den vann Pulitzer-priset 1940 och var den huvudsakliga orsaken till att John Steinbeck erhöll Nobelpriset 1962 med motiveringen ”för hans på en gång realistiska och fantasifulla berättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn”.

Vredens druvor är dyster läsning, men här finns ändå en hel del ljusglimtar. Den lojalitet och solidaritet som växer fram mellan de utsatta människorna är stark. Steinbeck citerar Bibeln (Predikaren 4:9-12) om vikten av att stödja varandra.

"Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda. Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom. Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm? Och om än någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock två stånd mot angriparen. Och en tretvinnad tråd brister icke så snart."

Jag har lyssnat på Vredens druvor i en mycket bra uppläsning av Martin Halland på Storytel. Hela boken tar lite drygt 21 timmar att lyssna på, men det är den väl värd. Förutom en spännande, tragisk berättelse om familjen Joad får lyssnaren också ta del av ett stycke historia som inte ska glömmas bort. Stilen är realistisk, in i mista detalj får läsaren en tydlig bild av människornas levnadsvillkor, man kan nästan själv känna den gnagande hungern. Bokens karaktärer är tydliga, ibland närmast övertydliga. Steinbeck arbetade med gott och ont i deras ytterligheter.

Sammantaget är Vredens druvor en angelägen läsning som skildrar ett cyniskt utnyttjande av människor och den solidaritet detta i bästa fall skapar.

VREDENS DRUVOR
Författare: John Steinbeck
Översättare: Torsten Jonsson
Uppläsare: Martin Halland
Förlag: Viatone/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokmania, Jenny

Såningmannen

Violette Ailhaud växer upp i en liten by i bergen i Provence. Hon är mycket förälskad i sin trolovade Martin och redo att fullborda deras kärlek. Männen i Provence har gjort uppror mot Napoleons ändrade lagar och straffet är hårt, de blir tillfångatagna eller avrättade. Alla män i Violettes by förs bort, kvar blir kvinnorna som under flera år lever helt avskurna från omvärlden. De vet inte vart deras män förts eller om de ännu lever. I sorg och väntan utför de arbetet på gårdarna för att överleva och för att försäkra sig om byns överlevnad kommer de överens om att dela på den förste man som dyker upp. Så en dag dyker en kringvandrande hovslagare upp.

"Ingen har kommit upp till byn sedan i februari 1852. ... Framförallt väntade vi på den halva av mänskligheten som hade slitits bort från våra fält, våra hus, våra hjärtan."

Ailhauds historia gestaltar starka kvinnor, kvinnor som kan överleva av egen kraft och kvinnor som både älskar och sörjer. De lever och uttrycker sin frustration, sorg och vrede i symboliska, trotsiga handlingar. De arbetar, längtar och planerar inför framtiden.

"Mitt hjärta och min kropp är tomma. Hjärtat sörjer mannen som försvann. Kroppen sörjer mannen som inte kommer. I två år har jag skrikit i protest för att jag, en ung kvinna, blev berövad min trolovade just när tiden var inne för mig att bli hustru och mor. I två år har jag gått havande med smärta i stället för med barn."

Texten är poetisk, intensiv och sinnlig. Som få gestaltar Ailhaud den fysiska kärleken, de erotiska inslagen berör med sin känslostyrka. 

Sammantaget är Såningsmannen en helt fantastisk liten text som gestaltar livets ytterligheter; våld, död, sorg, kärlek och liv.

SÅNINGSMANNEN
Författare: Violette Ailhaud
Översättare: Anna Säflund-Orstadius
Förlag: Elisabeth Grate (2014)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Litteraturmagazinet, Violen

Lyran på sociala medier

Nu har jag jobbat rejält för att uppdatera mig lite på sociala medier och jag har till och med lyckats skaffa Instagram. Hittills har jag bara postat några bilder, men det kommer mera. Pinterest har jag faktiskt haft ett tag, men inte engagerat mig så mycket i. Nu tar jag tag i det och tänker börja samla bilder lite mer seriöst. Eller seriöst och seriöst, även dotterns favoriter Marcus & Martinus har fått en board. Och lite fotboll kommer där också att finnas. Twitter har jag haft ganska länge och är sporadiskt aktiv, likaså har bloggen en egen Facebooksida som jag uppdaterar regelbundet. Följ mig gärna, länkar finns här i texten eller i bloggens högermarginal.

Lars Lerin Muséet

Det finns mycket att se på Lerinmuséet och ett litet besök hanns med under midsommarhelgen. Jag tycker mycket om leken med illusioner som gör besökaren osäker på om man råkat vandra in i ett gammalt kontorslager. På lite håll är det inte möjligt att avgöra vad som är verkligt och vad som är lur.

Spelet mellan ljus och mörker är karaktäristiskt för Lerin och visst faller ljuset på ett helt fantastiskt sätt på denna stuga.

Jag tycker allra mest om de små akvarellerna som skildrar äldre tider i Värmland. Jag älskar de gamla tanterna som arbetar och de fina stunderna runt kakfatet. Boken Snigelsommar fick följa med hem, den pryder nu så fint här hemma.

Har någon missat den offentliga vänskapen mellan Lerin och Mikael Persbrandt? Persbrandt är just nu gästutställare på Sandgrund, hans expressionistiska verk gestaltar så starka känslor att man blir alldeles matt. Här är min favorit Logen som visar en skådespelarens många ansikten.