Yasunari Kawabata föddes 1899 i Osaka, Japan som son till en kultiverad läkare. Han förlorade tidigt i livet sina föräldrar, sin syster och de äldre släktingarna. Sorgen anses vara ett vanligt motiv i hans texter, ensamheten uttrycks genom gestaltningar av dödsfall och genom skildringar av människornas svårigheter att skapa varaktiga, nära relationer. 1948 publicerades romanen
Snöns rike. Den befäste Kawabatas position som ledande kvinnoskildrare. Kawabata tilldelades Nobelpriset 1968 för "hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart". Kawabata avled 1972 i vad som antas ha varit självmord. (
Wiki.)
Shimamura, en förmögen, medelålders familjefar lämnar då och då stadslivet för att resa upp till bergen och få nya intryck. Vi första resan till en liten kurort i snöns rike träffar han den unga flickan Komako, en flicka som väcker hans nyfikenhet. Shimamura och Komako är på många sätt varandras motsatser; han är kylig och återhållsam, hon är spontan, livlig och (alltför) känslosam. Shimamura reser och återvänder till kurorten vid upprepade tillfällen och för varje gång de återses tycks Komakos liv ha förändrats till det sämre. Hon bor inackorderad i en familj som bestämmer över henne, hon saknar frihet och tvingas börja arbeta som geisha. I utkanten av berättelsen figurerar även ytterligare en ung flicka samt en döende ung man.
När jag läser
Snöns rike blir det tydligt att jag saknar kunskap om den japanska kulturen och därför har svårt att förstå de normer och regler som styr huvudpersonernas handlande. Texten väcker nyfikenhet och lust att förstå/lära mer.
Geishakulturen, som i många andra sammanhang glorifieras (varför ska t ex små flickor ha geishatryck på sina kläder?) framträder här med sin dubbelhet; allt smink rinner av i fyllan och villan, kvar finns förtvivlan och kaos. Under ytans skönhet finns den verkliga världens fattigdom och de unga flickornas utsatthet. Komako skildras dock utifrån mannens synvinkel, vilket gör mannens roll i relationen mindre synlig och diffus, samtidigt som läsaren får se en bild av Komako och inte Komako själv. Komako tilldelas stor känslosamhet och hon beter sig emellanåt impulsivt, medan mannen gestaltas som mer eftertänksam och lugn. Klassiska "manliga" och "kvinnliga" egenskaper.
"Han stannade inte därför att han inte kunde lämna Komako, inte heller därför att han inte ville lämna henne. Han hade helt enkelt vant sig vid hennes tätt återkommande besök. Och ju mer han bestormades, desto mer började han undra vad det var som saknades hos honom, vad som hindrade honom från att leva lika fullt och helt. Han stod så att säga och iakttog sin egen känslokyla. Han fattade inte hur Komako kunde ge sig hän som hon gjorde".
Texten är lättläst och föredömligt kort. Med några få meningar målar författaren upp scenariot, läsaren kan lätt känna kylan komma krypande. Stämningen är vemodig, känslan återhållen. Här finns vackra, naturromantiska partier varvade med realistiska detaljer.
Sammantaget är
Snöns rike en lättläst berättelse som lämnar en del tankar kvar hos mig och en lust både att läsa mer japansk litteratur och mer texter av Kawabata.
Snöns rike är en vacker berättelse med en underton av förtvivlan och smuts.
SNÖNS RIKE
Författare: Yasunari Kawabata
Översättare: Per Erik Wahlund
Förlag: Aldus/Bonniers (1968)
Recensioner: Stänk & flikar, A room of my own
Häxor? Harar? Godis? Deckare? Påskens händelser i Jerusalem? Bröllop (ja, vi firar faktiskt 30 år som gifta på påskafton) eller något annat påskigt? I år är Påsktrion helt valfri, berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!
