Tematrio - Äntligen lästa (eller i alla fall köpta) böcker

En del böcker har blivit stående länge i min bokhylla och en del författare har jag liksom "sparat".  Men varje år blir någon av dem läst och min långa lista har kortats betydligt under de år jag bokbloggat. Berätta om tre böcker ni äntligen sett till att läsa eller om tre böcker ni borde läsa snart!

1. Under det rosa täcket av Nina Björk läste jag i somras. Den hade då stått i min bokhylla något år och på min läslista rätt många år. Och ja, det var verkligen läsvärd.

2. Sara Lidman läste jag äntligen i början av året. Jag hade höga förväntningar och tycker att Tjärdalen infriade dessa. Det kommer att bli mer Lidman för min del.

3. Ivar Lo-Johansson är en annan författare jag väntat länge med att läsa. I år ska det bli av. Den snygga pocketversionen av Måna är död väntar så fint uppställd i ett fönster.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bästsäljare och jag

Jag menar inte att vara så kritisk. Och jag önskar att jag kunde låta mig svepas med av en del mer eller mindre fantastiska historier. Men det går ju bara inte. Jag blir så kritisk. Den senaste jag åtminstone lyckades läsa ut är Miniatyrmakaren av Jessie Burton, en delvis magisk, delvis mycket realistisk berättelse som utspelar sig i Nederländerna på 1600-talet. Men handlingen är så krystad och de övernaturliga inslagen känns inte alls integrerade i berättelsen. Ett plus är dock att miljön är intressant.

Jag har dessutom oerhört svårt för "gripande" berättelser som jag ofta tycker är sentimentala. Förra året läste jag Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker och försökte verkligen väcka liv i min tynande romantiska ådra. Det lyckades inte, det är bara att inse att jag inte uppskattar när huvudpersonerna ges funktionsnedsättningar för att väcka läsarens medkänsla. Jag känner mig bara manipulerad och irriterad. Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr lade jag ganska snabbt ner, jag tror inte att den passar mig alls. Efter att ha googlat runt hittar jag till slut Ernst Klein som beskriver samma känsla som jag har:

Romanen är oerhört vackert berättad. Men för mig blir personerna aldrig levande. De är som figuranter i ett skuggspel. Det kan hända att jag fortfarande är alltför präglad av Svetlana Aleksijevitjs skildring av verkliga barns krigsupplevelser för att fullt ut kunna ta till mig romanens uppdiktade berättelser.

Jag har också nyligen läst Aleksijevitj och jag träffar dessutom så gott som dagligen barn och ungdomar som nyligen kommit hit från Syrien, Afghanistan och andra länder. Det där vackra, språkliga skimret lyser med sin frånvaro i deras berättelser. Kanske är det därför jag inte står ut med utsmyckade texter.

Nåja, det är ju inget att gråta över att jag inte riktigt kan ta till mig en del populära romaner, det finns ju mycket annat jag gillar. T ex har jag nyligen börjat läsa Gryningsfeber av Péter Gárdos och den är hittills mycket lovande. Gryningsfeber är också en bok om kärlek, men den gestaltas så lågmält och utan en massa utsmyckningar. Då kan jag tro på den.

Hausfrau - Jorden Runt V

Amerikanska Anna bor med sin schweiziske make och bankman Bruno och deras tre barn i en förort till Zürich. Familjen är välbärgad och på ytan ser allt trevligt och idylliskt ut. Under ytan präglas dock Annas liv av tomhet och leda. Anna är outsägligt ensam, hon har ingen ursprungsfamilj och inga vänner. Kanske förmår hon inte skapa djupa vänskapsband. Bruno är distanserad, äktenskapet ger inte Anna den närhet eller den upplevelse av att vara levande hon behöver. Tvångsmässigt inleder hon den ena sexuella förbindelsen efter den andra. För att ta tag i sin situation börjar Anna gå regelbundet till Doktor Messerli i jungiansk psykoanalys. Och hon börjar studera tyska. Inget av detta ger dock Anna den förankring och de relationer hon har behov av.

Hausfrau har jämfört med både Madame Bovary och Anna Karenina. Och visst finns här likheter, bland annat i hur obevekligt Anna drivs mot ett tragiskt slut. Men trots den till synes närgångna skildringen av Annas samtal med sin analytiker och de detaljerat återgivna sexuella mötena kommer man inte nära Anna. Hon är vag i konturerna, diffust gestaltad och sedd på avstånd. Vem är hon egentligen, hur blev hennes liv så här?

Annas berättelse är plågsam att läsa. Jag blir klaustrofobisk och vill bryta mig fri medan jag läser. Och jag vill inte fortsätta läsa för berättelsen går obönhörligen mot undergången. Men jag kan ju inte låta bli ... Jag blir också så oerhört frustrerad över att hon går i jungiansk analys, som psykolog skulle jag vilja rekommendera henne att gå en anknytningsfokuserad psykoterapi hos en vettig psykoterapeut. Det finns ju hjälp att få även för kvinnor som Anna!

HAUSFRAU
Författare: Jill Alexander Essbaum
Översättare: Inger Johansson
Förlag: Brombergs (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Dagens bok, Anna

Tematrio - Kärlek

Det blev inget bloggat om kärlek igår trots att det var Alla Hjärtans Dag. Därför passar jag på att välja kärlek som veckans tema. Berätta om tre bra böcker eller filmer som handlar om kärlek!

1. Som ni säkert förstår av Claudio Magris är en ömsint skildring av kärleken och människans svårighet att vara ensam.

2. I En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf skildrar författaren kärlekens läkande kraft när Gunnar och Ingrid turas om att rädda varandras liv.

3. Övertalning av Jane Austen är en historisk, romantisk, mycket underhållande satir och en riktig kärleksroman; hennes bästa tycker jag.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Mer reashopping

Några böcker till blev beställda från den andra stora bokhandelsjätten. Hartnetts bok trodde jag att jag hade, men den fanns inte i någon bokhylla. Paris kommer det att skrivas en del om på bloggen framöver ... Och True Murder är ju med på Jorden Runt-resan.