Inför skrivandet av En bön för de stulna ägnade Jennifer Clement många år åt att intervjua unga kvinnor som utnyttjats sexuellt, blivit fängslade eller blivit slavar under skulder. Oändligt många unga kvinnor i Mexico har fallit offer för knarkkartellerna. På landbygden gräver familjerna gropar för att de unga flickorna ska kunna gömma sig när knarkkartellernas bilar kommer. I städerna stjäls flickor på öppen gata. Hela Mexiko är fyllt av gömda kvinnor. Och av stulna kvinnor.
Texten är brutalt realistisk, känslomässigt återhållsam och den har en poetisk prägel som gör att man som läsare kan njuta av att läsa om vedervärdiga händelser. Ladydis berättelse känns som en hård knytnäve i solarplexus, man tappar andan och vrider sig för att undkomma. Ändå kan man inte sluta läsa. Clement gestaltar inte kvinnorna som hjälplösa offer, hon skildrar också deras sammanhållning som ger dem styrka att fortsätta kämpa mot alla odds.
Sammantaget är En bön för de stulna ett omskakande dokument som vittnar om unga kvinnors utsatthet, maktlöshet och hjälplöshet i ett korrumperat system.
Läs gärna författarens egen beskrivning av romanen och av situationen i Mexiko.
EN BÖN FÖR DE STULNA
Författare: Jennifer Clement
Översättare: Niclas Hval
Förlag: Albert Bonniers (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Feministbiblioteket, Bokhora