Stora Ljudbokspriset

 
I tisdags delades Stora Ljudbokspriset ut och jag är mycket nöjd att deras vinnare i den skönlitterära klassen blev Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam i uppläsning av Katarina Ewerlöf (en av mina favorituppläsare).

Dessutom delades ett hederspris ut av Synskadades Stiftelse och detta gick till Eva Bonnier och Reine Brynolfsson för deras arbete med att göra James Joyce mastodontroman Ulysses till ljudbok. Motiveringen var att de "tillgängliggjort ett stycke litteraturhistoria och låtit det litterära värdet och inte det kommersiella styra beslutet". Bra val, jag har lyssnat på delar av uppläsningen och Brynolfsson är magnifik.

Trilogin om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris)

Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris av Kristina Sandberg, utgivna av Norstedts, 2010, 2012, 2014

Jag hade ju tänkt att jag skulle recensera Trilogin om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) av Kristina Sandberg ordentligt, men jag vet inte hur det kommer att gå. Jag blev till slut under läsningen så indragen i Majs liv att jag är rädd att jag blandar samman händelser i boken med händelser i mitt eget liv. Jag var riktigt ledsen när jag läst ut den sista sidan, och nu efter att en dryg vecka gått känner jag fortfarande en tomhet. Jag vill ju vara med Maj lite till. Det finns ju saker jag inte fick veta något om. Snälla Kristina kan du inte berätta lite mer? Maj fattas mig!

Om någon sagt när jag läst en bit in i första boken att jag inte skulle kunna få nog av Maj hade jag tvivlande ruskat på huvudet. Jag var ju galen på människan som inte kunde fatta beslut, stå upp för sig själv och kräva något på ett rättframt sätt. Martyrer är ju så jobbiga. Och ja, jag har så klart erfarenhet av dem på nära håll. Författaren ska själv i något sammanhang ha sagt att man inte måste älska Maj, men man måste låta henne finnas. Och visst är det så att de roller Maj hade att välja mellan, och de förebilder hon hade, var mycket begränsade. Så visst måste hon få finnas, sån som hon faktiskt var. Men, jag lärde mig faktiskt att dessutom älska henne. Inte i början, men i tredje boken kröp hon helt enkelt in i mitt hjärta. Det är här författarens styrka blir så tydlig; trots att Maj är egocentrisk, krävande, neurotisk och irriterande osäker gestaltar Sandberg henne konsekvent med empati, förståelse och värme.

Som ni märker blir detta en mycket personlig recension med fokus på min egen upplevelse som läsare. Om man ska beskriva berättelsen om Maj utifrån kan man säga att den är en detaljerad gestaltning av hemmafruns inskränkta liv med dess ensidiga fokus på matlagning, städning, tvätt och bestyr av alla de slag. Maj tänker så mycket på mat att jag blir alldeles matt. Och hon är fullständigt uppslukad av tankar på hur hon vill framstå. Detta beror, tänker jag, på att Maj har en grundläggande bristfällig självkänsla. Vi får inte veta så mycket om Majs barndom, men hon tycks ha fått med sig en bristfällig tillit till andra och till sig själv redan tidigt. Hennes svårigheter förvärras dessutom av att "hon gifter upp sig" och de facto saknar kunskap om hur hon förväntas uppföra sig. Inte får hon mycket hjälp av mannen eller de nya släktingarna heller, vill jag ilsket muttra. Majs berättelse kan alltså beskrivas i klasstermer, hon gör en klassresa i och med giftermålet och dessutom kommer senare händelser att påverka hela familjens situation (jag vill inte skriva mer om vad som händer för att inte förstöra för kommande läsare).

Maj blir ju mamma också, det måste jag så klart skriva några rader om. Det är tyvärr inte lätt för henne. Maj vill så gärna bli älskad och uppskattad att hon kväver barnen med omsorger (läs mat!) och osäkerhet. Hon har svårt att ge barnen ovillkorlig närhet när de behöver det och svårt att ge dem stöd och uppmuntran att bli självständiga. Majs oro tar hela tiden över och begränsar hennes förmåga att bara vara där, med och för barnen. Relationerna bli såriga och ambivalenta.

Texten om Maj omfattar mer än 1500 sidor! 1500 täta sidor, fyllda av Majs malande tankar. Perspektivet är oftast Majs, men maken Tomas får också komma till tals emellanåt. Han kämpar ju med egna svårigheter. Emellanåt flikar författaren in tankar utifrån vår samtids sätt att tänka. I början tyckte jag att detta störde och var påträngande, men den aviga känslan försvann med tiden.

Sammantaget är trilogin om Maj en av de allra bästa kvinnoskildringar jag någonsin läst. Gestaltningen av Maj är äkta och trovärdig, hon blir en verklig person vars livsöde berör.

31/3 kommer Kristina Sandberg till Karlstad. Då ska jag be henne berätta för mig vad som händer under de år hon inte skrivit om. ;) Och så ska jag se till att få mina böcker signerade.

 

Andra som läst och skrivit om Maj är Hermia, Bokmania, Lotten.

ATT FÖDA ETT BARN, SÖRJA FÖR DE SINA, LIV TILL VARJE PRIS
Författare: Kristina Sandberg
Förlag: Norstedts (2010, 2012, 2014)

Tematrio - Kvinnor

Det kommer att bli mycket om kvinnor den här veckan, både på min blogg och på Kulturkollo där vi har kvinnovecka. Temat den här veckan blir därför väldigt lätt, berätta om tre bra texter som handlar som kvinnor. Klassiker, lyrik, faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor o s v välj själv! Eller blanda hejvilt.

Jag väljer att skriva lite om tre klassiska kvinnor jag fastnat för.

1. Jag har läst några dikter av Sapfo och den här i många olika tolkningar. Min favorittolkning är av Emil Zilliacus.

Gudars like

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyssnar till din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt, som alltid
i mitt bröst fått hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.  

2. Förra året läste jag Övertalning av Jane Austen och den är hittills min favorit av henne. Romanen handlar helt enkelt om kärlek som består.

3. Under litteraturpluggandet stötte jag på en 1880-talsförfattare jag inte tidigare hört talas om - Alfhild Agrell. Hon var samtida med de mer välkända Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler. Agrell skrev framför allt samhällskritisk dramatik - s k tendensdramatik. I sin samtid var hon stor, t ex spelades hennes dramer ofta fler ggr på teatrarna än Strindbergs.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Yasar Kemal avliden

Den kurdiske författaren Yasar Kemal avled under gårdagen vid 92 års ålder. Han är en av de författare jag gärna sett erhålla ett Nobelpris. Nu blev det tyvärr inte så. Men se till att i alla fall läsa hans härliga romaner om magre Memed! Och läs gärna den här fina artikeln om Kemal.

Låt tistlarna brinna! av Yasar Kemal (Turkiet).

Den faderlöse Memed växer upp på den turkiska landsbygden, där han tvingas slita för brödfödan hos byherren Abdi Aga. Trots det hårda arbetet svälter Memed och hans mor och till slut får Memed nog och flyr. Han blir dock återförd till hemmet och tvingas arbeta ännu hårdare. Den enda ljuspunkten i Memeds liv är kärleken till Hatché, som dock är trolovad med en ung släkting till Abdi Aga. Det unga paret flyr och strider uppstår, vilket leder till att Abdi Aga skadas och den unge släktingen avlider. Hatché fängslas, medan Memed flyr till bergen för att ansluta sig till ett av de lokala rövarbanden. Så blir Memed en sägenomspunnen stråtrövare som sätter skräck i jordägarna och älskas av de fattiga.

Det finns stora likheter mellan berättelsen om den magre Memed och stråtrövaren Robin Hood. Båda är det på den "goda" sidan, trots att de lever utanför lagen. Och båda gestalterna karaktäriseras av hög integritet och ett starkt patos i kampen mot orättvisan. Båda drivs också av kärleken till folket och speciellt kärleken till en kvinna. Legenderna om Robin Hood och magre Memed upphör aldrig att engagera.

Låt tistlarna brinna! är en mycket dramatisk berättelse, som kan sträckläsas som en spänningsroman. Samtidigt tar den upp frågor om fattigdom, förtryck, rättslöshet och orättvisor, som tyvärr ännu är aktuella. Vid en snabb genomläsning kan gestalterna i berättelsen tyckas vara grovt tillyxade, men när man läser mer noggrant kan man se hur vissa personer tilldelas många nyanserade egenskaper. En annan av romanens styrkor är de detaljerade skildringarna av det vardagliga arbetet, man får en känsla av hur det hårda slitet bryter ner människornas vilja och rättsmedvetande.

Sammantaget tycker jag att Låt tistlarna brinna! är en mycket läsvärd berättelse.

Bloggstafett på Kvinnodagen

 

Fira Internationella kvinnodagen med oss på Kulturkollo genom att hänga med på en bloggstafett! All info du behöver finns här. Jag har redan börjat skriva på en personligt hållen recension av Sandbergs trilogi om Maj. Anmälan mailas till Linda(a)kulturkollo.se senast torsdag 5/3.