tisdag 27 januari 2015

Minnesdag för förintelsens offer

Varje år läser jag några böcker om förintelsen och påfallande ofta är de riktigt bra. 2005 deklarerade FN 27 januari som en internationell minnesdag för förintelsens offer. Här kommer därför årets sedvanliga tips, i år utökat med vinnaren av Bokbloggarnas Litteraturpris 2014 Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Jag är så glad att just den romanen "vann" i år.
 
Ett kort stopp på vägen från Auschwitz är författarens berättelse om hans fars väg till och från koncentrationslägret. Med ett dröjande, vackert, poetiskt språk låter författaren läsaren få ta del av pojkens och den vuxne mannens försök att förstå och vara trogen berättelsen om faderns liv. Rosenberg ger läsaren en ny nyans av förintelsens följder, vilket gör denna bok till angelägen läsning.

I skuggan av min bror av Uwe Timm är en självbiografisk berättelse om en ung pojke i krigets Tyskland. Den äldre brodern ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider.  Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens firma går allt sämre. Modern  och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring. Ett osentimentalt, nyanserat försök att förstå.
 
Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser. Författarens beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson är en självbiografisk roman om den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är berömd och besatt av sitt konstnärskap. Då raslagarna införs transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet slutligen utplånas. Nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest.

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om den unga kvinnan Hedvig, som växer upp som tysk medborgare vid tiden för andra världskriget. Hedvig längtar efter att höra till, hon vill vara en del av den grupp lyckliga, glada människor som arbetar för att bygga upp det tredje riket. Romanen skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. En engagerande historia om människans behov av delaktighet.

Mannen utan öde av Imre Kertész är den mästerliga berättelsen om en ung pojkes väg till andra världskrigets koncentrationsläger och om hans vistelse där. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

Alla var inte mördare: en barndom i Berlin av Michael Degen handlar om den 11-årige Michael och hans mamma som går under jord i Berlin i samband med att invånarna på deras gata plötsligt börjar transporteras bort på lastbilar. Under två år tvingas därefter Michael och modern leva undangömda, medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierade bombar staden. De erbjuds hjälp av grannar, bekanta, obekanta och till och med av medlemmar i Nazistpartiet. Osentimentalt och tänkvärt.

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och  nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock så ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.
 
Maus av Art Spiegelman är en välkänd klassisk serieberättelse om förintelsen, Den handlar om författarens egna föräldrar som led svårt under kriget. Boken gestaltar de olika "raserna" som olika djur, judarna är tecknade som möss, tyskarna som katter och polackerna som grisar. Inte rättvist mot djuren kan man tycka, men mycket åskådliggörande i sin enkelhet.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson handlar om en ung romsk flicka som byter identitet och antar namnet Miriam för att överleva i koncentrationslägret Ravensbrück, där romer stod allra längst ner i hackordningen. När Miriam kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon den nya identiteten - även i det nya hemlandet visar det sig att förföljelse av romer och "tattare" är vanligt. Inte ens för maken berättar Miriam sanningen, vilket leder till ett liv i ständig press att dölja sitt ursprung. En oerhört gripande berättelse.

måndag 26 januari 2015

Tematrio - Transportmedel

I bilen på vägen till jobbet idag fick jag en lysande idé till veckans tematrio. Nu har jag glömt vad det var ... I stället krystar jag till ett tema som i någon mån hade med morgonens upplevelse att göra - bilen. Berätta därför om tre böcker som på något sätt handlar om transportmedel!

1. I Snöstormen av Vladimir Sorokin gör doktor Garin och kusken Harkel en farofylld resa i Harkels självgångare, som dras av ett 50-tal rapphönsstora hästar, till befolkningen i en avlägsen by för att rädda dem från svartsoten, en zombieepedemi från Bolivia. Helgalet och magnifikt.

2. I Mary Jones historia av Elin Boardy berättar köksflickan Mary den "sanna" berättelsen om piraten Long John Silvers resor till havs och om dennes kärlek till den mörkhyade hustru Dolores.

3. I Jorden Runt på 80 dagar slår den excentriske gentlemannen Phileas Fogg vad med vännerna på Reformklubben om att han kan resa jorden runt på 80 dagar. Resan går över land och hav med diverse olika transportmedel, undrar om t o m en luftballong fanns med, eller om detta bara är ett tillägg i den nya filmatiseringen.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er. Lycka till!

söndag 25 januari 2015

Sveriges Radios Romanpris 2015

 
Här är romanerna som kan vinna Sveriges Radios Romanpris 2015.

Den andra kvinnan av Therese Bohman
Psykodrama av Magnus Dahlström
Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson
Timme Noll av Lotta Lundberg
Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson
Twist av Klas Östergren

Vilka har ni läst och vad tyckte ni?

Jag har tyvärr inte läst någon av dem, däremot har jag läst Therese Bohmans romandebut Den drunknade. Den tyckte jag var bra om än inte fantastisk. Psykodrama borde kanske passa en psykolog som jag, men i ärlighetens namn är det sällan jag verkligen gillar romaner om terapier. Kalmars jägarinnor (även nominerad till Borås Tidnings Debutantpris) verkar riktigt intressant. Lundbergs Timme Noll är jag också mycket nyfiken på, den ska jag verkligen läsa. Kontrafaktiska idéromaner brukar jag inte läsa, men nog verkar Kafkapaviljongen vara angelägen läsning. Klas Östergren har jag inte läst och det känns lite skamligt att medge. Twist finns som ljudbok på Storytel, får kanske testa att lyssenläsa den.

lördag 24 januari 2015

Men kära Maj

Lyssnar nu till en uppläsning av andra delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj, Sörja för de sina, och lider med Maj i hennes oro att inte duga som mor, som maka, som människa. Hon ställer ju så eländigt höga krav på sig själv och får så bedrövligt lite hjälp av maken och omgivningen. Usch så påfrestande situationen för kvinnor var för inte alls länge sedan. (Nu är den ibland jobbig på andra sätt.) Det jag störde mig lite på i första boken - författarens närvaro med kommentarer utifrån dagens syn och utifrån hennes psykologiska kunskap - upplever jag, nu när jag vant mig, som ett positivt inslag. Och uppläsningen av Andrea Irving tycker jag fungerar mycket bra. Återkommer med mera synpunkter när jag lyssnat till alla delarna.

torsdag 22 januari 2015

Svarthuset av Peter May

Då har jag läst/lyssnat till min första deckare i år och det blev Svarthuset av Peter May. Inledningsvis tyckte jag att romanen var mycket bra, språket var målande, handlingen fängslande och karaktärerna intressanta. Framför allt gillade jag skildringen av en pojkes svåra uppväxt. Men mot slutet tycker jag tyvärr att handlingen spårar ur, den innehåller alltför många olyckor och upplösningen är inte ett dugg trovärdig. Trots det kommer jag nog att läsa nästa del som heter Lewismannen. Flera kritiker och bloggare tycker att den är bättre.