Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie, i översättning av Ragnar Strömberg, utgiven av Albert Bonniers, 2013Ifemelu och Obinze blir ett par i hemlandet Nigeria under tonåren. Men situationen i landet gör det mycket svårt att leva där och när Ifemelu får chansen att studera i USA tar hon den. Planen är att Obinze ska komma efter så snart som möjligt. Men allt blir inte riktigt som det unga paret tänkt sig.
Ja, den var värd all väntan och levde upp till högt ställda förväntningar. Så skulle man mycket kort kunna sammanfatta mina intryck av den här boken, en bok jag helt enkelt älskade att läsa. Jag är inte så lätt att engagera i kärlekshistorier, men Chimamanda Ngozi Adichie lyckas knäppa på rätt strängar så att även min romantiska ådra börjar vibrera. ”Jag såg aldrig taket med dig”, sa Ifemelu till Obzine efter en kärleksstund, vilket fantastiskt subtilt sätt att gestalta storheten i upplevelsen.
Men nu är ju Americanah långt ifrån någon enkel kärleksroman, de delar jag framför allt gillar är de knivskarpa diskussionerna kring ras, kön - och hår. Berättelsen utgår från en afrikansk hårsalong i USA, dit afrikanska kvinnor kommer för att fixa håret. Att fixa håret för svarta kvinnor är oerhört laddat av dolda värderingar och det kräver ofantligt mycket arbete. Hur "svart" man är styrs av hårets krullighet och det är definitivt inte eftersträvansvärt att vara "svart". Genom alla hårdiskussioner skildrar författaren ett kolonialt förtryck och svarta kvinnors strävan att vara så lite "svarta" som möjligt. Sorgligt och upprörande! Och lärorikt.
Andra som läst är Feministbiblioteket, och dagarna går, Bokmania.
