Biografier

Dags för dagens sista seminarium, här handlar det om kvinnogiganter som Virginia Woolf, Edith Södergran och  George Sand. Medverkar gör några andra kvinnogiganter Lisbeth Larsson, Agneta Rahikainen, Lena Kåreland och Ebba Witt-Brattström.

Jaget i konsten med Inger och Torgny

Vi är båda gamla författare, Inger och jag, säger Torgny, men det syns bara på mig. 

Inger går inte att facka, vilket gör henne fri, men kanske också svår att förstå. Hon gestaltar sina huvudpersoner inifrån, men menar också att all litteratur är luredrejeri. Fast ibland får karaktärerna eget liv.

Klingsor följde Torgny i 60 år innan han blev huvudperson i en bok. Klingsor blir besatt av att måla av ett glas som är snett eftersom detta glas ger honom insikten att all materia lever. Föremålen lever om än i annan takt än människan. Detta innebär också att döden inte finns.

 

Yukiko är hittills mässans i särklass bästa moderator. 

Småstadsblues

Att bli med barn lite oplanerat är ett gemensamt tema i Anneli Jordahls senaste roman om Mona och Kristina Sandbergs trilogi om Maj. I dagens seminarium samtalar båda författarna med Yukiko Duke.

Miss och träff med Sara Stridsberg

Det här inlägget skulle i värsta fall kunna handla om hur jag missade det jag sett fram emot mest under dagen - att lyssna på Sara Stridsberg. För av någon outgrundlig anledning missade jag att gå på hennes seminarium klockan 11, vilket sedan höll på att gräma livet ur mig.

Som tur är visade sig Sara göra ett nytt framträdande under eftermiddagen så jag fick ta en fin bild och lyssna på henne. Sara berättade om sin bok Beckomberga - en bok jag naturligtvis ska läsa - och hon berättade lite om personliga erfarenheter som ligger bakom romanen. Bland annat berättade Sara om sina funderingar kring att Beckomberga nu ska bli ett tjusigt bostadsområde. Medan hon skrev sin roman tyckte hon det var provocerande, men nu har hon blivit tillfreds med tanken. Fast hon önskar att det där skulle finnas en liten guldstaty av en flicka på väg att besöka sin pappa. En fin tanke tycker jag.

Män med makt

Män med makt med Horace Engdahl, Stefan Eklund, Sven Hagströmer och Marie Lundström släpade Ivana tack och lov med mig på.

Män med makt läser inte eftersom de är upptagna av viktigare saker som t ex att sköta sina företag.

Klyftan mellan skönlitteraturen och den politiska makten är ett nytt fenomen, berättar Horace. Napoleon läste t ex om den unge Werther, älskade boken, men föreslog vissa ändringar när han träffade Goethe. Vår drottning Kristina och Gustaf III läste mycket. Möjligen var Palme den siste beläste statsmannen. På 70-talet började det gå utför.

Problemet med att makthavare inte läser är att de blir mindre empatiska. Det finns t ex ett samband mellan antal biblioteksbesök och positiv syn på invandring.

Självkännedomen ökar och man får kontakt med djupare känslomässiga skikt inom en själv när man läser, säger Horace. Han menar vidare att män med makt ofta skildras på ett karikerande sätt, vilket naturligtvis innebär att dessa män inte känner igen sig när de läser. Ovidius Metamorphoser är en bok som betyder mycket för Horace.

 

Att läsa skönlitteratur ger en oerhörd frihet att röra sig mellan olika identiteter, litteraturen rymmer alla möjligheter, säger Eklund.

 

Att vara rationell och vinstmaximerande är idag mer norm för män än att vara en läsande människa. 

Män med makt som läser blir dock inte automatiskt godare, men de blir mindre tråkiga. Kanske förlorar män då (delar av) sin auktoritet.

 

Ett fantastiskt seminarium med kloka, belästa människor!