Alvernas rike

Dottern, nyligen fyllda nio, har läst 10 böcker under sommaren. Det är hon rätt stolt över. Med rätta, tycker jag. Igår var vi så till bibblan för att lämna in hennes bokblankett och få den utlovade boken. Första upplevelsen var mycket positiv, med en bibliotekarie som samtalade med henne om det hon läst. Sedan blev det mindre roligt för det fanns inga hästböcker kvar att få. Som tur var fanns det lite fantasy och dottern föll pladask för omslaget till Alvernas rike av Patrik Bergström. Mamman var mindre positiv eftersom boken var del tre i en serie är vi inte har de övriga ...

Men efter att idag ha läst Carolinas hyllning av den här serien känner jag mig också mycket nöjd. Så nöjd att vi kanske helt enkelt köper de övriga delarna i serien.

Stockholm Literature program

I år ska jag verkligen på Stockholm Literature på Moderna Muséet. Och jag ska försöka gå på de flesta programpunkterna. De internationella författare som kommer på besök i år är:

Ying Chen (Kanada), Carol Ann Duffy (Storbritannien), Álvaro Enrigue (Mexiko/USA), Aminatta Forna (Storbritannien), Josefine Klougart (Danmark), Nthikeng Mohlele (Sydafrika), Sofi Oksanen (Finland) Michail Sjisjkin (Ryssland/Schweiz), Juan Gabriel Vásquez (Colombia), Enrique Vila-Matas (Spanien), Goran Vojnović (Slovenien), Edmund White (USA), Samar Yazbek (Syrien/Frankrike).

Jag har inte läst många av dem, bara Sofi Oksanen och Samar Yazbek. Men jag har en oläst bok i bokhyllan av Ying Chen, den ska jag se till att läsa. Och i alla fall ett par av de andra hoppas jag hinna med också.

Ses vi på Stockholm Literature i år?

Trött, men inte lästrött

Pust! Känner mig översvämmad av allt jag har lust att läsa, allt jag planerat att recensera och allt jag förväntas plugga.

Nu har jag i alla fall lyckats regga mig på litteraturkursen och jag har lånat/beställt de flesta böckerna på bibblan. Då var det bara läsningen kvar då ...

Men just nu är jag så trött att jag inte riktigt fattar vad jag läser. Tar mig en tupplur och återgår därefter till Ifemelu som ska återvända till hemlandet Nigeria i Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. En fantastiskt bra bok!

Tematrio - Långbetitlad

Jag har fått jättemånga bra tips på kommande teman, idag valde jag ett som jag tyckte verkade kul. Berätta om tre böcker med lång titel, bra eller dåliga eller sådana du vill läsa. Var gränsen går för lång är ganska flytande och upp till er att avgöra.

1. Så blir du snuskigt rik i ett snabbväxande Asien av Mohsin Hamid var en av fjolårets favoriter. En ironiskt självhjälpsbok och en underbar kärlekshistoria.

2. Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo är en lättsam, humoristisk beskrivning av kulturkrockar och en vacker, sorglig berättelse om kärlek.

3. Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer är en brevroman om vänskap, kärlek och kärleken till litteratur. En feel-good med djup.


"Instruktioner"
Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Vibeke Olsson tipsar om favoritböcker

Vibeke Olsson tipsar om favoritböcker på Kulturkollo och hela serien om Bricken (4 böcker) lottas ut. Missa inte de här underbara böckerna! Här kommer en repris av mina reflektioner kring de två första böckerna i serien.

Sågverksungen och Bricken på Svartvik av Vibeke Olsson, utgivna av Libris, 2010

Kan det bli bättre än så här? Nej, inte i mitt tycke. Vibeke Olsson måtte vara den mest underskattade författaren i vårt land. Är det för att hon skriver för enkelt? Faktiskt så enkelt att hennes böcker kan läsas i många åldrar. Eller skriver hon om alldeles för omoderna teman? Om gudstro, solidaritet och den lilla människans kamp för att överleva. Om jag fick bestämma skulle Vibeke Olsson få många olika priser, allt från bokbloggarnas pris till det något mer prestigefyllda Augustpriset.

De två första böckerna om Bricken handlar om hennes barndom och uppväxt på sågverket Svartvik. I första boken är Bricken 11 år och nybliven sågverksarbetare. Bricken är föräldrarnas enda barn, en ovanlig situation. Familjen har arbete och mat på bordet, men rädslan för svälten är ändå alltid närvarande. Brickens mor har börjat gå till baptisterna för att lyssna på Guds ord, fadern är mer skeptisk. När sågverkspatronerna sänker lönerna går arbetarna ihop i en stor strejk, strejken 1879. I andra boken har Bricken blivit tonåring och ribbkaperska. Som allt arbete på sågverket medför hennes arbete en hel del risker. Och som de andra ungdomarna funderar Bricken mycket på kärleken, samtidigt som hon oroar sig över moderns magsår och grubblar över om hon skall låta döpa sig.

Böckerna om Bricken är på många sätt klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här beskrivs arbetarrrörelsens och nykterhetsrörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. Samtidigt vävs här in ett kristet perpektiv som problematiserar motsättningarna mellan arbetarrörelsens och väckelserörelsens budskap.

Men det som gör böckerna om Bricken så engagerande är inte de stora frågorna, utan Brickens egen berättelse. Vibeke Olsson är fenomenal på att gestalta barnets sätt att tänka och uttrycka sig. Trots att Bricken tidigt är med och arbetar för familjens försörjning finns här också utrymme för barnets lekar, drömmar om äventyr och fantasier om framtiden. Även kärleken mellan man och kvinna gestaltar Vibeke Olsson med omsorg och många nyanser. Trots att Bricken föräldrar är utslitna och böjda av hårt arbete finns en närhet mellan dem som värmer läsaren.

En tredje bok om Bricken, Sågspån och eld, finns redan utgiven och en fjärde, Amerikauret, kommer i mars. Jag ser mycket fram emot dem båda.