Tematrio - Sommarläsningsplaner

På somrarna läser jag ofta en blandning av något temaliknande varvat med lite slapparläsning. I år ska jag läsa en del böcker jag verkligen vill ge odelad uppmärksamhet och några böcker som är kurslitteratur på den litteraturkurs jag hoppas komma in på. Berätta om tre böcker du planerar att läsa i sommar!

1. Katarina Blums förlorade heder av Heinrich Böll, en 70-talsklassiker som enligt undertiteln handlar om hur våld uppstår och vart det kan leda. Kurslitteratur.

2. Som jag har väntat på att läsa Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag borde nog utfärda en varning till mig själv att inte låta förväntningarna stiga till himlen.

3. Gräset sjunger av Doris Lessing är ytterligare en bok som väntat länge i min bokhylla. Och eftersom även denna ingår i kurslitteraturen blir den passande sommarläsning.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Stoner av John Williams

Stoner av John Williams, i översättning av  Rose-Marie Nielsen, utgiven av Natur & Kultur, 2014

Hur kan en så händelselös och enkelt berättad roman som Stoner göra alla sina läsare så betagna? Här finns absolut ingen action, sanningen att säga händer det ganska lite i Stoners liv, som är värt att orda om. Här finns inte heller någon stilistiskt grepp för att fånga läsaren, ingen tillkrånglad berättarstruktur och inget yvigt språk. Det här är faktiskt bara berättelsen om en mans liv, ett liv som levs i långsamhet och stillhet. Och trots att det här låter som en ganska trist bok är den faktiskt helt underbar.

William Stoner växer upp i den amerikanska mellanvästern i slutet av 1800-talet. Föräldrarna har hela livet slitit och släpat på en gård som ger lite tillbaks, och det är meningen att Stoner ska ta över när han utbildat sig till agronom. Men när Stoner läser en kurs i engelsk litteratur förändras hans livsmål. Stoner fortsätter sina akademiska studier, han arbetar nitiskt och blir så småningom en omtyckt lärare. En förälskelse leder till ett impulsivt frieri och ett livslångt äktenskap. Krig kommer och går, dagarna läggs till varandra och blir till ett helt liv.

Vad är det då som gör att läsarna fäster sig så vid både huvudpersonen Stoner och vid romanen? Kanske är det så att Stoner är så vanlig att han skulle kunna vara vem som helst av oss? Han är en rättskaffens människa som under sitt liv får uppleva både sorg och glädje. Han är kanske helt enkelt  lagom. Livet blir inte så mycket mer för någon av oss.

Kanske är det också så att just långsamheten och eftertänksamheten lockar oss som lever i ett hektiskt brus av intryck? Händelsefattigheten känns rofylld och Stoners brist på akademiska, vassa armbågar och karriärhunger ger ett mycket sympatiskt intryck. Men man önskar honom lite mer lycka. Lite mer kärlek. För trots bristen på yttre dramatik saknas inte känslor i romanen. Men även dessa upplevs lite på avstånd, genom en vag dimma av vemod.

Sammantaget är Stoner en roman som fängslar, en berättelse som berör, en bok om livet.

Tack för en fin födelsedag

Idag har jag haft en jättebra födelsedag. Dottern hade gjort en fin, guldfärgad ljustallrik, jobbet gav mig en bok jag faktiskt verkligen ville ha - Sagas bok: en trovärdig historia av Elsie Johansson och som grädde på moset vann Holland dagens match och är mycket sannolikt vidare i VM.

Förra gången jag hade en så bra födelsedag var för 20 år sedan. Då vann Holland en mycket spännande EM-match mot Tyskland och jag var på plats på Ullevi. Fantastisk stämning!

Ett slott av is och en skopa ovett

Innan jag högläser böcker som jag kan tänka mig kan vara lite svåra för dottern brukar jag läsa dem själv. Men Janina Kasteviks Slottet av is slapp genom oläst och det har vållat oss en del huvudbry och en lite pinsam incident. Boken handlar om systrarna Minna, Lo och deras föräldrar. Men det här är (tack och lov) ingen dussinfamilj, pappan är som en vulkan, som får utbrott för minsta lilla och mamman klarar inte skydda barnen. Dottern på 8 år blev mycket fundersam över hur pappan betedde sig och i hastigheten hade jag svårt att komma på ett bra sätt att förklara (bravo barnpsykologen, tur att du funkar bättre på arbetstid med andra barn än ditt eget). Så jag drog till med att det nog kunde vara så att pappan betedde sig så illa för att han druckit sprit. (Här hör jag i mina öron min egen mammas förklaring till allt ont på jorden.) Dottern köpte förklaringen och där kunde ju historien tagit slut.

Men nu ville det sig inte bättre än att dottern var med sin pappa i en butik där det såldes sprit härförleden och hon blev mycket upprörd när hon förstod att han övervägde att köpa en flaska. "Va, ska du dricka sprit, bli elak och slå mig och mamma!?" gastade dottern högljutt. Hennes pappa försökte resonera med henne, men hon gjorde hårdnackat motstånd. Det var inte tal om att han skulle få köpa någon spritdricka. Maken gav med sig och när han senare undrade om jag visste vad som tagit åt dottern var han i alla fall glad att den affär de besökt var Fortnum & Mason i London, där inte hela affären förstod dotterns indignerade prat om att slå fru och barn. Summa summarum tyckte han att jag borde ha gett dottern en bättre förklaring till bokpappans våldsamhet, tursamt nog är maken inte så begiven på sprit att avhållsamheten kommer att bli så värst påfrestande.

För övrigt vill jag gärna rekommendera boken och ge en extra eloge till en barnboksförfattare som inte väjer för de svåra situationer tyvärr alltför många barn upplever.

Tematrio - Recycling

Det tycks mig börja bli allt vanligare att författare lånar varandras idéer eller karaktärer för egna alster. Det finns många begrepp för detta, själv tycker jag att recycling passar bra. Oavsett om det är författare eller fans som skriver vidare är väl allt i grunden någon form av fan fiction. En del är bra, annat blir mindre lyckat. Berätta om tre böcker där författaren på något sätt recyclat någon annans material!

1. Elin Boardy kom nyligen ut med en spännande vinkling på den klassiska Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. I Boardys roman är det en ung tjänsteflicka som berättar och bilden av den brutale kapten Silver nyanseras.

2. Uppföljaren av Margaret Mitchells Borta med vinden, Scarlett av Alexandra Ripley är dock något av det sämsta jag läst. Mest minns jag en vidrig förlossningsberättelse och ett uselt språk.

3. På litteraturkursen jag läste förra året läste vi Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och Kerstin Ekmans Mordets praktik tillsammans. Ekman går ju ett steg längre och skriver inte enbart om romanfiguren Doktor Glas, utan hon har även inkorporerat Hjalmar Söderberg bland sina romanfigurer. Detta ledde till många diskussioner kring hur långt man får gå.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!