Att försöka recensera en fantastisk författares livsverk vill jag inte ge mig in på, trots att denna text rubriceras som en recension ska den läsas mer som personliga reflektioner och en hyllning till en av de allra största skalderna. Under hela mitt liv har jag då och då återvänt till Lagerkvists lyrik och till hans romaner, där känner jag mig hemma. För mig är Lagerkvist den författare som bäst uttrycker de starka känslor som ibland översvämmar mig.
Diktsamlingen Ångest, från 1916, beskrivs ofta som det första expressionistiska svenska verket. Skriven under första världskriget av en författare med en grubblande läggning gav diktsamlingen uttryck för starka känslor på ett nytt sätt. Lagerkvist påverkades av Baudelaire och symbolisterna men hans texter var mer avskalade och rena, en direkt projektion av diktjagets inre, en avspegling av känslan. Hans religiösa uppväxt, förlust av barnatron och sökande efter Gud/meningen med livet präglar texterna. Metaforiken är ofta drastisk och mycket tydlig.
Min ångest är en risig skog
där blodiga fåglar skrika
Stoltare ödemark finner du nog;
men det kvittar mig nu lika!
Lyriken i Ångest är uppblandad med en del kortprosa som griper tag i läsaren. Liksom i dikterna skildras utanförskap men även en rädsla att inte duga, en outhärdlig skam. Människan gestaltas som löjlig, livet som meningslöst.
Kaos, som utgavs 1919, innehåller bland annat enaktaren "Himlens hemlighet", prosatexten "Den fordringsfulla gästen" och några av författarens allra vackraste dikter. I dramat och "Den fordringsfulla gästen" gestaltas människans allt mer desperata sökande efter meningen med livet. Människorna framställs ofta som hjälplösa och skadade, inte ens kärleken dem emellan gör livet uthärdligt. Och meningen glider hela tiden undan, ofta på ett hånfullt, gäckande sätt. Vem kan stå ut med ett sådant liv?
I Kaos ingår även dikter av mer traditionell karaktär, som t ex "Det är vackrast när det skymmer". Denna dikt börjar vackert och hoppfullt, men slutar med förluster och ensamhet.
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra —
ensam, utan spår.
Av de lyriska verken brukar Aftonland från 1953 ses som det främsta. Till de mest kända dikterna i denna samling hör Vem gick förbi min barndoms fönster, som uttrycker sorgen och smärtan över den förlorade barnatron. Den här dikten berör mig på djupet, jag kan känna en genklang inuti mitt inre av författarens känslor.
Vem gick förbi,
förbi i den djupa barndomsnatten
och lämnade mig övergiven
för evigt.
Förutom det fantastiska innehållet är själva boken Samlade dikter en av de vackraste i min bokhylla. Allt från val av typsnitt till omslagslayout signalerar hög kvalitet, det här är en av de finaste presentböcker jag sett.
