lördag 3 maj 2014

Det handlar om dig

Det handlar om dig av Sandra Beijer, utgiven av Rabén & Sjögren, 2014

Det handlar om dig är bloggaren Sandra Beijers debutroman. Hon skriver för övrigt på sin välbesökta blogg Niotillfem. Förlaget skickade mig boken utan att jag bett om den och först var jag lite tveksam till att läsa, jag läser faktiskt sällan ungdomsböcker. Men visst, en söt, poetisk, rosa bok kan man ju ändå kika lite i. Och det är jag glad att jag gjorde, för den här boken innehåller inte alls någon söt, rosa, gullig berättelse. I stället hamnade jag omedelbart 35 år tillbaka i tiden och upplevde igen den första stora förälskelsens omvälvande känslor. Så underbart det var och så ont det gjorde.

Boken är skriven av ett jag som skriver till ett du. Naturligtvis förstärker detta läsarens identifikation med jaget, en hamnar omedelbart i den febriga sinnesstämning jaget lever i. Texten är skriven i presens, vilket också bidrar till att skapa ett dynamiskt nu och stark förväntan på vad som ska ske. Vidare är texten skriven i korta poetiska avsnitt, detta skapar en känsla av sammanhangens upplösning och ett extremt fokus på en enda sak: honom.

Bokens jag är en snart 16-årig tjej som nyligen börjat på ett av Stockholms gymnasier. Skolan tar dock mycket liten plats, allt kretsar kring kompisar, festande och den stora, heta kärleken. Han går på en annan skola och pratar ryska. Intensiv, himlastormande förälskelse uppstår, längtan efter närhet går inte att motstå, kroppar möts. Och sedan händer något som slår sönder allt ...

När jag läser boken som vuxen fylls jag av mycket blandade känslor. Framför allt ett totalt igenkännande. Ett igenkännande av många saker jag önskar att jag inte känt igen. Jag önskar att någon kunnat skydda mig. Och som mamma tänker jag på hur jag ska kunna skydda min dotter. Smärtan kommer att vara oundviklig även för henne, men hur ska jag kunna skydda henne från de verkliga farorna? Undrar om en som mamma skulle kunna läsa den här boken tillsammans med sin tonårsdotter? Vi får väl se om några år när det är dags.

fredag 2 maj 2014

Jerka om bästa boken hittills

Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år? Det undrar Annika i veckans bokbloggsjerka. Men hjälp, hur ska jag kunna välja bara en enda bok!

En av de böcker jag nog alltid kommer att minnas är Mannen som planterade träd av Jean Giono, en novell om människans möjlighet att påverka sin omgivning. En stark utmanare är också Vi kom över havet av Julie Otsuka, en poetisk roman om japanska postorderbrudar i USA. En tredje bok måste också nämnas: Sal 2 av Julie Bonnie, en hyllning till kvinnokroppen.

Vilka är de bästa böckerna ni läst?

torsdag 1 maj 2014

Svensk arbetarlitteratur i urval

Firar 1a maj med en lite uppdaterad lista över svenska arbetarlitteratur. Listan gör inga anspråk på att vara vare sig uttömmande eller representativ. Här finns en del rätt självklara klassiker skrivna av män och ganska många nyare romaner skrivna av kvinnor. Jag är inte heller säker på att alla ska kategoriseras som arbetarförfattare heller om man ska vara strikt.

Arbetarlitteratur

Gunnar Adolfsson - Träskoland
Lars Ahlin - Tåbb med manifestet
Susanna Alakoski - Svinalängorna
Ann-Charlotte Alverfors - trilogin om Sparvöga (Sparvöga, Hjärteblodet och Snabelros)
Sara Beischer - Jag ska egentligen inte jobba här
Elin Boardy - Allt som återstår
Stig Claeson - Henrietta ska du också glömma
Alexandra Coelho Ahndoril - Mäster
Stig Dagerman - Ormen
Maja Ekelöf - Rapport från en skurhink
Kerstin Ekman - Kvinnorna och staden (Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus)
Jan Fridegård - Trilogin om Lars Hård (Jag Lars Hård, Tack för himlastegen och Barmhärtighet)
Linnéa Fjällstedt - Hungerpesten
Torbjörn Flygt - Underdog
Per Anders Fogelström - Stadserien (Mina drömmars stadBarn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen
Maria Hamberg - Drömfabriken
Eija Hetekivi Olsson - Ingenbarnsland
Elsie Johansson - Berättelsen om Nancy (Glasfåglarna, Mosippan och Nancy)
Henrik Johansson - Av kött och blod
Kjell Johansson - Huset vid Flon
Eyvind Johnson - Romanen om Olof (Nu var det 1914, Här har du ditt liv!, Se dig inte om! och Slutspel i ungdomen)
Reidar Jönsson - Hundtrilogin (Mitt liv som hundEn hund begraven och Hundens Paradis)
Anna Jörgensdotter - Bergets döttrar
Lena Kallenberg - Apelsinflickan
Josef Kjellgren - Människor kring en bro
Ola Larsmo - Himmel och jord må brinna
Inga Lena Larsson - Vide ung
Sara Lidman - Jernbaneeposet (Din tjänare hörVredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen och Järnkronan)
Åsa Linderborg - Mig äger ingen
Ivar Lo-Johansson - Godnatt, jord
Kristian Lundberg - Yarden
Harry Martinson - Nässlorna blomma
Moa Martinson - Kvinnor och äppelträd
Vilhelm Moberg - Raskens
Vibeke Olsson - serien om Bricken (Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret)
Maria Sandel - Droppar i folkhavet
Kerstin Thorvall - När man skjuter arbetare
Aino Trosell - Hjärtblad
Måns Wadensjö - Förlossningen
Jenny Wrangborg - Kallskänken

onsdag 30 april 2014

Spöregn, åska, Valborg och Kråkguldet

Åska och spöregn på Valborg gjorde att vi firade med gofika hemma i TV-soffan i stället. Och dottern fick det hon älskar mest - spenat. Ja, det är faktiskt sant. På TV tittade vi på första avsnittet av Kråkguldet, den mycket spännande TV-serien jag tittade på för snart 40 år sedan. Den är fortfarande spännande, det tyckte vi alla. Mest spännande är nog musiken. Vi får väl se vad vi tycker när vi sett alla delar. Kullamannen har vi nu sett klart och dottern gillade den skarpt. Det gick snabbt att vänja sig vid långsamheten och att den är svart/vit. Kusligheter gör sig ibland lite bättre i ett långsamt tempo.

tisdag 29 april 2014

Mitt i Jag heter inte Miriam

För många år sedan läste jag Majgull Axelssons Aprilhäxan och blev oerhört tagen. Romanen har sedan dess legat på min favoritlista. Jag har därefter läst flera av författarens romaner, tyckt att de varit bra, men inte riktigt gått att jämföra med Aprilhäxan. Ända tills nu. För Jag heter inte Miriam visar är en makalös berättelse. Jag lyssnar till en uppläsning av Katarina Ewerlöf och blir ganska matt under lyssnandet. Axelssons sätt att beskriva de vidriga upplevelserna i samband med förintelsen och förtrycket av romerna, som ännu inte tagit slut, kryper under huden på mig. Och fastän jag känner igen allt, känns berättelsen ny. Hittills har jag lyssnat till halva boken, återkommer med mer reflektioner när jag nått slutet.