Vita på Sissinghurst

Just nu läser jag Orlando av Virginia Woolf, romanen som delvis baseras på väninnan Vita Sackville-Wests liv. Därför vill jag passa på att (återigen) visa några bilder från Sissinghurst Garden, Vitas och maken Harold Nicolsons underbara skapelse. Då paret köpte Sissinghurst, resterna av en medeltida anläggning med vallgrav, låg trädgården i ruiner. Vita lade beslag på tornhuset, medan Harold fick hålla till godo med ett arbetsrum i The South Cottage. De två barnen installerades tillsammans med hushållerskan i ett annat hus, The Priest's House. Trädgården växte därefter fram i etapper och den speglar både Vitas och Harlolds personligheter. Trädgården innehåller mängder av underbara, väldoftande gammaldags rosor, spiror och liljor. Mest känd är trädgården för dess vita avdelning, Vita ville gärna ha en vit avdelning eftersom vita blommor lyser så vackert i skymningen. Inramad av Harolds geometriska buxbom är Vitas vita rosor, klematis och kamelior underbart vackra. Tyvärr gör inte mina bilder trädgården rättvisa, för att uppleva trädgårdens skönhet måste man även känna de ljuvliga dofterna. Ett besök rekommenderas.

Läsning på Världsbokdagen

Idag på Världsbokdagen ska jag läsa riktigt mycket. Jag har 30 sidor kvar i När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka så den läser jag ut i ett nafs. Sedan är det dags att kasta sig över Revolutionsskrivarna av Nawal El Saadawi, en bok jag verkligen ser fram emot att läsa. Jag hoppas också att Sankmark av Jhumpa Lahiri dyker upp i postlådan idag, det börjar ju bli dags att Facebookcirkla om den. Ni är väl med? Förutom läsning kommer jag dessutom att ägna mig lite åt att läsa med öronen, då är det Snöstormen av Vladimir Sorokin som streamas. Vad läser ni idag?

Tematrio - Världslitteratur

I morgon är firar vi återigen Världsbokdagen och jag smygstartar lite genom att ha ett världstema på tematrion. Men hur man ska definiera Världsbok lämnar jag upp till er, jag gör som Världslitteratur.se och fokuserar på litteratur från Asen, Afrika och Latinamerika. Berätta om tre intressanta texter från jordens alla hörn! Om ni vill ha mer tips rekommenderar jag också bra världslitteratur på FritzStåhl.


1. Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap. Det är blandningen av realism och magi som gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. Berättelsen kryddas med spöken, flygande mattor och odödlighet. Tiden tycks stå still i Macondo och människorna tycks mer vara förlängningar av varandra än unika identiteter. Realistisk är dock den del av berättelsen som handlar om hur det allsmäktiga banankompaniet tar över allt i byn och lämnar den skövlad.

2.  Agaat av Marlene van Niekerk handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romenens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

3. Huvudpersonerna i Vi kom över havet av Julie Otsuka är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. För många blir livet inte alls som de tänkt sig. På ett poetiskt, rytmiskt språk gestaltar författaren kvinnornas upplevelser av sorg, längtan, utanförskap och ensamhet.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Sal 2

Sal 2 av Julie Bonnie, översättning av Ulla Linton, utgiven av SEKWA, 2014

"Så börjar överlämningen, sal efter sal, kvinna efter kvinna, själ efter själ, drama efter drama, liv efter liv" (s 12). Béatrice arbetar på en förlossningsavdelning och möter varje dag de underverk och de tragedier som utspelar sig i livets och dödens väntrum. Hur hanterar man som personal de nyblivna mammornas (och pappornas) överväldigande lyckorus, panikslagna skräck, djupaste förtvivlan och medicinska komplikationer? Varje arbetsdag innehåller dramatik, mirakel och tröstlös hopplöshet. Men personalen är dåligt rustad att ge det stöd alla nyblivna föräldrar behöver. I stället för ett individuellt, nyanserat bemötande använder man sig av fyrkantiga rutiner och ett svalt, opersonligt sätta att relatera. Béatrice upplever sin arbetssituation som mycket påfrestande och hon tänker ofta på sitt förflutna som turnerande nakendansös och sitt liv tillsammans violinisten Gabor, hennes barns pappa.

Läsaren får ta del av Béatrices förflutna insprängt i berättelsen om kvinnorna på salarna. Som tonåring drömmer hon om att vara Marilyn Monroe eller Brigitte Bardot. Behovet av att bli sedd och älskad är ändlöst. När Béatrice träffar violinisten Gabor och trummisen Paolo upptäcker hon en möjlighet att blotta både sin kropp och själ på scenen i grungens 90-tal. Gruppen turnerar och uppträder, Béatrice föder barn och dansar, lever och älskar. Tills allt en dag tar slut och en ny fas av livet tar vid.

Sal 2 är en roman som i mitt tycke har allt. Texten är sönderbruten, vacker och lite skör. Här beskrivs de allra vackraste ögonblick i livet, de starkaste upplevelser av omvälvande kärlek. Och här skildras skärande smärta, outsäglig sorg, dödsskräck och förtvivlan.

"Jag minns hur jag snusade på mina barn, slickade på dem, rörde vid dem och kände dem mot min hud. Jag kände igen deras rörelser, jag hade närt dem med min kropp. Jag skulle ha kunnat äta upp dem, som en varghona. Babydoften gjorde mig tokig, jag brann av begär efter att vara dem nära. En moderlig sensualism" (s 48).

"När jag går ut ur rummet sitter splittret från hennes själ som klistrat på mina händer, jag kommer säkert att ha flisor i håret när jag kommer hem. Det sprider sig runt omkring henne, hur som helst, till vem som helst" (s 58).

Sal 2 är en hyllning till kvinnokroppens livgivande, men det är en hyllning som inte romantiserar. Inte förskönar. Här finns de riktiga kvinnorna, de som föder ylande på huk och de som föder med hjälp av medicinens tekniska hjälpmedel. Här finns de vars barm flödar över av livgivande mjölk, och de som sliter med bröstpumpar för att få ut några blodiga droppar ur såriga bröstvårtor. Här finns de vars kärlek kommer som ett lokomotiv och de som faller djupt in i psykosens dimmor. Här finns helt enkelt verkligheten.

Sal 2 är en av de vackraste, sårigaste, sorgligaste och mest kärleksfulla roman om att vara kvinna jag läst. Den rekommenderas, ja närmast åläggs er att läsa.

Andra som läst är Beas bokhylla, Litteraturmagazinet, Kulturbloggen.

Frost

Idag var det äntligen dags även för mig att se den mycket omtalade filmen Frost. Dottern (8 år) hade sett den sedan tidigare och ville så gärna se den igen. Och jag kan faktiskt förstå henne, Frost visade sig vara en mysig, rolig och lite spännande film. Dottern är dessutom mycket förtjust i musiken, där är väl jag inte lika begeistrad. Men den var helt OK.

Filmen handlar om två systrar Elsa och Anna (prinsessor så klart) som stod varandra mycket nära som barn. Men Elsa har en mystisk, magisk defekt som gör att hon ibland sprider kyla och is omkring sig. Och detta råkar skada lillasystern. Efter den skrämmande händelsen låses och låser Elsa in sig i sitt rum. Flickorna växer upp och det blir dags för Elsa att krönas till drottning. Men många saker går fel vid kröningen, vilket blir upptakten till äventyr, förälskelse i en prins och lite fara.

I slutet segrar naturligtvis kärleken, men inte den vanliga kärleken mellan prinsen och prinsessan. Nej, här är det syskonkärleken som väger tyngst och det var en riktigt bra upplösning.