Snöstormen

Idag började jag lyssna till Radioföljetongens Snöstormen av Vladimir Sorokin, i uppläsning av Rolf Lassgård. Jag hade tänkt läsa boken när den var ny, men det blev tyvärr aldrig av. Tur att Radioföljetongen finns. Men gissa om jag blev förvånad över vissa inslag i de två första avsnitten. Jag var tvungen att spola tillbaka för att verkligen ta till mig att författaren skrev om rapphönsstora hästar och "självgångare". Nu har jag läst lite mer om romanen så jag kan rätta till förväntningarna lite. Men skruvat ner dem har jag inte gjort, det här verkar helt enkelt vara en rätt "häftig" roman med bisarra inslag. Och uppläsningar av Lassgård brukar jag gilla.

Jag ska egentligen inte jobba här

En riktig käftsmäll är Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer som handlar om den 19-åriga Moa som ska jobba på ett äldreboende en kort tid, medan hon försöker komma in på scenskolan. Någon jäkla scenskola borde väl vilja ha henne. Chocken Moa, och läsaren, upplever under hennes första arbetsdag med allsköns kroppsvätskor, dementa "kunder" och extrem stress är oförglömlig. Som medelålders kvinna med gamla släktingar blir paniken total när en tänker på hur det ska bli med de gamla - och i slutänden även med en själv. Beischers debutroman är angelägen läsning som berör, oroar och roar. Jag har lyssnat till en uppläsning av Kerstin Andersson, som var mycket bra.

Minnen

Minnen av David Foenkinos, översättning av Sofia Strängberg, utgiven av Sekwa, 2013

En lättsam, men välskriven fransk bagatell kallade jag Nathalie - en delikat historia, författarens svenska debut 2012. Jag väntade mig därför lite lättsmält, intelligent underhållning när jag började läsa Minnen, men insåg snabbt att detta var en bok som både krävde mer och gav mer. Minnen engagerar mig som läsare på ett djupare plan, den får mig att fundera över relationer och över det faktum att vi en gång ska dö.

Bokens berättare Patrick är en ung man med författarambitioner som arbetar som nattportier på ett hotell för att få möjlighet att skriva. Patrick har en nära relation till sina farföräldrar och han påverkas starkt då farfadern dör och farmodern mot sin vilja placeras på ett äldreboende. En dag "rymmer" farmodern från boendet och Patrick ger sig iväg för att söka efter henne.

Relationen mellan Patrick och farmodern gestaltas på ett underbart varmt, humoristiskt och kärleksfullt sätt, samtidigt som närheten till döden tränger sig på. Författarens balanserar fint upp vissa sentimentala inslag med mer jordnära, konkreta skildringar av åldrandets krämpor och smärta. I relation till flickor/kvinnor har Patrick stora förhoppningar och ambitioner, men ett tämligen fumligt sätt att försöka "få till det".

Texten är lättläst och, liksom i boken om Nathalie, finns här insprängt små, lite lösryckta avsnitt i form av bipersoners eller verkliga celebriteters minnen. Ibland ger dessa en ny nyans och bidrar till en fördjupning, ibland är de mer störande avbrott. Layoutmässigt fungerar de bra, jag tycker om luftiga sidor. Delar av boken har jag lyssnat till i uppläsning av Johan Holmberg. Uppläsningen förstärkte Patricks lite träiga sätt att uttrycka sig - både på gott och ont.

Sammantaget är Minnen en mycket fin, humoristisk, kärleksfull roman livets alla svåra och härliga relationer.

Tematrio - Kulturgrejer

När Linda frågar om kulturella inslag i Bokgeografin visar jag konsekvent (så gott det går) konståkning. Men faktum är att jag tränar på att konsumera även annan kultur. Fast jag känner mig fortfarande lite mer bekväm i sportvärlden ... Berätta om tre kulturella aktiviteter (definiera själva) ni gärna ägnar er åt!


1. Det är ju inom litteraturens område jag konsumerar kultur. Jag läser, går gärna på mässor och drömmer om att gå på olika evenemang. Och jag snackar med alla om böcker. Favoriten hittills har varit alla upplevelser på Bokmässan, men nu börjar jag känna ett sug efter även andra mötesplatser.

2. Musik tycks ju vara ett stort intresse för många. Och visst kan även jag gilla att lyssna på något en stund, men mest av allt gillar jag när det är tyst. När det gäller musik tycker jag att det mesta gjort senare än 70-tal är för nytt. Jag har bara varit på en enda konsert, men den var å andra sidan oslagbar. Vem jag lyssnade på? Paul McCartney, så klart.




3. Film och teater konsumerar jag alldeles för lite av! Jag skulle vilja vara en person som ofta gick på teater, men det blir oftast av när det är något dottern kan tänkas gilla. Vi var t ex och såg en fantastisk musikaluppsättning av Shrek här i vintras och dessutom har vi varit på Disney on Ice.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Önskeförfattare på Stockholm Literature

 

I fjol missade jag Stockholm Literature och det har jag ältat ända sedan dess. I år kommer jag troligen att offra Bokmässan för att åka till Stockholm i stället. (Och ja, detta känns som ett helgerån för en boktoka från Värmland, men 3000 för biljetterna till Bokmässan svider rejält i kassan.) I fjol gästades Stockholm Literature av många internationella författare: Chimamanda Ngozi Adichie, Svetlana Aleksijevitj, Teju Cole, Monika Fagerholm, Olga Grjasnowa, Felicitas Hoppe, Jan Kjærstad, Merethe Lindström, Gu Lei, Arne Lygre, Philipp Meyer, Dy Plambeck, Judith Schalansky, Taiye Selasi, Kim Thúy och Chen Xiaoling. Många av författarna hade under året getts ut på svenska. Om arrangörerna av Stockholm Literature behöver lite tips på uppskattade gäster kommer här en lista på författare jag gärna skulle vilja se:

Etgar Keret (Plötsligt knackar det på dörren)
Claire Messud (Kvinnan på övervåningen)
Jung Chang (Den sista kejsarinnan av Kina)
Hilary Mantel (För in de döda)
Colm Tóibín (Marias testamente)
Julie Otsuka (När kejsaren var gudomlig)
Jhumpa Lahiri (Sankmark)
Nawal El Saadawi (Revolutionsskrivarna)
Sara Shilo (Falafelkungen är död)
Abdellah Taïa (Kungens dag)
Julie Bonnie (Sal 2)
Kjell Westö (Hägring 38)

Dessutom vill jag naturligtvis mycket, MYCKET gärna se Chimamanda Ngozi Adichie. Vilka författare skulle ni vilja se på Stockholm Literature?