Hurra, hurra för Barbro

Att Barbro Lindgren igår utsågs som årets ALMA-pristagare har nog inte undgått någon som är bokintresserad. Och jag vill naturligtvis också vara med på ett litet hörn och fira. Jag förknippar framför allt Barbro Lindgren med hennes underbara böcker om mamman och den vilda bebin som jag läste i början av 1980-talet då jag utbildade mig till barnskötare. Tänk så roligt både barnen och jag hade åt den vilda bebins alla upptåg. För min egen tös försökte jag läsa böckerna om Max, men det var faktiskt inte någon i vårt hus som riktigt fastnade för dem. För att påminna mig lite om Barbro Lindgrens storhet läste jag i stället igår kväll den hjärteknipande Sagan om den lilla farbrorn. Och den berör både 8-åringar och 50+are, det kan jag intyga. Min utgåva är relativt ny och har underbara, finstämda och humoristiska illustrationer av Eva Eriksson. Den rekommenderas varmt.

Boken om Mademoiselle Oiseau

Boken om Mademoiselle Oiseau, text av Andrea de La Barre de Nanteuil, illustrationer av Lovisa Burfitt, utgiven av Rabén & Sjögren, 2014

Oh la la, vilken bedårande bok. Och vilken underbar berättelse. Både jag och dottern föll pladask för den excentriska Mademoiselle Oiseau, hennes magiska franska våning, alla de vackra sakerna hon sparar i små finurliga lådor och de kloka, hjälpsamma och egensinniga katterna. Just nu lockar det oss båda att köpa vackert illustrerade muggar. Eller en liten pillerask.

Mademoiselle Oiseau bor högst upp i ett vackert gammalt hus på avenue des Temps Perdus, mitt i Paris. Det är egentligen ingen i stan som verkligen känner Mademoiselle Oiseau, men en del säger att hon bott i sin våning i 100 år. Fast det kan inte stämma, Mademoiselle ser ut som en blandning av en flicka och en tant, hon kan inte vara 100 år. Mademoiselle Oiseau går aldrig ut, när hon behöver handla skickar hon i stället sin mest pålitliga katt, Señorita Chachacha. I lägenheten under Mademoiselle Oiseau bor den mycket alldagliga 9-åriga flickan Isabella. Hon är så grå att hon varken syns eller hörs. Och hon är alldeles ensam. En eftermiddag när Isabella ska gå hem råkar hon åka en våning för högt med hissen. I stället för att komma till den egna lägenheten hamnar Isabella hos Madmoiselle Oiseau. Och det blir början på en fantastisk vänskap.

Berättelsen om Mademoiselle Oiseau och hennes vänskap med den unga Isabella är en tidlös saga som får det mest realistiska hjärta att smälta. Den vimsiga, charmerande damen och hennes härliga våning med alla undangömda vrår och de 42 katterna är en perfekt miljö för en liten grå flicka som behöver få lite färg. Med värme berättar författaren om undangömda paradisiska, parisiska miljöer, spännande skattjakter och en flygtur på en matta. Språket är lika yvigt som Madmoiselle Oiseaus fjäderboa och det kryddas med härliga, franska uttryck. Illustrationerna är fantastiska. De är skissartade, detaljerade, enkla, praktfulla, humoristiska och helt enkelt ljuvliga.

Sammantaget är Boken om Madmoiselle Oiseau en helt underbar berättelse om vänskap och drömmar. Och om hur man kan få ett nytt perspektiv och utveckla en egen vilja. Den passar från sex år och uppåt.

Tematrio - Inledningar

Dags att kika på författare som fångar läsarens intresse omedelbart. Det finns vissa klassiska öppningsmeningar man aldrig glömmer. Och en del som kanske inte ännu blivit klassiska. Berätta om tre minnesvärda inledningar!

1. Anna Karenina av Lev Tolstoj. "Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis." De höga förväntningar denna klassiska inledningsmening skapar, infrias med råge. I romanen finns många slags olyckliga familjer och individer, olyckligast av dem alla är nog Anna, som slits mellan kärlek till älskaren och kärlek till sonen.

2. Tant Theodora av Patrick White. "Men gamla mrs Goodman dog ändå till sist." Den gamla mrs Goodman, som omtalas i inledningsmeningen, är Theodoras mor, en kvinna som sällan sade något positivt om dottern. Ändå stannade Theodora hos modern och vårdade henne till slutet. Tant Theodora är ett personporträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten.

3. Easter Parade av Richard Yates. "Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa. Denna inträffade år 1930, då Sarah var nio och Emily fem." Romanens inledning ger läsaren en tämligen klar bild av Sarahs och Emilys framtida liv, ändå kan man inte låta bli att hoppas att allt ska gå bra. Författaren skapar på ett mycket lyhört sätt personer, vars livsöden verkligen engagerar läsaren. Man sitter där och hoppas och önskar dem allt gott, trots de bristfälliga förutsättningarna.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Önskar att ...

Så här skulle jag vilja tillbringa dagen, men jobbet kallar trots att jag är trött och lite hängig.

Mumin del 5 - Stora boken om Mumin

"Stora boken om Mumin" av Tove Jansson, utgiven av Alfabeta Bokförlag, 2008

Stora boken om Mumin är en omfattande antologi som innehåller valda delar ur kapitelböckerna, de tre bilderböckerna Vem ska trösta knyttet?, Hur gick det sen? och Den farliga resan, en tecknad serie Mumin och den gyllene svansen, lite recept, sångtexter och ett Muminlexikon.

Den stora behållningen med boken är i mitt tycke bilderböckerna. Tove Janssons illustrationer är helt underbara och stimulerar såväl barns, som vuxnas fantasi. Dock är det lite tråkigt att man förenklat illustrationerna i Hur gick det sen?. Dessa brukar innehålla hål som ger ett extra djup i berättelsen; både i konkret och symbolisk mening.

Serien var i mitt tycke intressant, det var mitt första möte med Mumin i detta format. Tove Jansson har verkligen förmåga att gestalta och kommentera vår samtid på sitt eget, unika sätt.

Antologin innehåller dessutom utdrag ur kapitelböckerna. Ibland fungerar det bra, men vissa av böckerna bör helt enkelt läsas i sin helhet för att berättelserna ska få mening. Och även där det fungerar bra, kan man fundera över hur man valt ut berättelserna. För mig är det oförklarligt att man inte tagit med Det osynliga barnet, som jag anser vara en fantastisk gestaltning av ett angeläget, växande problem i vår samtid. Men naturligtvis är det omöjligt att med ett litet urval göra alla läsare nöjda.

Jag har svårt att avgöra om detta är en bok som främst tilltalar oss redan frälsta - trots att vi då har vissa kritiska synpunkter - eller om man främst ska se den som ett alternativ för den oinvigde, som är nyfiken på Muminvärlden.

Sammantaget får jag lov att säga att trots att intentionen var god, når man inte ända fram med Stora boken om Mumin. De olika delarna hänger inte samman och de gör inte Muminvärlden riktigt rättvisa. Men förhoppningsvis väcker boken ändå läsarens nyfikenhet och vilja att läsa böckerna i sin helhet.