Jorden Runt IV - Tack

 

Det roligaste med Jorden Runt-utmaningarna är att läsa blogginlägg om att ni läst böcker ni annars inte skulle ha valt eller hittat. Jag är ju närmast fanatiskt intresserad av att söka information och sammanställa listor. Det kommer säkert att bli någon mer resa, men inte nu direkt. Och nästa gång måste jag fixa till formen lite så att jag inte blir så trött av att fixa länkar att jag inte orkar läsa inlägg. Tack alla resenärer som deltagit i resan!

Älskaren och kampdikt i Lundströms

"Det är flygplanslitteratur. Jag skrev den när jag var full" sägs Marguerite Duras kritiskt ha sagt om sin storsäljande roman Älskaren. Det är nästan så att jag blir frestad att ta mig en hutt för att se om det skulle kunna få mig att skriva som Duras. Fast bara nästan, jag tror nog att det ligger lite mer bakom texten i Älskaren än alkoholdimma.

Idag gör jag debut som radiolyssnare. Ja, jag vet, det är ju chockerande med tanke på att jag framställer mig som en kulturtant. Jag borde lyssna på radio. Men jag har liksom aldrig börjat med det. Förrän idag. Men från och med nu ska jag ofta lyssna på Lundströms Bokradio. Dagens avsnitt innehåller en bokcirkel där Lundström, tillsammans med författaren Håkan Nesser och dramatikern och regissören Farnaz Arbabi, diskuterar första tredjedelen av Älskaren.

Dessutom innehåller programmet ett intressant inslag om kampdikt med fantastiska utdrag ur bland annat People have the Power av Patti Smith, Vara vit mans slav ur Äktenskapsfrågan av Sonja Åkesson och Staten och kapitalet med Blå tåget..



Om den politiska kampen och om kärleken handlar Jenny Wrangborgs nya poesibok Vad ska vi göra med varandra. Den blir jag mycket nyfiken på när jag lyssnar till inslaget med författaren.

Min radiopremiär blev sammantaget mycket lyckad!

Topplistan januari 2014

Så här i mellotider (sån hysteri det blivit runt detta spektakel!) är det dags att börja tänka på årets topplista. Men här blir ingen direktfinal eller andra chansen, utan den eller de bästa böckerna varje månad sätts upp på en lista varur jag väljer ett antal favoriter i slutet av året. Det gäller alltså för böckerna att både göra intryck omedelbart och under lång tid.

Januaris favoriter:
Främlingsleguanen - Martina Montelius
Mannen som planterade träd - Jean Giono

Ryska klassikernovellixer

Titta så snygga de nya novellixerna är! Och författarna Nikolaj Gogol, Fjodor Dostojevskij, Anton Tjechov och Michail Bulgakov gör ju inte att mitt intresse minskar. Ryska klassiker har jag inte läst så mycket även om jag faktiskt läst Brott och straff, Mästaren och Margarita och Damen med hunden.

Främlingsleguanen

Främlingsleguanen av Martina Montelius, utgiven av Atlas, 2013

Den snart 5-åriga, 110 cm långa berättaren i Främlingsleguanen har nyligen hoppat av från dagis. Hen tillbringar nu dagarna i en lägenhet i en av huvudstadens kranskommuner med bara sin tysktalande leguan som sällskap. Föräldrarna, de s k upphovsmännen, är inte närvarande. Möjligen befinner de sig på en obesitasklinik i Schwarzwald. Leguanen har tyvärr lite svårt med närhet och den börjar dessutom bli sjuk. Berättaren vårdar ömt med nikotinplåster och bechamelsås, men tyvärr är prognosen inte god. Dessutom kompliceras barnets liv även på andra sätt, det kommer t ex brev med hot om vräkning då hyran inte har betalats.

Som ni förstår av den kortfattade beskrivningen av handlingen är detta en helt galet originell berättelse. Ändå känns den realistisk och mycket trovärdig. Vem har aldrig upplevt sig själv som en klok, men maktlös, liten människa i ett samhälle som kräver konformitet? I Främlingsleguanen skildras den utsatthet och det utanförskap som drabbar den som insisterar på att vara annorlunda, att vara sig själv.

Berättaren i Främlingsleguanen har genomskådat samhällets falskhet och de vuxnas välmenande floskler. Hen är bildad som en professor, men saknar den vuxnes livserfarenhet. Det här leder till ett intelligent, men något udda sätt att tolka verkligheten. För att hantera sorg och svek har hen utformat vissa regler; gråt får t ex endast förekomma i samband med läsning eller TV-tittande. Och för att få vara ifred gäller det att kunna göra sig osynlig: "En människa kan redan vid sina första möten med omvärlden fatta beslutet att passera helt och hållet obemärkt" (s 7).

Med ett elegant, precist, koncist och återhållsamt språk får författaren berättelsen att framstå som självklar. Att låta den unga berättaren tala med en väl utvecklat språk är ett smart grepp som gör berättelsen både intressant och utmanande.

Som läsare skrattar jag år satiren och jag vill gärna låtsas att berättelsen handlar om en kompetent liten varelse som får sitt speciella sätt att leva att fungera. Men ju mer jag läser, desto tydligare blir smärtan och till slut ligger jag där och gråter.

Osynlighetstemat i Främlingsleguanen fick mig att tänka på an annan mycket bra bok som handlar om ett flicka som inte vill bli vuxen - Historien om det gamla barnet av Jenny Erpenbeck. Trots många olikheter påminner de här böckerna om varandra och berikar varandra.

Sammantaget är Främlingsleguanen en fantastiskt bra bok som jag vill rekommendera till alla som vågar prova något lite annorlunda.