Topplistan januari 2014

Så här i mellotider (sån hysteri det blivit runt detta spektakel!) är det dags att börja tänka på årets topplista. Men här blir ingen direktfinal eller andra chansen, utan den eller de bästa böckerna varje månad sätts upp på en lista varur jag väljer ett antal favoriter i slutet av året. Det gäller alltså för böckerna att både göra intryck omedelbart och under lång tid.

Januaris favoriter:
Främlingsleguanen - Martina Montelius
Mannen som planterade träd - Jean Giono

Ryska klassikernovellixer

Titta så snygga de nya novellixerna är! Och författarna Nikolaj Gogol, Fjodor Dostojevskij, Anton Tjechov och Michail Bulgakov gör ju inte att mitt intresse minskar. Ryska klassiker har jag inte läst så mycket även om jag faktiskt läst Brott och straff, Mästaren och Margarita och Damen med hunden.

Främlingsleguanen

Främlingsleguanen av Martina Montelius, utgiven av Atlas, 2013

Den snart 5-åriga, 110 cm långa berättaren i Främlingsleguanen har nyligen hoppat av från dagis. Hen tillbringar nu dagarna i en lägenhet i en av huvudstadens kranskommuner med bara sin tysktalande leguan som sällskap. Föräldrarna, de s k upphovsmännen, är inte närvarande. Möjligen befinner de sig på en obesitasklinik i Schwarzwald. Leguanen har tyvärr lite svårt med närhet och den börjar dessutom bli sjuk. Berättaren vårdar ömt med nikotinplåster och bechamelsås, men tyvärr är prognosen inte god. Dessutom kompliceras barnets liv även på andra sätt, det kommer t ex brev med hot om vräkning då hyran inte har betalats.

Som ni förstår av den kortfattade beskrivningen av handlingen är detta en helt galet originell berättelse. Ändå känns den realistisk och mycket trovärdig. Vem har aldrig upplevt sig själv som en klok, men maktlös, liten människa i ett samhälle som kräver konformitet? I Främlingsleguanen skildras den utsatthet och det utanförskap som drabbar den som insisterar på att vara annorlunda, att vara sig själv.

Berättaren i Främlingsleguanen har genomskådat samhällets falskhet och de vuxnas välmenande floskler. Hen är bildad som en professor, men saknar den vuxnes livserfarenhet. Det här leder till ett intelligent, men något udda sätt att tolka verkligheten. För att hantera sorg och svek har hen utformat vissa regler; gråt får t ex endast förekomma i samband med läsning eller TV-tittande. Och för att få vara ifred gäller det att kunna göra sig osynlig: "En människa kan redan vid sina första möten med omvärlden fatta beslutet att passera helt och hållet obemärkt" (s 7).

Med ett elegant, precist, koncist och återhållsamt språk får författaren berättelsen att framstå som självklar. Att låta den unga berättaren tala med en väl utvecklat språk är ett smart grepp som gör berättelsen både intressant och utmanande.

Som läsare skrattar jag år satiren och jag vill gärna låtsas att berättelsen handlar om en kompetent liten varelse som får sitt speciella sätt att leva att fungera. Men ju mer jag läser, desto tydligare blir smärtan och till slut ligger jag där och gråter.

Osynlighetstemat i Främlingsleguanen fick mig att tänka på an annan mycket bra bok som handlar om ett flicka som inte vill bli vuxen - Historien om det gamla barnet av Jenny Erpenbeck. Trots många olikheter påminner de här böckerna om varandra och berikar varandra.

Sammantaget är Främlingsleguanen en fantastiskt bra bok som jag vill rekommendera till alla som vågar prova något lite annorlunda.

Ny rygga

Jag har länge behövt en ny ryggsäck då min fina OS-i-Beijing rygga gått sönder. Och jag hittade den perfekta på Bokbutiken. Visst är den snygg? Och loggan passar ju mig perfekt.

Sigge-böckerna

Nu verkar dottern ha hittat läsflytet ordentligt. Om hon bara får läsa tyst i sängen är hon nöjd, högläsning av läxan är inte lika kul. Faktum är att hennes exakta ord var "jag hatar läsläxan". Och det är ju tråkigt, men jag förstår henne faktiskt. Den bok de tragglat med hela året är inte värst kul. Den övriga läsningen i skolan gillar hon i alla fall. Och hemma har hon nu snart läst den andra boken i serien om Sigge av Lin Hallberg. Vi har ju tidigare tillsammans läst författarens serie om Teddy och jag förstår dotterns förtjusning. Böckerna innehåller en härlig blandning av familje-, kompis- och hästteman. Hallberg är ju dessutom en person som så uppenbart kan det mesta om hästar. Jag lyssnade på henne på Bokmässan 2013 och skäms nästan lite över min egen reaktion. Hallberg är 6 år äldre än jag och jag reagerade fortfarande på henne på samma sätt som jag gjorde med de duktiga hästtjejerna i stallet när jag var liten - med total beundran. Jaja, vissa saker växer man visst aldrig ifrån.