Den snart 5-åriga, 110 cm långa berättaren i Främlingsleguanen har nyligen hoppat av från dagis. Hen tillbringar nu dagarna i en lägenhet i en av huvudstadens kranskommuner med bara sin tysktalande leguan som sällskap. Föräldrarna, de s k upphovsmännen, är inte närvarande. Möjligen befinner de sig på en obesitasklinik i Schwarzwald. Leguanen har tyvärr lite svårt med närhet och den börjar dessutom bli sjuk. Berättaren vårdar ömt med nikotinplåster och bechamelsås, men tyvärr är prognosen inte god. Dessutom kompliceras barnets liv även på andra sätt, det kommer t ex brev med hot om vräkning då hyran inte har betalats.
Som ni förstår av den kortfattade beskrivningen av handlingen är detta en helt galet originell berättelse. Ändå känns den realistisk och mycket trovärdig. Vem har aldrig upplevt sig själv som en klok, men maktlös, liten människa i ett samhälle som kräver konformitet? I Främlingsleguanen skildras den utsatthet och det utanförskap som drabbar den som insisterar på att vara annorlunda, att vara sig själv.
Berättaren i Främlingsleguanen har genomskådat samhällets falskhet och de vuxnas välmenande floskler. Hen är bildad som en professor, men saknar den vuxnes livserfarenhet. Det här leder till ett intelligent, men något udda sätt att tolka verkligheten. För att hantera sorg och svek har hen utformat vissa regler; gråt får t ex endast förekomma i samband med läsning eller TV-tittande. Och för att få vara ifred gäller det att kunna göra sig osynlig: "En människa kan redan vid sina första möten med omvärlden fatta beslutet att passera helt och hållet obemärkt" (s 7).
Med ett elegant, precist, koncist och återhållsamt språk får författaren berättelsen att framstå som självklar. Att låta den unga berättaren tala med en väl utvecklat språk är ett smart grepp som gör berättelsen både intressant och utmanande.
Som läsare skrattar jag år satiren och jag vill gärna låtsas att berättelsen handlar om en kompetent liten varelse som får sitt speciella sätt att leva att fungera. Men ju mer jag läser, desto tydligare blir smärtan och till slut ligger jag där och gråter.
Osynlighetstemat i Främlingsleguanen fick mig att tänka på an annan mycket bra bok som handlar om ett flicka som inte vill bli vuxen - Historien om det gamla barnet av Jenny Erpenbeck. Trots många olikheter påminner de här böckerna om varandra och berikar varandra.
Sammantaget är Främlingsleguanen en fantastiskt bra bok som jag vill rekommendera till alla som vågar prova något lite annorlunda.
