Nyckeln

(Någonting blev fel med tidsinställningen av det här inlägget som skulle ha publicerats i samband med bokens recensionsdag. Nåväl, bättre sent än aldrig.)

Nyckeln av Sara Bergmark-Elfgren och Mats Strandberg, utgiven av Rabén & Sjögren, 2013

Att skriva om den avslutande delen i en trilogi är som vanligt trixigt eftersom jag inte vill förstöra spänningen för den som inte läst de tidigare delarna. Därför kommer den här recensionen att innehålla minimalt med beskrivningar av handlingen och i stället fokusera på några andra saker som jag tycker är avgörande för litterär kvalitet. Och hög kvalitet, det håller den här trilogin definitivt.

Jag började läsa Cirkeln utan särskilt högt ställda förväntningar. Men efter bara ett par kapitel var jag lika fast som alla andra. Och den känslan har hållit i sig genom trilogins alla sidor. Mycket kortfattat handlar Engelsforstrilogin om sex tonårstjejer som kallas till ett stort uppdrag, ett uppdrag att rädda världen från ondska. För att lyckas måste de hålla uppdraget hemligt och samarbeta. En efter en upptäcker tjejerna att de har olika magiska krafter, samtidigt som vardagen fortsätter som tidigare. I Eld fördjupas konflikterna mellan de onda och de goda makterna och samhällsfenomen som underminerar medborgarnas rättigheter att tänka fritt och uttrycka sig växer sig starka. I Nyckeln står slutstriden, konflikterna nyanseras och världsbilden kompliceras. Hur "det går" får ni naturligtvis läsa själva.

Några saker har imponerat stort på mig under läsningen, en av dessa är författarnas fantastiska förmåga att ge röster åt tonårstjejer på ett så trovärdigt sätt. Som psykolog med barn- och ungdomsfokus känner jag så väl igen de olika tjejerna i deras motsvarigheter i verkligheten. I trilogin gestaltas alla starka känslor tonåringar har på ett mycket nyanserat och lyhört sätt - toppbetyg till författarna för detta. Dessutom utvecklas huvudpersonerna på ett intressant sätt under berättelsens gång.

Engelsforstrilogins andra styrka, som jag ser det, är att författarna även skildrar något mycket viktigt om vår samtid. Förvisso kan trilogin läsas enbart som en spännande fantasyberättelse, men den innehåller även  en genomtänkt samhällskritik och ett resonerande kring hur makt bör konstitueras. Detta presenteras dessutom på ett sätt som gör tankarna lätta för tonåringar att förstå.

Nåja, bortsett från allt man kan säga om Engelsforstrilogins viktiga inslag, är alla tre delarna dessutom bladvändare av rang. Texten och handlingen har ett driv som gör att inte ens den mest erfarna läsare kan stå emot trycket. Böckerna måste helt enkelt slukas. Vansinnigt spännande, olidligt sorgligt och hysteriskt roligt är beskrivningar som passar denna trilogi. Hoppas att böckerna kommer att finnas tillgängliga under många år framöver.

Jag har tidigare skrivit om Cirkeln och Eld.

Återupptar Thrillerliv efter vaccination

Nu har jag varit och vaccinerat mig mot (svin)influensan så nu vågar jag fortsätta att läsa bloggkollegan Jessica Johanssons Thrillerliv. (Jag kan lätt bli lite hypokondrisk och tillhör dessutom riskgrupp.) Att Jessica var smart visste jag redan, jag läser ju hennes blogg Ord och inga visor. Men att jag skulle bli så förtjust i hennes debutroman trodde jag faktiskt inte. Jessicas hel- och halvgalna infall, språket som kränger vilt och en berättelse som stör och berör imponerar på mig. Återkommer med helhetsintryck senare.

Monica Z - filmen

Nu har jag äntligen tittat på filmen om Monica Zetterlund, "den blonda negressen" från Hagfors, och jag gillade. Jag vet faktiskt inte om jag skulle gillat om filmen handlat om någon annan och musiken inte fått så stor plats - då kanske jag skulle sagt något om lite platt och förutsägbart. Men musiken lyfter verkligen och jag förleds att tro att det är Monica själv jag tittar på. Huvudrollsinnehavaren Edda Magnason gör en fenomental prestation. Det har debatterats om huruvida filmen visar "sanningen" om Monica Z, det tycker jag är rätt irrelevant. Filmupplevelsen var intensiv, den "verkliga" berättelsen är väl inte min sak att lägga mig i.

Bokgeografi med Linda

Linda (enligt O) har återupptagit en gammal, kul utmaning - Bokgeografi - där man kan delta genom att svara på ett antal frågor om olika länder. Jag hänger på idag i alla fall. Den här veckan är landet Frankrike, ett land vars litteratur väcker mycket intresse och lite bävan (Proust t ex).

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Frankrike eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Jag är generellt sett mycket förtjust i franska romaner, både de klassiska och de moderna. Det är något i utelämnandet som tilltalar mig. En av de riktigt bra berättelserna är den om horungen Momo - Med livet framför sej av Émile Ajar (pseudonym för Romain Gary). "I början visste jag inte att jag inte hade nån mor, och jag visste inte ens att det behövs. Madame Rosa talade sällan om saken för att inte sätta griller i huvet på mej. Så jag vet inte riktigt varför jag är född och inte heller hur det gick till."

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Frankrike. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
De allra första franska författarna jag läste var sannolikt Alexandre Dumas den äldre och den yngre. Den äldre skrev mina favoritäventyr Greven av Monte Christo, De tre musketörerna och Mannen med järnmasken, böcker jag läste om och om igen. Den yngres Kameliadamen läste jag och tittade jag på (med underbara Greta Garbo). Jules Vernes äventyr var också favoriter, Jorden Runt på 80 dagar i synnerhet.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Frankrike, som du inte läst, men är nyfiken på.
Jag är ju förtjust i att läsa gamla klassiker, både när jag pluggar litt vet och annars. En författare jag inte läst, som verkligen lockar är Stendhal. Han beskrivs på Wiki som en realist som vurmade för romantiken och hand mest kända roman Rött och svart ska jag försöka införskaffa på Bokbörsen. (När jag googlar på titeln ser jag att Modernista tycks planera att ge ut romanen 2015, så bra då.)

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Frankrike.
När det gäller andra kulturella inslag väljer jag en riktig godbit ;)

En mörk strimma av ljus

En mörk strimma av ljus av Samar Yazbek, utgiven av Ordfront 2013, översättning av Marie Anell

Hanan vaknar ur en underlig dröm en natt och under den påföljande kringvandringen i huset ser hon en strimma av ljus under makens sovrumsdörr. Då hon öppnar dörren upptäcker hon maken och tjänsteflickan Alya i sängen. Ursinning kastar Hanan ut Alya ur huset. Omedelbart drabbas hon dock av ånger och längtan. Under många år har Hanan och Alya haft en kärleksrelation, Alya var bara en ung flicka när Hanan invigde henne i den kvinnliga kärlekens sinnlighet. Medan Alya vandrar längs vägen tillbaks till ett liv i fattigdom och förnedring drabbas Hanan av svåra kval. Minnena av det förflutna översköljer de båda kvinnorna.

Berättelsen är uppbyggd kring en fatal incident och läsaren får därefter ta del av alla händelser som ledde fram till denna. Detta sätt att berätta gör att skeendena framstår som oundvikliga. De båda kvinnornas perspektiv berättas omväxlande och de ger en bild av ett land som präglas av obarmhärtigt förtryck. Den som blir förtryckt förtrycker i sin tur, offret blir förövare, förövaren har varit offer.

En mörk strimma av ljus innehåller smärtsamt nakna skildringar av vedervärdiga övergrepp, av ett sexualiserat våld där både förövare och offer i grunden är offer för ett förtryckande system. Alla relationer definieras av kön och makt. Männen har makt över kvinnorna, pojkarna har makt över flickorna, de vuxna har makt över barnen, de rika har makt över tjänarna. Även i kärleksrelationerna mellan kvinnorna har makten en framträdande roll; någon förför, någon blir förförd.

Språket vibrerar av våldsam lusta, varvat med den djupaste förnedring och bottenlös längtan efter verklig närhet. I texten finns drömlika, sensuella inslag som förför den mest luttrade läsare bara för att strax därefter drämma till med en rå, naken skildring av vardagens våldtäkter. Bildspråket är slösande rikt och fyllt med poetiska omkväden. Som läsare blir man matt. Och mycket berörd.

Andra som läst och tyckt till: Litteraturmagazinet, Bloggbohemen, GP.