Tematrio - Julklappstips

Förra veckan handlade det om vilka böcker vi vill ha, den här veckan ska vi vara lite mer utåtriktade och ge tips på bra böcker att ge bort. Välj själva om ni vill tipsa om barn- ungdoms- eller vuxenböcker. Eller kanske en blandning. Berätta om tre bra julklappsböcker!

1. Vacker, poetisk, sensuell, osentimental och smakrik är beskrivningar som passar väl in på Kim Thúys nya roman Mãn. Den passar finsmakarna som fokuserar mer på språk än på action.

2. Årets historiska roman är utan tvekan kolossen Wolf Hall av Hilary Mantel. Den passar alla som är genuint intresserade av historia och den  kräver en läsare som är villig att lägga både tid och tankemöda på sin läsning.

3. Alla bokslukare i 10+-åldern kommer att bli överlyckliga över Du & jag, första delen i en planerad trilogi av Katarina von Bredow. Lättläst, spännande och oerhört engagerande - även för en 50+are.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Mãn

Mãn av Kim Thúy, utgiven av SEKWA, 2013, översättning av Marianne Tufvesson

Det är alltid svårt att skriva om böcker som man läser mer med känslan än med tanken och precis så är det för mig med Mãn. Jag hade sedan tidigare läst och hyllat författarens Ru, som självklart hamnade på Topplistan över årets bästa 2011. Därför var förväntningarna på Mãn skyhöga och det var med viss oro jag började läsa. Men redan inledningen fick mig att förstå att min oro var obefogad: ”Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat”.

Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken.

Liksom i Ru får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Texten byggs upp runt specifika ord som återges både på vietnamesiska och svenska i röd text i marginalen. I marginalen finns även titeln som en signatur och som grafisk helhet är sidorna mycket tilltalande.

Minst sagt tilltalande är även språket. Varje litet ord i Mãn är noggrant utvalt för att sammansmälta med och förhöja helheten. Precis som vid tillagandet av de traditionella maträtterna väger författaren orden på våg, smakerna kompletterar varandra, aromen virvlar runt på sidorna och får läsaren att sucka njutningsfyllt. Att läsa Thúys text gör mig outsägligt lycklig.

Medea

Har ägnat dagen åt att läsa Euripides Medea och känner mig rätt så medtagen. Dramat handlar i korthet om Medeas hämnd mot den otrogne maken Jason, vilken består i att hon dödar sina och Jasons två gemensamma söner, samt Jasons nya kvinna, innan hon flyr i en vagn dragen av drakar. Som läsare blir man matt av alla starka känslor som fullständigt styr karaktärernas livsval. Mest intressant är att reflektera över hur kvinnan framställs i texten, både genom Medeas egen röst och i körerna. Hoppas att Medea finns med som kurslitteratur i någon framtida kurs, jag skulle gärna vilja arbeta mer med den här texten.

Munro, den vardagliga mästaren

Nog hade jag väl trott att jag skulle ha hunnit läsa något (för mig) nytt av Munro inför denna Munromaniadag, men så blev det inte. I stället får jag skriva några rader om litteraturpriser och om en av hennes äldre novellsamlingar.

2009 tilldelades Alice Munro Man Booker International Prize för lifetime achievement med motiveringen: "Alice Munro is mostly known as a short story writer and yet she brings as much depth, wisdom and precision to every story as most novelists bring to a lifetime of novels. To read Alice Munro is to learn something every time that you never thought of before". Den sista meningen i motiveringen tycker jag är fantastisk och den stämmer på pricken. Munro är så klok och hon får mig som läsare att känna mig lite klokare än vanligt när jag läser hennes berättelser. Synd bara att det inte alltid sitter i...

Som "den samtida novellkonstens mästare" beskrivs Munro i motiveringen till Nobelpriset, en mycket exakt om än lite trist beskrivning. För visst är Munro helt enkelt mästerlig. Men hon är också mycket vardaglig och nära.

Min favorit, novellsamlingen Nära hem, består av ett urval på tolv noveller ur tre tidigare samlingar. Novellerna handlar om kvinnors vardagsliv och de utspelar sig i kanadensiska småsamhällen. Här får vi följa unga kvinnor som upptäcker sin sexualitet, äldre kvinnor som kämpar förgäves för att inte åldrandet ska märkas och kvinnor som försöker få sina relationer att fungera. Vi möter den fjortonåriga flickan som arbetar som kalkonurtagare över julsäsongen och stiftar bekantskap med sexuell attraktion och homosexualitet. Vi lär känna Roberta som firar Labor Day och reflekterar över sina förhållanden. Och vi möter Georgia, som bedrar och blir bedragen. Alice Munros noveller utspelar sig ibland under kortare tidsperioder, men genom tillbakablickar får vi ändå ta del av stora delar av huvudpersonernas liv. Ofta berättar Munro om brytpunkter i människornas liv, om slumpmässiga händelser och om hur individen får nya insikter och förändras över tid.

Jag känner mig hemmastadd i Munros noveller. Samlingstiteln Nära hem är oerhört träffande eftersom läsandet av Munros noveller omedelbart får mig att minnas människor från min uppväxt i ett litet brukssamhälle. Munros berättelser är så verklighetstrogna att jag ibland tror mig vara en karaktär i någon av dem.

Munro beskriver alla sina huvud- och bipersoners utseende, vilket gör berättelserna lätta att visualisera. Ofta brukar jag störa mig på alltför mycket fokus på utseendet, men när Munro skriver om den attraktive Herb Abbott blir det bara så rätt. Huvudpersonerna karaktäriseras på ett rättframt, lakoniskt sätt, som gör att man genast tycks lära känna dem. Och Munro besitter dessutom förmågan att på ett kortfattat sätt skapa personporträtt som är nyanserade och flexibla. Hennes huvudpersoner växer och utvecklas ofta under berättelsens gång.

Hon verkade stött över allting som inträffade och såg ut som om hon behöll en massa bittra insikter för sig själv.

När etiketten [homosexuell] väl var fastsatt var inställningen till sådana här människor rätt så tolerant och deras färdigheter i inredning, i virkning och i musik uppskattades särskilt av kvinnor.

Om de stora förändringar vi tycker oss genomgå vid större livshändelser som exempelvis vid en separation skriver dock Munro:

"Man gör betydelsefulla förändringar, men man genomgår inte den radikala förvandling som man inbillar sig."

Fokus i alla Munros berättelser är relationer och kärlek. Oftast är det kvinnornas bild hon delger oss. Kärleken är aldrig enkel för Munros huvudpersoner, teman som uppbrott, svek och längtan är vanliga. Munro låter sina huvudpersoner detaljerat beskriva hur de uppfattar relationer och spelet mellan män och kvinnor. Ofta beskrivs t ex hur kvinnor talar om hur man fångar in de motvilliga männen:

"Marjorie och Lily diskuterade äktenskapet. De hade inte mycket gott att säga om det, trots att de ansåg att det var ett tillstånd som ingen borde tillåtas att hålla sig utanför." (ur Kalkonsäsongen)

"Jag tänker på Andrew - hur behandlade jag egentligen honom? Manipulerade situationer så att jag skulle kunna finna fel hos honom, skällde på honom för att sen bli rädd och förlika mig med honom igen."

Gå nu och läs hos andra som idag skrivit om Alice Munro:

och dagarna går
Feministbiblioteket
En dag kanske hon skriver en bok…
Café de la Nouvelle
Västmanländskan
Eli läser & skriver
Cum libris non solus
Lottens bokblogg
Bokmania
Det mörka tornet
Boksnack
Bokmoster
Erikas bokprat
Som ett sandkorn…
Lilla Solberga
Bokdivisionen
Enligt O
Hermia Says
Fru E:s böcker
Kim M. Kimselius
C.M.R. Nilsson

Tematrio - Önskeklappar

Om man ska hinna övertyga familjen, vännerna och tomten om att man behöver fler böcker i julklapp är det bäst att börja i tid. Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!


1. Min första önskeklapp är faktiskt inte en bok utan en hel massa plats för böcker. En läsplatta står högst upp på önskelistan i år, helst en Sony PRS-T3.

2. Jag har fortfatande inte läst Americanah och Öppen stad, två böcker som verkar vara helt fantastiska. Jag vill så klart gärna få dem av tomten.

3. Jag har ju vissa planer att fortsätta läsa litteraturvetenskap, så böcker om litteraturteori och genusnanlys får det gärna finnas i mina paket.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!