Levande och döda i Winsford

Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2013

Jag var lite nervös när jag började läsa den här romanen eftersom jag inte gillade författarens senaste fristående bok Himmel över London. Men den anspänningen släppte snabbt och jag sveptes med av hedens fuktiga dimma, mystiska bilar och andra kusligheter. Levande och döda i Winsford är faktiskt den mest spännande av alla böcker jag läst av Nesser (och jag tror faktiskt att jag läst alla). Den är periodvis ruggigt kårkrypande och jag fick till och med mardrömmar under läsningen.

En medelålders svensk kvinna flyttar in i ett ensligt beläget hus på Exmoor. Hennes enda sällskap är hunden Castor, hunden hon bestämt sig för att överleva. Kvinnan lever under antaget namn och utger sig för att vara författare. Är hon på flykt? Vad har hänt? Varför har hon valt att slå sig ner på den ödsliga heden? I takt med att läsaren får veta vad som föranlett kvinnan att lämna sitt gamla liv får vi också ta del av hennes makes gamla anteckningar om vad som utspelade ig i kretsen kring ett berömt författarpar i Marocko mer än 20 år tidigare..

Kvinnans historia blottläggs i ofta förekommande tillbakablickar, berättelsen rör sig i spiraler, en del snäva, andra vida. Läsaren får lära känna både döda och levande i kvinnans tidigare liv och på heden. Döden är hela tiden närvarande i berättelsen, ibland på ett högst vardagligt, sorgligt sätt, ibland på ett kusligt sätt.

Nessers typiska lite gammaldags, rustika språk har anpassats något till den kvinnliga berättarrösten, men har fortfarande kvar sin karaktär. Tillsammans med den spännande handlingen driver språket läsaren framåt i ett högt tempo, det här är en roman man inte gärna lägger från sig.

Trots den rafflande handlingen, de realistiska personporträtten och det härliga, nesserska språket är det ändå framför allt den ödesmättade stämningen och miljöbeskrivningarna som väcker min förtjusning. Jag kan känna hedens väta och kyla och öknens soliga hetta inpå bara skinnet. Särskilt uppskattar de exakta och realistiska skildringarna av Exmoor med dess underbara vilda ponnyer, jag känner igen mig från mitt eget besök i trakten kring byn Brendon.

Sammantaget är Levande och döda i Winsford en rafflande berättelse om hur människor formas av sin historia.

Andra som läst är Corren, och dagarna går.

Lyssna på Pawana

Om ni inte hinner läsa kanske ni hinner lyssna. Missa inte Le Clézios Pawana i växelvis uppläsning av Jan-Olof Strandberg och Staffan Göthe i Radioföljetongen, P1, 7-9 oktober. Den här berättelsen är en av de vackraste och sorgligaste jag läst, det är därför jag tjatar om den.

Andarnas hus - 40 år efteråt

Inspirerad av Bokmania vill jag också idag fokusera på att minnas offren för militärkuppen i Chile, som ägde rum 11 september 1973.

Andarnas hus av Isabel Allende

Andarnas hus är en släktkrönika som spänner över flera generationer och utspelar sig i Chile, från 1900-talets början fram till militärkuppen 1973. Vi får höra flera personer berätta om familjen Trueba, urfadern Esteban, dotterdottern Alba och en allvetande berättarröst. Esteban är en maktfullkomlig, kolerisk, konservativ man som tillhör den chilenska överklassen, jordägarna. Han gifter sig med den klärvoajanta Clara och de får tre barn tillsammans. Estebans relation till Clara och barnen präglas av främlingsskap och konflikter, han kan inte acceptera barnens vänsterorientering och solidaritet med de egendomslösa. I samband med militärkuppen tvingas dock Esteban att omvärdera sin tidigare inställning.

Andarnas hus innehåller en härlig blandning av realism och magi, fantasirikedom och färgstarka personporträtt. Berättelsen böljar fram, handlingen fängslar omedelbart och kontrasten mellan burlesk humor och plågsamt realistiska beskrivningar gör denna roman till ett mästerverk. Man pendlar mellan skratt och gråt under läsningen och man önskar att boken aldrig ska ta slut. Själv upplever jag de magiska inslagen som mjuka, fluffiga moln, som gör att jag står ut med att läsa om tortyrkammare och övervåld. Om de magiska inslagen säger författaren själv:

"Det var på den tiden då den mänskliga naturens dolda krafter och den gudomliga humorn fungerade ohejdade och åstadkom ett tillstånd av kris och förskräckelse för fysikens och logikens lagar." (sidan 238)

Författaren målar med svepande penseldrag och välfyllda penslar personer, som var och en har en unik personlighet. Esteban, Clara, Blanca och Alba är karaktärer man inte glömmer i första taget. Om Estebans syster Férula kan man läsa denna underbara beskrivning:

"Hon hade inget utrymme för små bekymmer, obetydligt groll, förtäckt avund, barmhärtighetsgärningar, färglös tillgivenhet, älskvärd artighet eller vardagliga hänsyn. Hon var en av de varelser som är skapta för en enda stor kärlek, för överdrivet hat, för apokalyptisk hämnd och för den mest sublima heroism, men hon kunde inte förverkliga sin romantiska kallelse utan hennes liv förflöt banalt och grått, instängd i ett sjukrum, med besök i eländiga hyreskaserner och med sinnrika bikter där denna stora, yppiga kvinna med hett blod, skapad för moderskap, för överflöd, handling och glöd sakta gick förlorad." (sidan 101)

Att vi får höra flera röster berätta om familjens liv gör berättelsen nyansrik och mer realistisk. Som läsare får man emellanåt små vinkar om vad som kommer att hända i framtiden, vilken leder till att man blir än mer nyfiken. Språket är vackert, meningarna vindlar fram och kräver att man låter sig svepas med.

Trots att romanen uppenbarligen handlar verkliga händelser och personer, som president Allende och general Pinochet, nämns de aldrig vid namn. Det här gör berättelsen mer allmängiltig och tidlös. Samtidigt finns här detaljerade beskrivningar av händelser, som ägt rum; jordbävningen, militärkuppen och begravningen av poeten Pablo Neruda är några av dem.

Kort sagt är Andarnas hus en helt underbar latinamerikansk skröna, som utspelar sig mot bakgrund av landets våldsamma politiska situation. Här finns en lockande blandning av realism och magi, fantasirik berättarglädje och fängslande personporträtt. Andarnas hus är en av de bästa romaner jag läst - någonsin.

Teddy på ridläger

Teddy på ridläger text av Lin Hallberg, illustrationer av Margareta Nordqvist, utgiven av Rabén & Sjögren, 2013

För ett år sedan fick dottern första boken om Teddy i födelsedagspresent av unga fröken Fiktiviteter. Nu, ett år senare, har vi läst ut bok nummer åtta i serien om Teddy. Och dottern visar inga tecken på att tröttna. Det gör inte jag heller. Lin Hallbergs serie om Teddy är faktiskt inte bara dotterns, utan även min favorit. Förvisso handlar böckerna i hög grad om hästar, men de berör även andra viktiga saker som kamratrelationer och familjekonstellationer. Huvudpersonen Elsa är en riktigt bra person att identifiera sig med. Hon har lätt att ta till tårar när hon känner sig utanför eller orättvist behandlad, hon är rädd för att galoppera för fort och hon älskar alla djur. Just blandningen av rädsla och mod uppskattar både dottern och jag.

I Teddy på ridläger får Elsa äntligen åka på ridläger tillsammans med bästisen Kajsa. Dessutom får tjejerna ta ansvar för alla djuren hemma hos Elsa på Ängalyckan. Och det finns en hel del djur på Ängalyckan; två hästar, en gris, två katter, två kaniner, tre hönor och ett lamm. Och alla ska de ha mat och fint städat i sina bon. På ridlägret får Elsa lära sig att hoppa med Teddy, något som visar sig vara nästan lite för spännande. Och spännande är det verkligen också den sista natten då alla ska sova över på höloftet.

Texten i Teddy-böckerna har ett bra driv och handlingen är precis lagom spännande. Alla hästreferenser passar perfekt för en åttaåring som ridit ett tag. Illustrationerna är svart-vita och mycket charmiga. Djuren är så gulliga att man vill ha dem alla.

Böckerna om Teddy rekommenderas varmt till alla hästintresserade barn. Och till alla föräldrar som minns hur det var att vara på ridläger när man var liten.

Tematrio - Tunnisar

Alla böcker håller tack och lova inte tegelstensformat, det finns mycket bra av det tunnare formatet också. Berätta om tre minnesvärda tunnisar (kortromaner, långnoveller c:a 50-150 sidor)!

1. Hunden av Kerstin Ekman är en poetisk, vacker berättelse om en valp som råkar komma bort från sin mamma och husse. Hunden växer upp i skogen och får leva på det naturen erbjuder. Oerhört vackra naturskildringar och en underbar gestaltning av hur ett djur upplever världen. Min favoritekman.

2. I Förvandlingen av Franz Kafka vaknar Gregor Samsa en morgon och upptäcker att han förvandlats till en insekt. Huvudpersonen och läsaren fångas omedelbart i en surrealistisk drömkänsla, där man inte vet vad som är verkligt. Den absurda berättelsen framförs i lättläst, saklig ton. Detta är en fantastisk novell om människans utsatthet, familjens sammanbrott och om samhällelig stigmatisering.

3. Första delen i trilogin om familjen Löwensköld, Löwensköldska ringen, av Selma Lagerlöf är en tunn, men mycket stämningsfull, ödesmättad berättelse. Den ring general Löwensköld fick av konung Karl XII begravs med honom, men stjäls senare ut graven av en fattig bonde. Därefter vilar en förbannelse över ringen, som drar olycka över alla som har den i sin ägo. Värmländsk gotik när den är som bäst.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!