söndag 1 september 2013

Jorden Runt IV - Europa

Hoppa ombord, det är dags för avfärd. Vi håller oss hemmavid i Europa under september, hoppas att ni hittar något att läsa som passar er. I slutet av månaden skriver jag ett inlägg och ber er kommentera med länkar till det ni skrivit under första resstoppet. Texterna om böckerna är lånade från förlag/bokhandel.


Andrej Platonov - Lyckliga Moskva (Ryssland)

Moskva Tjestnova är fallskärmshopperska, madonna och hora. Hon är en inkarnation av den lyckliga sovjetmänniska som Stalin beordrar fram i början av 1930-talet. Med blodfull erotisk entusiasm offrar hon bokstavligen sin kropp åt den nya staten och dess av umbäranden och slagord stympade män. Hon lever i symbios med den stad hon är uppkallad efter ett kaotiskt, överbefolkat Moskva, som är tungt av reliker och avskräde och samtidigt stolt axlar rollen av den förverkligade utopins kronjuvel.

Romanen Lyckliga Moskva är en berättelse inifrån denna stad, skriven i absolut realtid. Här möter vi en samling figurer som alla befinner sig i ett ständigt pågående ställningstagande, som handlar om att överleva från sekund till sekund. Utan att dö av skam eller svält. Och de kan inte ens klänga sig fast vid sitt förflutna för alla minnen är obrukbara i den nya tiden.

Att läsa Andrej Platonov är att möta en författare som med förtvivlans energi försöker bygga sig en modell i skala 1:1 av sin egen verklighet, i samma takt som han lever den. Och plötsligt inser den förundrade och gripne läsaren att själva den egendomliga, svårfångade stilen som Platonov skapar av sentiment, förvirring och politisk retorik också är en människa. En människa som du och jag, som på ömma fotsulor försöker ta sig fram genom det kaotiska 30-talets Moskva, eller genom nutidens Sverige.


Silvia Avallone - Stål - (Italien)

De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.

Stål är en gripande skildring av två unga flickors vänskap och hur de tillsammans möter omgivningens krav och förväntningar. Samtidigt ger romanen en storslagen nutidsbild av livet på Italiens baksida.


Astrid Rosenfeld - Adams arv (Tyskland)

Adams arv är en energifylld och härligt komisk debut. Historien tar sin början med den åttaårige Eddy. Man vet inte mycket om hans far, hette han Sören eller Göran? Hans mor går under epitetet kvinnorörelsens antikrist och ville egentligen bara bli gravid, så vem bryr sig om fadern? Eddy får av sina morföräldrar, Lara och Moses, alltid höra hur lik han är sin morfars bror, gammelmorbror Adam. Familjen för ett kringresande liv där mammans nya man säljer falska fossiler till frustrerade hemmafruar. Eddy växer upp i det här kaoset och blir en olycklig slacker.

Efter mormoderns död hittar Eddy ett manuskript som tar honom och läsaren tillbaka till farbror Adams liv, först i 30-talets Berlin och senare i det ockuperade Polen under 40-talet. När Adam var ung, förälskade han sig i Anna - som snart försvinner i samband med de judiska pogromerna. Adams mormor tar hjälp av en hög officer i den nya naziregimen och han ser till att Adam får en ny identitet och kan ta upp sitt sökande efter Anna i Polen.

Astrid Rosenfeld är född i Köln 1977. Efter gymnasiet tillbringade hon två år i Kalifornien innan hon flyttade till Berlin för att utbilda sig till skådespelare. När hon insåg att hon faktiskt var en ganska dålig skådespelare, bestämde hon sig för att skriva och finansierade detta genom att arbeta som castingagent, vilket inte minst märks i hennes otroliga blick för detaljer och skruvade karaktärer.


Hilary Mantel - Wolf Hall (England)

"Det är en mästerlig prestation, ett litterärt storverk /.../ Det är väldigt sällan man läser en så levande historisk roman /.../ En sexa om jag tänker efter" - Yukiko Duke, Gomorron Sverige "... en oerhört skicklig iscensättning av 1500-talets England och det klaustrofobiska, dödliga och samtidigt tidlösa spelet i den yttersta maktens innersta rum. Trots att läsaren sitter med historiens facit blir berättelsen svårt spännande. Det är, i all enkelhet, ett bevis på mycket hög litterär kvalitet." Peter Fröberg Idling, Tidningen Vi England, 1530-tal. Kung Henrik VIII kan bara tänka på en sak, han måste ha en son. Hans drottning Katarina har bara skänkt honom en dotter. Nu vill han skiljas och istället gifta sig med Anne Boleyn. Men han måste få påvens godkännande och han skyr inga medel. Det gör inte heller Thomas Cromwell, kungens närmaste man och denna berättelses märkliga hjälte.

Brittiska Hilary Mantel har skrivit flera böcker men fick år 2009 sitt stora genombrott med den historiska romanen Wolf Hall. Och vilket genombrott! Wolf Hall belönades med prestigefyllda Man Booker Prize och flera andra stora utmärkelser. Tidningarna utnämnde boken till årets bästa roman och Hilary Mantel till årets författare. Romanen är också den Man Booker Prize-vinnare som sålt bäst genom tiderna.

Wolf Hall är första delen i en trilogi och uppföljaren Bring Up the Bodies kommer på svenska våren 2014. Även Bring Up the Bodies fick Man Booker Prize och Hilary Mantel blev den tredje författaren någonsin att vinna Man Booker Prize två gånger.


Jean-Marie Gustave Le Clézio - Pawana (Frankrike)

Pawana, valfisk på nattick-indianska, bygger på en autentisk historia om valfångaren Charles Melville Scammon som, efter att 1856 ha upptäckt den lagun i Mexiko där gråvalarna årligen samlades för att kalva, beslöt att utrota dem. Efter att senare ha insett sitt oåterkalleliga misstag, ägnade han återstoden av sitt liv åt att skydda valarna.

Nobelpristagaren i litteratur 2008, den franske författaren J. M. G. Le Clézio, föddes i Nice 1940. Han har sedan debuten 1963 skrivit ett fyrtiotal böcker: romaner, noveller, essäer, sagor. Förlaget har tidigare utgivit Afrikanen, Allt är vind, Raga, Hungerns visa och Färder i filmens värld.

lördag 31 augusti 2013

Nattsidan

Nattsidan av Joyce Carol Oates, utgiven av Novellix, 2013

Berättarjaget och hans kollega Perry Moore arbetar med att undersöka och kartlägga personer som utger sig att vara förmedlare av röster från andevärlden. Moore står för ett utpräglat materialistiskt tänkande och ser ingen anledning att betvivla att mediet Fru A. är en bedragerska. Berättaren är dock lite mer tveksam, vissa saker inträffar vid seanserna som skrämmer och är svåra att förklara. Moore tvingas dock mycket bryskt att omvärdera sin position då någon han tidigare känt dyker upp under en seans...

Nattsidan är berättad i dagboksform, vilket ger ett mycket autentiskt intryck. Berättelsen är en klassisk skräckhistoria som utspelar sig i USA under slutet av 1800-talet. Den ruggiga stämningen, där fantasi och verklighet blandas samman, byggs mycket skickligt upp med små medel. Som läsare blir man nästan mot sin vilja indragen i berättelsen som inte släpper taget förrän långt efter sista bokstaven.

Sammantaget är Oates som novellförfattare sparsam och stram med orden. Ändå lyckas hon i detta lilla format förmedla ett vetenskapligt resonemang kring verklighetens beskaffenhet, berätta en ruskigt fängslande historia och gestalta människans sökande efter svar på de eviga frågorna. Mästerligt.

fredag 30 augusti 2013

Märtas hästbok

Märtas hästbok av Erika Eklund Wilson, utgiven av Bonnier Carlsen, 2011

Märta-böckerna är dotterns favoriter när det gäller att läsa själv. Märta är en försiktig, ganska rädd tjej som älskar hästar. Böckerna om Märta handlar om att som är roligt och allt som är läskigt med hästar. Det är så klart roligt att vara i stallet tillsammans med kompisar och det är mysigt att gosa med favorithästen. Men att galoppera på en envis häst som inte lyder är otäckt. Och ridlärare som gormar kan också verka lite farliga i början. Allt eftersom lär sig Märta mer om hästar och hon blir också mer och mer modig. De andra böckerna i Märta-serien vi läst är: Märta börjar rida, Märta galopperar och Märta och stallkompisarna. I Märtas hästbok skriver Märta ner alla svåra hästord och berättar allt hon kan om hästar. Boken innehåller mycket kunskap samtidigt som den är lätt och rolig att läsa.

Dottern är verkligen mycket förtjust i böckerna om Märta. Jag tror att hon känner igen sig lite och att det varit skönt att läsa om en hästtjej som faktiskt är rädd ibland. Texten är lättläst, skriven i korta meningar med relativt stor stil och mycket luft på sidorna. Handlingen är spännande och illustrationerna är tokroliga i sin naiva stil. Dottern läser och fnissar och visar roliga detaljer i bilderna. Böckerna passar perfekt för nybörjarläsaren med intresse för hästar och rekommenderas av dottern som tycker att alla som gillar hästar borde läsa dem.

onsdag 28 augusti 2013

Reselektyr

Det bidde tyvärr ingen Tematrio den här veckan, allt är lite extra stressigt och rörigt just nu.

Men jag kan i alla fall bjuda på en bild av min lektyr under första resestoppet i vår Jorden Runt-resa som startar på måndag.

måndag 26 augusti 2013

Torka aldrig tårar utan handskar

Torka aldrig tårar utan handskar - Döden av Jonas Gardell, utgiven av Norstedts, 2013

Så har jag då både sett TV-serien och läst (lyssnat på) alla delarna av Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell. Jag har också vunnit signerade exemplar av alla böckerna och väntar på att få dem i min postlåda. När jag nu ska skriva om böckerna vet jag inte riktigt vad jag ska kalla inlägget. Det blir inte någon regelrätt recension, kanske kan man kalla det för en personlig reflektion. För det här inlägget kommer att bli både personligt och privat.

1982 tog Rasmus studentexamen efter treårig humanistisk linje på Solbergaskolan i Arvika. 1982 tog jag studentexamen efter treårig humanistisk linje på Solbergaskolan i Arvika. Vilken total förvirring det medför när en fiktiv text plötsligt tycks handla om en själv, eller i alla fall om ens närstående. Jag kände mig omkullvält när jag såg inledningen av TV-serien och kände igen mig. Och eftersom boken nästan handlar om mig läser jag den utifrån det perspektivet. Minsta lilla fel stör mig (Gardell vet t ex inte att man säger Åmot med betoning på båda stavelserna och inte Åmotfors med betoning på första stavelsen). Men de små felen är så pyttiga jämfört med allt som är rätt! Beskrivningen av Domuskaféet är exakt och på denna plats tillbringade jag stor del av skoltiden. Ja, tyvärr just den tid jag borde varit i skolan. Jag träffade nämligen min nuvarande man i skolan och därefter hade vi viktigare saker för oss än att gå i skolan. En annan sak som tack och lov inte stämmer är att Rasmus gick i min klass. Det gick bara en kille i klassen och han reste aldrig till Stockholm. Så jag kände inte Rasmus "på riktigt".

Miljöskildringen i romanserien är således fantastisk. Stämningen i byhålan Koppom är exakt återgiven,  jag känner så oerhört väl igen mig både i samhället och bland befolkningen. Gardell har fått en del kritik för övertydlig symbolik med den vita älgen, men den kritiken kommer ju från folk som inte var med. Den vita älgen spelade stor roll under min uppväxt, folk åkte på älgsafari för att försöka få syn på den o s v. För en gångs skull stör mig övertydlig symbolik inte alls. Om berättelsen utspelar sig i västvärmland måste älgen helt enkelt vara med.

Förutom igenkännandets förvirring väckte Torka aldrig tårar stor skam hos mig. Skammen att ha glömt! Jag befann mig aldrig i närheten av någon som drabbades, men jag minns ju så väl allt som skrevs i tidningar och diskuterades på TV. Jag minns hur vissa drabbades medan andra fick skylla sig själva. Tack och lov minns jag också hur vidrig jag tyckte att uppdelningen mellan de oskyldiga och de skyldiga var. Och jag minns rädslan, paniken innan man visste hur man kunde bli smittad. Jag minns Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård. Eller rättare sagt, jag minns nu när jag blivit påmind. Och jag är tacksam över påminnelsen även om jag gråtit floder då jag lyssnat på Gardells uppläsning.

Som litteratur är Torka aldrig tårar lättläst och gripande, som vittnesdokument är den ovärderlig. När Gardell håller sig till sin berättelse blir man berörd, när han beskriver tidsandan blir man omskakad. Gardell hamrar frenetiskt in sitt budskap och det är ett budskap som måste predikas tills alla förstår. Kärlek och tolerans är till för alla. Kärlekshistorien mellan Rasmus och Sebastian är underbart berättad, Paul är härligt överdriven utan att be om ursäkt för det, Bengt har precis lagt världen (i alla fall Sverige) för sina fötter när han får beskedet, sorgen är ofantlig när vännerna tvingas att bära varandras kistor. Torka aldrig tårar är helt enkelt ett storverk.