måndag 19 augusti 2013

Tematrio - sommarens läsning

Sommaren går obönhörligen mot sitt slut, dags att summera lite. Jag har läst en blandning av allt möjligt med särskilt fokus på svensk litteratur och noveller. Berätta om tre bra böcker ni läst i sommar!

1. Jag måste så klart ta med dotterns favoriter först på listan - Tam Drakriddare! Jo Salmson har lyckats få min dotter fullständigt galen i att läsa om drakar. Nu ska vi låna de andra serierna av Salmson på bibblan. Och kanske köper vi den nya.

2. Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn föll jag pladask för. Den bästa dagen är en litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv, ett år då hon kämpar mot homosexuella impulser och bottenlöst självhat.

3. Flera noveller har jag läst under sommaren och jag vill gärna lyfta fram Novellix amerikanska klassikerfyra, D H Lawrences Pojken & gunghästen samt den kinesiska novellsamlingen Solskenet i munnen.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

tisdag 13 augusti 2013

Tarmtömning och tankemöda - Ulysses II

Så har jag då äntligen gjort bekantskap med Leopold Bloom, en mycket vardaglig, medelålders, lite ärrad Odysseus. I kapitel fyra fixar Leopold frukost åt frugan Molly, blir sugen på njure, införskaffar sagda njure och bränner vid den. Samtidigt samtalar han med katten och tänker på den begravning han senare ska på. Efter att noggrant ha tömt tarmen och torkat sig med dagens tidning (snygg känga där) ger sig Bloom ut på stan igen i kapitel fem, som till stor del handlar om begravningen efter en vän och funderingar över döden, livet, kyrkan och Gud. "En hel del tilldrar sig i denna exkrementiösa bok, men inget händer" som Sara Danius skriver i en mycket intressant recension i DN.

Och så har jag då även stött på de inre monologer som Ulysses ofta omtalas för. Och de är verkligen speciella. Jag har ju läst en del romaner tidigare som baserats på inre monologer (Svält av Hamsun, Den omoraliske av Gide, Fallet av Camus, Om natten i Chile av Bolaño), men jämfört med monologerna i Ulysses är dessa tillrättalagda. Joyce skriver i stället som människor verkligen tänker, d v s med en massa halvtänkta element huller om buller. Och så emellanåt en lysande klar tanke, klokare än allt annat jag läst. Jag förvirras och förtjusas om vartannat.

måndag 12 augusti 2013

Tematrio - Yrkestitel

Eftersom jag idag börjat på nytt jobb (verkar mycket lovande) firar jag med en repris av en tidigare trio. Dags för ett tema om yrkestitlar således berätta om tre romaner/böcker/texter som innehåller ett yrke i titeln.

1. En handelsman i blod av Yu Hua handlar om fabriksarbetaren Xu Sanguan som drygar ut sina inkomster genom att sälja blod till det lokala sjukhuset. Pengarna använder han till att uppvakta den vackra Xu Yulan. Men äktenskapet med stadens frityrdrottning blir inte som Xu Sanguan har tänkt sig. Svartsjuka och bitterhet förgiftar familjen, och i spåren av översvämningar och hungersnöd tvingas han att återvända till sjukhuset allt oftare.

2. Kommissarien och tystnaden av av Håkan Nesser är femte boken i serien om Van Veeteren. Här handlar det om unga flickor som försvinner från ett sommarläger hos den obskyra sekten Det Rena Livet. Minns den som mycket bra.

3. Prästungen av Göran Tunström är en av de vackraste barndomsskildringar jag läst. Det var länge sedan nu och jag tror att det börjar bli dags att läsa om allt av Tunström. Jag tror att en del av er missat denne fantastiske författare - gör inte det!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Ett nytt liv

Snart dags för första dagen på det nya jobbet. Med tanke på nattens alla kaotiska drömmar, håller jag tummarna för att det ska gå bra. Kanske vill ni låna mig en liten tumme? Inlägg med en tematrio kommer förhoppningsvis senare...

söndag 11 augusti 2013

Från verklighetens stränder: Agnes von Krusenstjernas liv och diktning

Från verklighetens stränder: Agnes von Krusenstjernas liv och diktning av Anna Williams, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2013

Under A-kursen i litteraturvetenskap läste vi några artiklar av Anna Williams, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, som inspirerade mig mycket. Därför skrev jag min "A-uppsats" om Alfhild Agrell. När jag såg att Williams skrivit en tjock lunta om Agnes von Krusenstjerna blev jag så klart mycket intresserad. Agnes var ett blankt kort för mig, jag har hennes Pahlensvit, men har inte kommit mig för att läsa den. Efter att ha läst Williams digra arbete om Agnes är jag desto mer motiverad att läsa något av författaren.

I Från verklighetens stränder gör Williams en omfattande och djuplodande genomgång av Agnes liv och hennes skrivande, med frågeställningar om hur den levda erfarenheten blir till litteratur. Williams utgår från en del tidigare ej använt personligt material (brev, dagböcker) och den bild hon förmedlar av Agnes är komplex och intressant. Williams berättar om Agnes uppväxt, relationer i familjen, vänskapen med Ellen Key, det emellanåt stormiga äktenskapet med David Sprengler och sjukdomsepisoderna.

Vem var då Agnes von Krusenstjerna? Ja, kanske det bästa med Från verklighetens stränder är att man faktiskt inte kan svara enkelt och entydigt på den frågan efter att ha läst boken. Agnes tillåts vara kluven, komplex och lite undflyende. Född i en adlig familj och bärare av anlag både för författande och psykisk labilitet framstår Agnes som en udda i figur bredvid samtidens arbetarförfattare som t ex Moa Martinson och Ivar Lo-Johansson. Inte heller bland modernisterna passade Agnes till fullo in då hennes uttryckssätt var traditionellt. Hon hyllades dock av modernisterna "för att hon utan skygglappar skildrade den nya tidens psykologiskt mångbottnade människa" (s 15).

Men även om Agnes inte tillhörde arbetarförfattarna var hon ingalunda opolitisk. Hon skrev om sin egen borttynande överklass och hon skrev om sexualitet på ett sätt som i hög grad upprörde samtiden. Likt författare som Elin Wägner och Elise Ottosen-Jensen skrev Agnes framför allt om kvinnorna och om frågor som berörde dem. Samtidigt var Agnes mycket marknadsmedveten och angelägen att tilltala en stor publik. Och det som sålde var långa berättelser som gavs ut i delar med jämna mellanrum. Agnes sviter var mycket populära i sin samtid, även om de idag tycks vara tämligen olästa. Blandningen av traditionell berättarstil och upprörande inslag av sexuell karaktär sålde, då liksom idag. Men att framställa Agnes som enbart driven av att tjäna pengar och bli berömd är heller inte rättvist. Redan i unga år skrev Agnes i en skoluppsats att hon ville skriva; släktskapet med Eric Gustaf Geijer gjorde henne född till författare.

I slutet av boken jämför Williams de stridigheter som utlöstes av Agnes romaner med vår tids diskussioner om vad man får eller inte får skriva. Williams ser Agnes som en föregångare till författare som Maja Lundgren, som med sin självutlämnande Myggor och tigrar väckte debatt, en debatt som tydligt präglades av författarens kön och position på den litterära arenan.

Att läsa Från verklighetens stränder har varit ett långdraget projekt som emellanåt störts av semesterresor och sjukdomar. Därför har jag ibland fått göra lite omtagningar. Men för att vara en text som präglas av författarens mycket korrekta akademiska ansats, är den förvånansvärt fängslande och roande. Jag hoppas att fler än jag läser Williams och att vi kanske så småningom kan ha en liten bloggutmaning med tema Agnes von Krusenstjerna.

Andra som läst och tyckt till: Ingrids boktankar, SvD.