Tematrio - Serier

Det skulle tyvärr passat med sjukdom som tema den här veckan, men det blir ju för deppigt. Bättre att försöka hosta och snörvla sig genom några serier. Berätta om tre bra serier/grafiska romaner!


1. Persepolis av Marjane Satrapi var min första i genren. Jag är oerhört imponerad över hur små medel författaren använder för att skapa inre bilder hos mig som är klart mer detaljerade och realistiska än de schematiska teckningarna i boken. Kort handlar Persepolis om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck.

2. Mats kamp av Mats Jonsson är en socialrealistisk skildring fylld av både humor och vrede. Här utdelas en hel del råsopar mot dagens statussamhälle, familjen som ett projekt och den allmänna sociala nedrustningen. Världens bästa skitskola och lärarnas arbetssituation får rejäl och välförtjänt kritik samtidigt som författaren belyser både klass- och könsaspekter i vår samtid. Kanonbra!

3. Inledningsvis var jag ganska skeptisk till att läsa Jane Eyre i Amy Corzines tappning, men faktum är att jag gillade serieversionen. Naturligtvis går en del stämning förlorad och berättelsen blir något ytligare, men jag dras ändå in i handlingen och känner med huvudpersonerna. I en serieroman blir det av naturliga skäl mycket fokus på dialoger och en del annan text försvinner. Ibland blir det lite stolpigt, men för det mesta fungerar det förvånansvärt bra i Jane Eyre.

Min bokhylla

Uppdaterar min boklista hos bokhyllan.com och upptäcker att någon införskaffat 130 böcker sedan sist! Vem kan det vara? Det kommer att ta sin tid att sammanställa den nya listan, pust.

Bästa krigs- och kärleksserien

Bästa serien om krig och kärlek från tidigt 80-tal. Minns ni?

Den ultimata akademiska serien

Det var helt klart bättre förr. Bättre är Betygsjakten från 70-talet blir det inte :)

Tematrio - Frankrike

Som jag tidigare utlovat är temat för veckan franskt för att dra ut lite på det franska firandet. Jag väljer att skriva om tre nobelprisade fransmän, ni kan välja vad ni vill så länge det finns något franskt i det hela :)

1. Den omoraliske av André Gide är ett mycket intressant psykologiskt porträtt av en man som hamnar i själslig obalans. Michels förändring från att vara en hämmad, intellektuell samhällsmedborgare till att bli en egocentrisk, skrupelfri livsnjutare kan förklaras både med psykologiska och med samhälleliga faktorer (kolonisation). "Beklaganden, samvetskval, ånger, det är nyss undfången glädje, sedd från baksidan".

2. Främlingen av Albert Camus: "Idag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte." Så inleds denna berömda kortroman, som skildrar en liknöjd ung mans närmast slumpartade väg till giljotinen. Romanen gestaltar den likgiltighet och normlöshet som präglar en ung människa, som alienerats från allt och alla, inklusive sig själv. Denna roman bör läsas och begrundas av alla.

3. I Afrikanen berättar Le Clézio om hur han som åttaåring reser till Nigeria för att träffa den far han inte sett sedan han var liten. Fadern har under krigsåren arbetat under oerhört påfrestande villkor i Afrika, vilket skapat en stram, auktoritär hållning. Detta är en mycket fin, nyanserad beskrivning av en komplicerad far-sonrelation.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!