Frankrikes dag

Eftersom det är Frankrikes nationaldag borde bloggen bjuda på ett initierat och inspirerat inlägg om fransk litteratur. Men jag är alltför upptagen av att läsa för att skriva så särdeles mycket. Här kommer i stället lite kortfattade tips på läsvärda franska romaner. Vill ni ha tips på fler skickar jag er helt enkelt till finfina förlagen Sekwa och Elisabeth Grate.

Madame Bovary handlar om den unga Emma som gör allt för att undkomma äktenskapets och moderskapets tristess. Ofta har hennes osedliga leverne debatterats och även hennes vana att läsa sentimentala romaner. Själv tycker jag att det i vår samtid är intressant att se hur konsumism beskrevs redan i mitten av 1800-talet. Den nya översättningen kommer snart i en snygg pocketutgåva.

I Thérèse Raquin undersöker författaren Zola likt en vetenskapsman hur två olika temperament påverkar varandra när han låter den nervösa Thérèse stöta samman med den blodfulle Laurent. Romanen är typisk för sin tid och präglas av både positivism och darwinism, men den är helt klart läsvärd än idag.

Candide av Voltaire är en satirisk pikareskroman, utgiven första gången 1759. Den driver med tanken att vi lever i den bästa av världar och betonar att man endast kan nå framgång genom hårt arbete. Detta är en av upplysningens stora romaner, som innehåller kritik mot klassamhället och kyrkan. Dessutom är romanen hysteriskt rolig med sin groteska handling.

Pawana av Le Clézio är en vacker, sorglig berättelse som på ett fint sätt speglar författarens stil och engagemang mot förstörelse och förtryck. Le Clézio kombinerar underskön prosa med skildringen av fullständigt vedervärdiga händelser. Under läsningen blir jag djupt bedrövad över människans förutbestämmelse att förgöra livets uppkomst. 

Med livet framför sej av Émile Ajar handlar om en pojke och hans relation till en döende mor. Här blandas tragik med komiska inslag på ett hjärtskärande sätt och här gestaltas hur kärlek uppstår på platser man inte väntar sig att finna den. En livsbejakande bok om ett barns inneboende styrka och förmåga att tillgodogöra sig de kärlekssmulor som bjuds.

Fallet av Albert Camus har formen av en lång monolog och texten kräver en läsare som söker förståelse. Ty, det riktigt utmanade med läsningen av denna bok är att inte distansera sig från den obehagliga huvudpersonen Clamence, utan att våga se hur allmänmänskliga en del av hans tankar och känslor är. Camus verkliga testamente, enligt Horace Engdahl.

Tre starka kvinnor av Marie NDiaye är en roman om identitet, relationer och makt. De tre kvinnornas livsberättelser återspeglar sig i varandra på mer eller mindre subtila sätt. Beröringspunkter är utsatthet, främlingskap och relationer mellan män och kvinnor. På olika sätt domineras kvinnornas liv av andras förväntningar och krav och under ytan bubblar mäns våldsamhet, våldet som riktas mot kvinnor.

Reaktorn av Élisabeth Filhol är en av förlagets obehagligaste och mest angelägna utgivning. Romanen handlar om de människor som arbetar på kärnkraftverken runt om i Europa. I Frankrike är de anställda av bemanningsföretag, deras arbetsvillkor är urusla och säkerheten blir därmed likaså. Skrämmande läsning.

Bonjour tristesse av Françoise Sagan handlar om ett sommarlov vid Rivieran. Här tillbringar den 17-åriga Cécile dagarna med att sola, bada och flirta med Cyril. Sedan modern dog har Cécile blivit faderns livskamrat. När en rival om fadern dyker upp fylls Cècile av ambivalenta känslor och hon utformar en intrikat och grym plan för att bli kvitt den nya kvinnan. Denna insiktsfulla och ärligt skärskådande roman skrev författaren vid 17 års ålder!

Svensk sommar när den är som bäst

Svensk sommar när den är som bäst innehåller inte bara en massa solande och badande utan även en massa läsande. Ska jag vara helt ärlig klarar jag mig fint utan både sol och bad. Efter en hel del velande har jag bestämt mig för att läsa svenskt i sommar och jag ska verkligen försöka att till största delen plocka böcker bland mina olästa i bokhyllan.

Hittills i sommar har jag läst:
Amerikauret - Vibeke Olsson
Att föda ett barn - Kristina Sandberg
Den bästa dagen är en dag av törst - Jessica Kolterjahn
Vänner och älskare - Theodor Kallifatides

På listan över tänkbara böcker finns:
Sörja för de sina - Kristina Sandberg
Nattfjäril - Jessica Kolterjahn
Kärleksroman - Carina Burman
Allt som återstår - Elin Boardy
Från verklighetens stränder: Agnes von Krusenstjernas liv och diktning - Anna Williams
När förnuftet sover - Inger Alfvén
Fru Björks öden och äventyr - Jonas Gardell
Fru Sorgedahls vackra vita armar - Lars Gustafsson
Här ligger jag och blöder - Jenny Jägerfeld
Aliide, Aliide - Mare Kandre
Faunen - Anna-Karin Palm
Drömfakulteten - Sara Stridsberg
I skuggan av oron - Kerstin Thorvall
Från Signe till Alberte - Kerstin Thorvall
Innan floden tar oss - Helena Thorfinn
Maskrosbollen - Göran Tunström
Jag vill inte tjäna - Ola Larsmo

Naturligtvis skulle jag även vilja ha med Springa med åror, Ingenbarnsland, Sång till den storm som skall komma, Väldigt sällan fin m fl, men tyvärr har jag inte dem i min bokhylla. I alla fall inte ännu... Och dessutom fick jag tips på andra intressanta författare under den gångna veckan.

Vilka av böckerna tycker ni att jag absolut inte ska missa?

Ris och ros - Anna Karenina och Erövraren

Häromdagen hyrde jag den nya Anna Karenina och slog mig ned i soffan förberedd på ett rejält snyftkalas. Men så blev det ju inte alls. Filmen är mycket konstfärdigt gjord och utspelar sig på en scen med rekvisita, dekor osv. Och formen tar fullständigt över, handlingen och personteckningen hamnar helt i bakgrunden. Tyvärr, tyvärr, inte ens sebart, enligt mig. Jag får försöka plocka fram den tunga boken igen.

I måndags bänkade jag mig igen för att se Kjaerstads Erövraren. Och så fantastiskt bra den var, längtar efter att titta på fortsättningen. Samtidigt gnager tanken att böckerna sannolikt är helt underbara. Man borde kanske i stället läsa... Undrar om det bara är handlingen och tiden som får mig att tänka på Tunström eller finns det likheter mellan författarna?

Alla dessa levande svenska författare...

Många av de författare jag gärna läser är sedan länge döda, men emellanåt ramlar jag på en del levande författare jag gillar ;) Nyligen har jag "upptäckt" Po Enquist, Göran Rosenberg, Kristina Sandberg och Jessica Kolterjahn. Nu skulle jag gärna vilja ha tips på fler, helst svenska kvinnor. Jag har köpt 52 kvinnliga författare av Lena Kjersén Edman och där lär jag hitta en hel drös intressanta författare. Men jag vill gärna också ha era lästips, många av er vet ju ganska bra vad jag gillar.

Den bästa dagen är en dag av törst

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterhahn, utgiven av Forum, 2013

Året är 1932 och Karin Boye reser till Berlin för att gå i psykoanalys. Hon lider av en sexuell längtan som hon tidigare försökt hantera genom olika kärleksaffärer med män. Nu lämnar hon make, älskare och arbetet med tidsskriften Spektrum för att söka insikt och bot hos psykoanalytikerna Walter Schindler och Lene Lampl. Mot bakgrund av den framväxande politiska bruna svulsten kämpar Karin med att avtäcka sin hemliga längtan efter närhet till en annan kvinna. Hon berättar om barndomen där avsaknaden av närhet till föräldrarna är påtaglig. Och hon berättar om ungdomens smärtsamt ljuva förälskelser. Det Karin väljer att inte berätta om är besöken på Berlins klubbar och det erotiska mötet med atenskan Artemis. Efter bytet till en kvinnlig psykoanalytiker öppnar sig Karin alltmer och berättar om sin nyfunna kärlek till Margot och om det lugn hon känner tillsammans med henne. I takt med att Karin tycks närma sig en större självacceptans i analysen blir dock de praktiska omständigheterna allt svårare. Karin får inga översättningsuppdrag, pengarna sinar och till slut tvingas hon återvända till Sverige.  

Vad hade hänt om Karin kunnat gå kvar hos dr Lampl ytterligare några år? Hade hon då kunnat övervinna "Dödsmakterna", acceptera sin sexuella läggning och finna lugn och lycka? Hos läsaren väcks detta hopp, realistiskt eller ej.

Den bästa dagen är en autofiktion, en litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv. Boken är skriven i jagform och språket ligger nära min föreställning om hur Boye själv skulle skrivit. Insprängt i texten finns även en del autentiska citat och blinkningar till Boyes tidigare publikationer, vilket förstärker illusionen att det är Boyes röst vi hör. Som vanligt får jag kämpa lite med (mot) alla tankar som dyker upp kring vad som är verkligt och vad som inte är det. Jag upplever det alltid som komplicerat att hantera verkliga personer i fiktiva berättelser, men jag arbetar på det. När det gäller en person som Karin Boye upplever jag det som extra svårt eftersom man som läsare på något underligt sätt sitter med "facit". Vi vet att mörkret tog överhanden och allt vi läser om t ex hennes analys tolkas i ljuset av vår kännedom om "hur det gick". Jag hamnar också i diverse funderingar kring var gränsen går för vad man som författare "får" göra? Hur skulle ett verk där Karin genomgår en lyckad analys och lever ett lyckligt liv tillsammans med Margot emottas? Var går gränsen för litterära fantasier kring verkliga personer?

Kolterjahns Karin dräneras på livslust av sitt självförakt, både hennes sexuella och känslomässiga utlevelse och hennes påföljande förkrosselse är dramatiska, mörkret är så skrämmande och så olidligt lockande. Här finns inte plats för några ljumma känslor, Karin tycks vara självförbrännande. Föraktet är lika stort som lusten och föraktet har dessutom tidens lagar och normer på sin sida. Som läsare drabbas man av de starka motstridiga känslor Karin ger uttryck för, hoppet om ett lyckligt slut hänger sig envetet fast trots ett, i mitt tycke onödigt, profetiskt uttalande av dr Schindler i slutet av romanen.

Sammantaget är Den bästa dagen en fängslande berättelse om en färgstark huvudperson skriven på vacker lyrisk prosa. Den rekommenderas varmt!