fredag 14 juni 2013

Lyran på Alster

Sommaren är här och med den lite Frödingläsning. Så har det varit för mig alltsedan sommaren 1983 då jag för första säsongen arbetade på Alsters Herrgård. Klädd i vit kjol och vackert rött volangförkläde bjöd jag gästerna på kaffe ur kopparpannan och bakade Herrgårdstårtor. Ofta tänker jag med glädje tillbaks på denna sommar, en sommar då jag lärde mig mycket både om Fröding och om hur det är att vara vuxen och arbeta. 21 år var jag då, det är allt lite svårt att förstå.

För att variera mig bjuder jag er här inte samma dikter som vanligt, men ändå en som är välkänd.

Idealism och realism



Nu är jag led vid tidens schism

emellan jord och stjärnor.

Vår idealism och realism,

de klyva våra hjärnor.



Det ljugs, när porträtterat grus

får namn av konst och fägring.

En syn, som svävar skön och ljus

i skyn, är sann som hägring.



Men strunt är strunt och snus är snus,

om ock i gyllne dosor,

och rosor i ett sprucket krus

är ändå alltid rosor.



Ur Nya dikter

torsdag 13 juni 2013

Toni Morrison

Afroamerikanernas historia har både ägt rum och nedtecknats på de vitas villkor. Det är detta Toni Morrison vill förändra med sitt författarskap, hon skriver om det som "glömts bort" och om vikten av att minnas: "We live in a land where the past is always erased and America is the innocent future in which immigrants can come and start over, where the slate is clean. The past is absent or romanticised. This Culture doesn't encourage dwelling on, let alone coming to terms with the truth about the past." Morrison ger röst åt de svarta, framför allt åt de svarta kvinnorna. Och hon eftersträvar att ge dem ett språk med djup, med många nyanser, med en dubbelhet som passar de svartas livssituation. I roman efter roman skildrar Morrison de svartas kamp för att skapa en identitet och en social position.

Morrison erhöll Nobelpriset 1993 med motiveringen: ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Jag har läst tre romaner av Morrison och tycker att jag får allt lättare att ta till mig och förstå hennes språk. Berättelserna är alla ohyggliga och handlar om hur slaveriet slog sönder allt och gjorde kärleken riskabel. Män och kvinnor användes för avel och barnen skildes ofta från föräldrarna. Vad detta gjorde med människorna skildrar Morrison med skrämmande detaljrikhet.


De blåaste ögonen är en berättelse om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.

 Älskade är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form.

En välsignelse handlar om en handfull människor i Amerika i slutet av 1600-talet, handlingen utspelar sig således innan slaveriet satts i system på nationellt plan. Här berättas om olika kvinnors livsöden och om moderskapets plågor i en värld där ditt barn inte är ditt.

onsdag 12 juni 2013

Fin bokpresent

Fick ett fint sluta-jobbet-presentkort idag och har redan hunnit beställa min present. Världens olika litteraturer intresserar mig mycket och jag ser fram emot att läsa denna i sommar. Visst är den väl fin? Kanske kommer den också att kunna inspirera till till vituella bokresor under hösten, är ni sugna på att hänga med på en utmaning att läsa böcker från jordens alla hörn?

Nya recex

 
Efter att nästan inte recenserat något under hela våren har jag nu fått lite hybris och bett om massor av recex. Tänk, jag hade nästan glömt hur mycket jag gillar att läsa. Man ska verkligen vara försiktig med att läsa litteraturvetenskap, det kan ta död på läslusten hos den mest hängivna läsare. Jag kom visst undan med blotta förskräckelsen (inte för att det kommer att hindra mig från att fortsätta plugga...).

tisdag 11 juni 2013

Oh Mãn

Sekwas broschyr om höstens böcker ramlade idag in i lådan och jag är alldeles till mig. Det kommer en ny roman av Kim Thúy! Mãn heter den och den beskrivs som "en kärleksförklaring till de kvinnor som i tur och ordning födde henne, gav henne mat och uppfostrade henne". Jag tokälskade ju Thúys förra roman Ru och hoppas verkligen på en liknande upplevelse. Men det är nog bäst att vara lite försiktig med förväntningarna, annars blir det svårt för boken att leva upp till dem. Äsch, vad snackar jag om, den kommer ju säkert att vara helt underbar!