Läs- och blogglust saknas

Tyvärr förstår jag nu alltför väl vad många andra litteraturstudenter sagt; man tappar läslusten under A-kursen. För första gången på lång tid saknar jag lusten och längtet efter läsandet, jag läser nästan bara det jag måste. Och det jag måste läsa inspirerar inte eftersom jag antingen läst det tidigare eller inte tycker att det är bra. Undantaget är dock vissa böcker som jag ändå läser för nöjdes skull som t ex de helt fantastiska Adams arv och Kapten Nemos bibliotek.

Tack och lov är den här kursen snart slut, har bara två seminarier och sista deltentan (A-uppsats) kvar. Jag hoppas att jag lyckas uppbåda energi att slutföra. Till hösten ser jag fram emot att inte plugga, då ska jag lustläsa både gamalt och nytt i en härlig blandning.

För att koppla av tittar jag i stället på film, har t ex sett den helt fantastiska Berättelsen om Pi och den bedårande En oväntad vänskap. Båda rekomenderas även om det är tveksamt om jag får till några inlägg om dem.

Tematrio - Världsbokdagen

Idag firar vi Världsbokdagen och jag vill gärna uppmärksamma detta med en tematrio om böcker från hela världen. Berätta om tre böcker från skilda delar av världen som du gärna vill rekommendera den som vill lära sig eller förstå mer av andra "kulturer"!

Om natten i Chile av Roberto Bolaño handlar om en döende präst som ser tillbaks på sitt liv och försöker förstå, försvara sig och försonas med sitt samvete. Vi får ta del av ett sorgligt människoöde samtidigt som vi också får följa händelserna kring militärkuppen i Chile. Sammanfattningsvis är Om natten i Chile en nattsvart bikt, med tragikomiska inslag, skriven på att makalöst språk.

Allt går sönder av Chinua Achebe skildrar hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.


I en liten, avlägsen by vid öknens rand väntar den gravida trebarnsmamman Noor på sitt straff, hon är skyldig till äktenskapsbrott och dömd att stenas till döds. En dag kommer en fransk kvinna, en hjälparbetare till byn och engagerar sig i Noors öde. Kvinnornas liv sammanflätas på ett oväntat sätt. Läsning av Sju stenar till den otrogna hustrun av Vénus Khoury-Ghata rekommenderas.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Den räddade tungan - Elias Canetti

Den räddade tungan av Elias Canetti, utgiven av Brombergs Förlag, 2012

Elias Canetti föddes 1905 i en liten stad i Bulgarien. Han var äldste sonen i en välbärgad spansk-judisk (sefardisk) köpmannafamilj. Huvudspråket var bulgariska, men i hemmet talades även en variant av spanska. När föräldrarna ville tala ostört med varandra övergick de till tyska, ett språk som kom att framstå som kärlekens språk. När Canetti var sex år flyttade familjen till London, där fadern tragskt avled efter något år. Den unge Elias tog då på sig ansvaret för den förtvivlade modern och ett mycket nära band utvecklades mellan dem. Familjen flyttade senare till Wien och därefter till Zürich. Och äntligen var det dags för Elias att få erövra vuxenvärldens språk - tyskan. Det var modern som lärde honom språket och hon gjorde det på ett extremt sätt som i det närmaste knäckte gossens självkänsla. Bandet mellan sonen och modern präglades av pojkens svarsjuka och ägandebegär. Han blev också den som i mångt och mycket ersatte fadern, han lyckades driva bort alla friarna och fick dela det viktigaste med modern - kärleken till litteraturen.

För den litterturintresserade finns mycket att hitta i Canettis text, Han läste klassikerna som ung pojke och föredrog under en tid Charles Dickens. Modern var oerhört fascinerad av Strindberg, men tvingades i perioder av psykisk ohälsa att avstå fråns hans texter. En annan med särställning var givetvis Shakespeare: "[D]et finns diktare som lånar sina liv. Andra äger det, som Shakespeare (s 266).

Den räddade tungan är första delen i författarens självbiografiska trilogi. Titeln anspelar på hotet att skära av Elias tungan om han skvallrade om sin barnflickas kärleksmöten. Liksom i resten av boken är det skildringen av ögonblicksmötena som ger boken dess karaktär och styrka. Den räddade tungan spänner över åren 1905-1921 och utspelar sig i stora delar av Europa. Mot denna historiska bakgrund framträder en ung pojkes mödosamma skapande av en identitet. 

Texten är lättläst och varje kort kapitel skildrar en specifik händelse. Tonfallet är humoristiskt även när påfrestande händelser skildras. Känslorna blir därför inte centrala i berättelsen som i stället drivs framåt av olika händelser.

Den självbiografiska trilogin beskrivs som höjdpunkten av Canettis produktion, hans enda roman Förbländningen verkar dock även den mycket intressant. Den handlar om en världsfrånvänd språkforskare Peter Kien, en människa som väljer böcker framför människor. Hans hustru är i stället fanatiskt besatt av pengar. Romanen har beskrivits som absurd, grotesk och kafkaesk.

Canetti studerade naturvetenskap och erhöll 1929 en doktorsgrad i kemi. Redan tidigt var dock bokstäverna och språket det viktigaste i hans liv, han skrev genomgående på tyska och räknade själv sina verk till den österrikiska litteraturen.

Canetti erhöll Nobelpriset 1981 med motiveringen "för ett författarskap präglat av vid utblick, idérikedom och konstnärlig kraft".

Bjørnstjerne Bjørnson

Bjørnstjerne Bjørnson föddes 1832 på gården Bjørgan i Kvikne, norr om Tynset. Fadern, som hade varit präst i Kvikne, blev 1837 förflyttad till Nesset församling i Romsdal, och det var här Bjørnson växte upp. Han började skriva dikter redan i 11-årsåldern. Vid 17 års ålder började Bjørnson studera i Christiania och han gick där i samma klass som Henrik Ibsen. Efter avslutade studier började Bjørnson arbeta som journalist. Han skrev litteratur- och teaterkritik och argumenterade för en förnorskning av scenkonsten. 1858 gifte han sig med Karoline, och de förblev gifta till hans död. Under äktenskapet hade dock Bjørnson ett otal kärleksaffärer, som resulterade i flera utomäktenskapliga barn. Det spekuleras i att han eventuellt var farfar till Margit Sandemo.

År 1857 publicerades Synnøve Solbakken, den första av flera bonderomaner. Bjørnson ville visa på likheterna mellan samtidens bönder och hjältarna i sagorna, både i romaner och på scenen. Detta tema rotade sig djupt i den norska folksjälen och det gjorde honom även berömd utanför landets gränser. 1860 skrevs novellen Fadren. 1862 publicerades trilogin om Sigurd Slembe och därefter räknades han som en av de ledande yngre poeterna i Europa. Bjørnson skrev texten till norska nationalsången, Ja, vi elsker dette landet, egentligen Sang for Norge, som framfördes för första gången 1864.

Under 1860 och 1870-talet var Bjørnson teaterchef i Christiania, där hans komedi De Nygifte och den romantiska tragedin om Maria Stuart uppfördes. Efter att ha rest runt i Europa en del slog sig Bjørnson ned på sin egendom Aulestad. 1877 utgavs romanen Magnhild, vari Bjørnson utvecklade sina idéer kring sociala frågor. Han gav också uttryck för republikanska tankar i teaterstycket Kongen. Bjørnson senare stycken blev inga publika framgångar, men de debatterades p g a att Bjørnson bröt med kristendomen och kom att bli en anhängare av darwinismen.

På 1870-talet var Bjørnson med i Georg Brandes umgängeskrets. Han hamnade dock senare i konflikt med de övriga författarna i den så kallade "sedlighetsfejden". Bjørnson vände sig mot den fria kärleken och förkunnade sexuell avhållsamhet för både kvinnor och män före äktenskapet i dramat En hanske, från 1883.

Bjørnson var känd som hövdingen på Aulestad, i Gudbrandsdalen. Hit flyttade han för att få ro att skriva, men han var också en aktiv person, som engagerade sig i tidens alla strider och debatter. Han var mycket radikal och engagerad i kampen för allmän rösträtt. Vidare var han en förkämpe för Norges frigörelse från Sverige. En av de absolut första norska flaggorna finns i dag på Aulestad, som är museum. Under sina sista år engagerade sig Bjørnson i Dreyfusaffären och internationellt fredsarbete. Han avled 1910 i Paris och fördes hem till en sista vila med pansarskeppet "Norge".

Bjørnson erhöll Nobelpriset 1903 "såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som alltid varit utmärkt på en gång av ingivelsens friskhet och av en sällsynt själsrenhet". Han tilldelades således priset under den period då stor vikt lades vid Alfred Nobels femte kriterium - att pristagaren skulle verka ”i idealisk rigtning”. En snäv tolkning av detta kriterium uteslöt pristagare som August Strindberg, Henrik Ibsen och Lev Tolsoj.

Novellen Fadern finns med i min novellsamling, Nobeller. Fadern är en mycket kort novell som sammanfattar en mans liv i fem mycket distinkta episoder. Handlingen och uppbyggnaden påminner starkt om en klassisk tragedi om högmod och fall. I de tre första träffar mannen/fadern traktens präst i samband med att sonen ska döpas, konfirmeras och gifta sig. Sonen får traktens "finaste" faddrar, bästa platsen vid konfirmationen och den rikaste flickan till brud. Fadern har all anledning att vara stolt över sonen. I fjärde "akten" inträffar olyckan - sonen drunknar. Då fadern därnäst träffar prästen är han en bruten man som sålt sin gård för att donera hälften till de fattiga. Och då har sonen äntligen blivit till välsignelse för fadern, som enligt det bibliska perspektivet nu lättare kan få en plats i himmelriket.

Information hämtad från Wikipedia och Tidningen Boken.

Tematrio - Fortfarande oläst

Den här tematrion om olästa författare är mer än ett år gammal. Hur många som blivit lästa? Hmmmm 0. Tänka att det ibland ska vara så svårt att få till det. Berätta om tre författare ni ännu inte läst, men har lust att läsa!

1. Ivar Lo-Johansson har jag inte läst något av, åtminstone inte vad jag kan komma ihåg. Och jag känner mig ganska säker på att jag skulle uppskatta denne arbetarförfattare, som många andra är så lyriska över. Jag har till och med haft böcker av Ivar Lo i min bokhyllda, ni vet de där som alla lexikonköpande familjer fick. Tyvärr har bland annat Kungsgatan åkt iväg till loppis för länge sedan. Nu skulle jag gärna haft den kvar.

2. Birgitta Trotzig tror jag skulle passa mig. Hon beskrivs ofta som lite svårtillgänglig och skriver om skuldproblematik med religiös botten. Intressant, tycker jag. Högst upp på min önskelista står Dykungens dotter.

3. Och inte har jag lyckats läsa något av Paul Auster heller ännu. Jag påbörjade Dårskaper i Brooklyn i fjol, men hann bara läsa ett par sidor innan det stod klart att Tomas Tranströmer tilldelades Nobelpriset. I all diktyra försvann sedan Auster.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!